Diktaturens blinda verktyg

Att bildningen bland svenska politiker med intresse för kriminalpolitik synes minst sagt bristande, torde numera vara allmänt bekant. Ett inofficiellt, men icke eftersträvansvärt, nytt rekord i demokratisk och rättsstatlig naivitet slogs dock häromdagen när inrikesminister Mikael Damberg på allvar sjösatte en utredning som ska undersöka möjligheterna till så kallad preventiv avlyssning och preventiv husrannsakan. Oppositionens enda reaktion var som vanligt ”för lite” och ”för sent”.

Många politiker tycks tro att kriminaliteten uppstår ur ett vakuum

Den gångna helgen var det som bekant Moderat partistämma. Partistyrelsen fick igenom en mängd förslag såsom att göra det straffbart att tillhöra ett kriminellt gäng, visitationszoner, tillåta hemlig så kallad ”preventiv” avlyssning utan konkret brottsmisstanke, anonyma vittnen, tiggeriförbud, enormt utökad kameraövervakning, eventuellt sänkt straffmyndighetsålder till 13 år och att införa dubbla straff för brott relaterade till gänguppgörelser.
Debatt

Fler fängelser eller mindre behov av fängelser?

Debatten om kriminalvård, brott och straff är i fokus sedan länge. Inom politiken ropas det efter hårdare straff och fler fängelser. En del vill sänka straffåldern och sätta barn i fängelse. Retoriken verkar utgå ifrån att det primära är bestraffning, inte återanpassning. En retorik som var vanlig på 1700- och 1800-talets början. Det är alltså inget nytt som presenteras av de mest konservativa bakåtsträvarna i vårt vackra land, oavsett ideologisk hemvist.

Banditer frodas likväl i invandrarkretsar som bland de genuint svenska

Sveriges politiker går från klarhet till klarhet och inget tycks för dem vara heligt eller värt att respekteras. Nu har de sedan en tid tillbaka hittat lösningen på den grova kriminaliteten. Den ska man komma tillrätta med genom att skärpa straffen nästan in absurdum. Väl beprövad vetenskap har sedan länge konstaterat att straffets längd inte har någon avgörande inverkan på brottsligheten. I synnerhet inte om banditerna inte blir lagförda eller om brotten inte ens klaras upp.