Socialdemokraternas självmål

Av Michael Pålsson 2021-09-21

Att SD vill förändra Sverige i riktning från den fria åsiktsbildningen och en fri, liberal, demokrati är väl belagt. Ledande politiker i SD har gång efter annan uttryckt sin beundran för länder som Ungern och så kallat starka ledare som president Trump. Dessutom har såväl Busch som Kristersson mixtrat med retoriken rörande det så kallade Januariavtalet.

Det är kanske därför inte så märkligt att Löfven säger sig vara orolig för att vår öppna och fria demokrati hotas inifrån. Desto mer anmärkningsvärt är det däremot att den socialdemokratiska regeringen gång efter annan misslyckas med att själv leva upp till rimligt ställda krav på lagstiftningsarbetet.

Lagrådet har gång efter annan riktat allvarlig kritik mot hur regeringen sköter lagstiftningsarbetet. När det exempelvis gällde den så kallade Gymnasielagen skrev Lagrådet bland annat att ”gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.

Ett annat exempel är hur den tillfälliga Covid-19 lagen hanterades. Lördagen den 4 april 2020 skickades lagrådsremissen till Lagrådet jämte vissa mycket få utvalda remissinstanser som fick 24 timmar på sig att yttra sig.

En mängd andra myndigheter och sakkunniga som annars brukar få möjlighet att yttra sig över lagförslag tillfrågades inte. Inte heller var lagförslaget inledningsvis ordentligt diskuterat med övriga partier.

Nu senast är det lagförslaget om en tillfällig Cementa-lag som ifrågasätts av Lagrådet. Regeringsprövning av kalkstenstäkter i undantagsfall.

Enligt 7 kap 2 § Regeringsformen finns vissa krav på hur en lag ska beredas, bland annat genom att lagförslaget skickas på remiss till berörda myndigheter, kommuner, sammanslutningar och enskilda.

Hur många remissinstanser som ska höras och exakt hur en lag ska beredas är inte självklart, utan får avgöras från fall till fall, liksom hur lång remisstid som behövs. Det ligger dock i sakens natur att de remissinstanser som ska höras måste ha rimlig tid att sätta sig in i ärendet för att ha verklig möjlighet att ge sina synpunkter.

I fallet med den föreslagna Cementa-lagen var den faktiska remisstiden återigen extremt kort, mindre än en vecka, trots att förslaget är komplicerat både juridiskt men också avseende de miljöhänsyn som måste tas.

Lagrådet konstaterar följaktligen att remisstiden är oacceptabelt kort och anger att ”beredningskravet enligt 7 kap. 2 § regeringsformen inte är uppfyllt. Redan av detta skäl kan lagråds-remissen inte ligga till grund för lagstiftning.”

Kritiken mot regeringens beredning av lagen får betraktas som minst sagt svidande. Och regeringen har dessutom enligt min uppfattning förtjänat kritiken.

Att ha en regering som tar sig för att svårt tänja på gränserna när det gäller lagstiftning är i sig ett hot mot den öppna och fria demokratin. Lagar ska inte hastas och smygas igenom.

Den andra delen av Lagrådets kritik gäller kravet på så kallad föreskriftsgeneralitet, det vill säga att lagar ska omfatta alla och inte stiftas för att gynna eller missgynna någon särskild enskild person eller ett visst företag. Lagrådet anser att så som  lagförslaget läggs fram är det anpassat helt efter Cementas behov:

”Den lagstiftning som tillfälligt föreslås gälla framstår därför som en åtgärd vidtagen – inte för att ändra reglerna i allmänhet – utan för att korrigera utfallet av den konkreta tillståndsprocess” som alltså ledde till att Cementa inte fick fortsatt tillstånd att bryta kalksten.

Lagrådet menar därför att förslagen i lagrådsremissen strider mot generalitetskravet och ”står därmed i strid med regeringsformen”.

Lagrådet påtalar också risken för att regeringen om den forcerar igenom en lag ”som är helt inriktad på att korrigera utgången i ett enskilt fall som har hanterats i domstol – skadar tilltron till det svenska rättssystemet”.

Vi kan alltså konstatera att inte heller den nuvarande regeringen är demokratins vita riddare.

Det är välkommet och på tiden att våra politiker diskuterar skyddet för vår fria, liberala demokrati. Men innan Socialdemokraterna kritiserar andra partier vore det klädsamt om partiet först sopade rent framför egen dörr.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.