Stefan Löfven. Foto: Anders Wiklund / TT

Så kan Löfven rädda sitt äktenskap

Av Andreas Magnusson 2021-06-23

Regeringskrisen kan leda till nystart eller separation. Om Löfvens polygama regeringsäktenskap ska kunna räddas behöver alla ta sitt ansvar.

Hängande över bardisken med ölsejdeln i handen och en motvilligt lyssnande bartender säger han:

”Jag fattar inte varför hon lämnade mig. Jag gav ju henne precis vad hon ville ha.”

Bartendern tvekar en stund, eftersom det är en stamkund och man ska vara rädd om stamkunder, men till sist säger han det han innerst inne tänker.

”Nej. Om du hade gett henne precis det hon ville ha så hade hon inte lämnat dig. Du har gett henne det du trodde att hon ville ha och eftersom det inte alls var vad hon ville ha, så visade du bara att du inte lyssnade – att du inte tog henne på allvar. Det var därför hon lämnade dig.”

När jag hörde Stefan Löfvens uppriktiga eller spelade förvåning över att Nooshi Dadgostar gick vidare med misstroendeomröstningen kom jag att tänka på ungefär det här scenariot.

Han lät väldigt mycket som en man som har gjort så gott han har kunnat men ändå har slarvat bort sitt äktenskap. Sådant händer när människor tar varandra för givna.

Då har man två vägar att gå. Antingen lämnar man varandra för att leva i ensamhet eller tillsammans med någon annan eller så försöker man hitta tillbaka till en relation som bygger på ömsesidighet och lyhördhet.

Väljer man att bygga en ny relation så måste man förstå att den aldrig kan bli som den gamla, att det med nödvändighet innebär ömsesidiga uppoffringar. Så fort man faller in i gamla hjulspår riskerar relationen att dö igen.

Vänstern behöver visa att de kan vara konstruktiva – att de inte bara kan säga nej till saker de inte tycker om utan också erbjuda lösningar där de möter upp på halva vägen.

Centern behöver visa att de kan vara konstruktiva – att de inte bara kan få sin vilja igenom utan kan erbjuda lösningar där de möter upp på halva vägen (utan ett underliggande krav om att just deras förslag ändå är utgångspunkt och slutpunkt).

Miljöpartiet behöver visa att de kan vara den där länken mellan Vänstern och Centern som de egentligen är på ett helt annat sätt än Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna behöver sluta ta sina vänner för givna.

Om det här är en relation man är villig att jobba på så behöver inte regeringssamarbetet vara över. I så fall behöver inga dörrar mot SD öppnas. Tillsammans äger de här fyra partierna makten att hålla fascismen borta från Rosenbad. I alla fall än så länge.

Tonläget är extremt högt nu och extremt höga tonlägen riskerar att förvärra relationer. Det gäller såväl bland folkvalda politiker som bland vänner på sociala medier.

Arga socialdemokrater menar att Vänsterpartiet nu samarbetar med Sverigedemokraterna och att det är Vänsterns fel om vi får ett högerstyrt samhälle där ett nyss nazistiskt parti har stort inflytande.

I sin ilska över det de upplever vara Vänsterns svek missar de att se Centerns, Liberalernas och sitt eget ansvar. Framförallt missar de att se väljarnas ansvar.

Om det blir extraval och resultatet blir en brunblå högerregering så är det vad väljarna önskar sig och då skulle samma sak hänt vid det ordinarie valet 2022 ändå.

Fascismen bekämpar man inte genom att manipulera demokratin. Den bekämpar man genom att slåss för det goda samhället.

Arga vänsterpartister hånar Centern för vad de upplever vara arrogans och nyliberal kompromisslöshet, men de talar alldeles för tyst om vilka egna förslag de har på bostadskrisen och om hur det går att hitta en väg framåt tillsammans. Man kan ju inte bara lägga armarna i kors och säga att ”det får Löfven lösa”.

I kristider påminns man om vad som är viktigt. Jag skulle vilja påstå att det finns fyra partier i Sveriges riksdag som är överens om att medmänsklighet, tolerans, öppenhet och respekt är vad som präglar ett gott samhälle. Då är det kanske dags att de själva föregår med gott exempel.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.