Efter 46 år som polis ångrar jag inte en dag

Av Börje R P Carlsson 2021-11-23

Jag har svårt att förstå varför antalet människor som vill bli poliser fortfarande är så förhållandevis lågt. Polisjobbet erbjuder så mycket och som polis har man stora möjligheter att påverka och strukturera jobbet och därför borde antalet sökande vara långt större. Det finns så många strukturer inom Polisen och det finns oftast utrymme att få arbeta med det som intresserar.

Själv arbetade jag inom Polisen i nästan 46 år och inte en enda dag ångrade jag mitt yrkesval. Detta berodde mer på arbetets natur och mina arbetskamrater än på mina chefer och polisledningen.

Lönen var låg och löneutvecklingen ännu sämre men det vägdes upp av ett intressant jobb där den ena dagen aldrig var den andra lik. Med de kunskaper jag har idag skulle jag nog agerat annorlunda med en något förändrad karriär av verksamheten men jag skulle nog fortfarande blivit polis.

Mina första år lärde jag känna klientelet och tjänstgöringsområdet. Härefter följde ett antal år i radiobil där man som polis oftast var först på olika typer av brottsplatser och där man oftast fick facit på vad man gjort bra eller mindre bra vid olika förstahandsåtgärder.

De första timmarnas åtgärder är oerhört viktiga och kan vara väldigt svåra att ta igen.

Därefter följde en tjänst på kriminalavdelningen där du som polis oftast hade helhetsansvaret för ärendet fram till att du lyckats gräva fram en misstänkt.

Då kopplades ofta en åklagare in och tog över det formella ansvaret men oftast lyssnade åklagaren på dig eftersom det var du som grävt fram den misstänkte och det var du som kunde ärendet.

På kriminalavdelningen stannade man mestadels tills det blev dags att gå i pension.

Jag har många gånger haft en kritisk syn på Polisen (myndigheten och ledningen) men sällan på de enskilda polismännen även om det finns olämpliga poliser som inte sköter jobbet som de ska.

Oftast, när enskilda poliser gör bort sig, beror detta på dålig handledning och tafatta befäl som vet på vilken sida av brödet smöret finns.

För att öka antalet polisaspiranter finns det flera åtgärder att tillämpa men att sänka antagningskravet är ett av de sämsta. Det ska ställas höga krav på blivande poliser och dessa krav kommer fort nog att betala sig.

Det måste finnas fler vägar till polisjobbet redan från start och om en hygglig lön erbjuds redan från första dagen som studerande polisaspirant kommer nog antalet sökande att öka dramatiskt.

Många som funderar på att söka till Polisen är nog inte intresserade av den period där de ska tjänstgöra i uniform. Här missas nog många duktiga ämnen till poliser eftersom uniformsfobin avhåller dem från att söka.

Jag vet från min tid som polis att tiden i uniform och yttre tjänst var oerhört viktig för att lära känna distriktet och de lokala förmågorna. Som det ser ut i dag har ju poliserna hela regioner som arbetsfält varför både person- och lokalkännedom är av underordnad betydelse.

Polisjobbet är ett ständigt lärande där erfarenheter och rutin hela tiden får poliser att växa. Kunskaper är också viktiga men kunskaper utan praktisk tillämpning väger lätt medan rutin och erfarenhet lätt trumfar den mesta kunskapen.

När man söker till Polisen ska man redan från början kunna välja bana – uniformsbanan, kriminalpolisbanan eller annan inriktning.

Det måste gå att i större utsträckning ”skräddarsy” en polisutbildning efter den sökandes önskemål. I en generalistutbildning missas oftast att ta tillvara den sökandes specialitet.

Polislivet idag är så mångfacetterat att en generalistutbildning bara skummar på ytan och det mesta blir varken hackat eller malet. Den personliga resningen och den inbyggda moralen är långt viktigare än alla kunskaper i världen.

En grundplattform behövs men hela tiden måste de personliga egenskaperna väga tyngst och betyda mest.

Inom Polisen blir spontana ledare sällan sedda som ledare utan här utses oftast de som okritiskt följer de högre chefernas idéer och inte opponerar sig. Detta måste förändras så de naturliga ledarnas egenskaper tas tillvara.

Poliser av idag behöver respekteras på ett helt annat sätt än vad som sker och också detta har sin grund i polisers personliga egenskaper.

Den polisiära organisationen är oerhört viktig men dagens organisation har helt missat vad som leder Polisen framåt. Varje nyanställd polis sätter sina spår på polistätheten men påverkar bara minimalt antalet poliser i polisiär tjänst.

Det finns alldeles för många polisutbildade som utför funktioner som lika gärna kunde skötas av administrativ personal. För polismyndigheten tycks administrationen vara viktigast.

Biträdande rikspolischefen fick frågan om han var nöjd med att bara en av sjutton dödsskjutningar i Järva klarats upp. Han hade hur många ursäkter som helst och hur många förklaringar som helst för att slippa besvara frågan om han var nöjd med resultatet.

Han medgav dock att antalet poliser var för få och att den svenska polisen inte har möjligheter likt avlyssnandet av EncroChat var en brist.

När han återigen får frågan om han var nöjd med att bara en skjutning av sjutton har klarats upp svarar han att dessa brott är svåra att klara upp, för det handlar om skjutningar som sker utomhus och där det inte finns någon koppling mellan gärningsman och offer.

Har han den uppfattningen blir det ju uppenbart att han missar något väsentligt. Han hade uppenbarligen köpt vissa politikers uppfattning om långtgående tvångsåtgärder utan ens en misstanke.

Jag förstår ärligt talat inte hur vare sig han eller andra som vill ha dessa möjligheter resonerar. Vad jag förstår och vad som är uppenbart är att Polisen ser varje dödsskjutning/skjutning som en isolerad företeelse och med denna uppfattning är det fullständigt klart varför bara en skjutning av sjutton klarats upp.

Polisen behöver inget EncroChat. Han har den svenska lagstiftningen som är fullt tillräcklig om Polisen tittar på hela bilden.

De vore väl skit till poliser om de inte lyckas arbeta upp en misstankegrad utan att själva överträda grundlagen.

Ställ höga krav, väldigt höga krav på polisens personliga egenskaper och betala efter de ställda kraven (inte ett eller två tusen utan ett antal tusen mer per månad) och bristen på polisaspiranter blir ett minne blott.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.