Diktaturens blinda verktyg

Av Michael Pålsson 2021-11-11

Att bildningen bland svenska politiker med intresse för kriminalpolitik synes minst sagt bristande, torde numera vara allmänt bekant. Ett inofficiellt, men icke eftersträvansvärt, nytt rekord i demokratisk och rättsstatlig naivitet slogs dock häromdagen när inrikesminister Mikael Damberg på allvar sjösatte en utredning som ska undersöka möjligheterna till så kallad preventiv avlyssning och preventiv husrannsakan. Oppositionens enda reaktion var som vanligt ”för lite” och ”för sent”.

Direktivets titel, ”Preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarlig brottslighet Dir. 2021:102” ger onekligen intrycket av att det är på tiden att en utredning tillsätts om hur brott kan förhindras innan de begås.

Men varför har svenska politiker inte tänkt på detta innan? Preventiva åtgärder för att förhindra brott i form av spaning på sina egna oskyldiga medborgare har ju tillämpats av totalitära regimer i vart fall sedan Sovjetunionens födelse 1922.

Hundra år av svensk handlingsförlamning!? Eller? Kanske inte ändå. Möjligen har det funnits skäl att våra demokratiskt valda politiker avstått från den typen av spioneri eftersom statens spioneri på sina egna medborgare lätt kan missbrukas.

Jag förnekar inte verkligheten och att gängkriminaliteten och skjutningarna måste få ett slut. Men inte på bekostnad av allas vår frihet. Att i preventivt syfte spionera på potentiellt gängkriminella för att förhindra brott låter så försåtligt mysigt och fint fram till dess att du märker att någon avlyssnat dig eller hemligt gjort husrannsakan i ditt hem.

Om vi nu ger staten rätt att spionera på potentiellt gängkriminella, vad hindrar då politiker med totalitära böjelser – vi har som bekant numera ganska många – att börja spionera på oliktänkande?

Den amerikanske forskaren och författaren Timothy Snyder säger i sin bok ”On Tyranny” att vi aldrig frivilligt ska avstå från våra rättigheter; ”Do not obey in advance”. Men det är just detta vi nu håller på att göra och de partier som påstår sig vara liberala rycker inte ens på axlarna eftersom repression och övervakning av egna medborgare har blivit den nya tidens religion.

Den som dristar sig till att framhäva rättsstatens mest grundläggande regel, oskyldighetspresumtionen, riskerar snart att bli lika illa sedd som en ateist och kättare under den medeltida inkvisitionen. Att försöka övertyga en övervakningsreligiös rättspolitiker om rättsstatens förtjänster är förmodligen lika lätt som att försöka övertyga Ebba Busch om evolutionen och att Adam och Eva bara är en fiktion.

Jag skulle kunna åberopa att det sedan tidigare visats på synnerligen allvarliga brister i åklagarnas hantering av hemliga tvångsmedel som inneburit obefogat intrång i enskildas integritet utan att tvångsmedelsanvändningen haft stöd i lag; ”Hanteringen av hemliga tvångsmedel vid åklagarkammaren i Eskilstuna” eller på hur det totalitära Kina idag övervakar sina mönstermedborgare och har tankepoliser som sätter oliktänkande i omskolningsläger eller att risken med spioneri på sina egna medborgare är att oskyldiga drabbas eller att med ”preventiva” tvångsmedel inskränks allas rättigheter, eller att våra främsta grundlag, Regeringsformen, anger att:

”Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.”

Men inget av detta borde behövas om vi bara inser att vi vill dö lika fria som vi föddes.

”Vid varje strävan är det målets värde som sporrar oss till ansträngningar och uppoffringar. Då vi en gång nått vårt mål, tänka vi däremot mera sällan på dess värde. Och ha vi vant oss vid dess fördelar, kunna vi efter någon tid rent av känna oss likgiltiga inför det som vi en gång så lidelsefullt eftersträvade. Först vid risk för att förlora vad vi en gång vunnit, skatta vi det åter till dess rätta värde.”
Per Olof Ekelöf, Rättssamhälle och Rättssäkerhet.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.