Forskare: ”Polisen gör allt för att skriva av anmälningar”

Av Börje R P Carlsson 2022-02-14

Denna rubrik hittade jag på SVT:s hemsida. Eftersom den väl stämmer med den uppfattning jag har om Polisens agerande nödgades jag läsa hela artikeln. Naturligtvis har polischefer med ansvar för verksamheten en helt annan uppfattning – men vad dessa polischefer än hävdar så har de fel.

Polisen lägger stora resurser på att söka nedläggningsgrunder och detta sökande sker inte bara på en nivå utan på ett antal nivåer där varje granskare har sin uppgift. En huvudstrategi är, enligt docenten, att skriva av enklare ärenden.

Det kan synas vettigt att skriva av ”enklare” ärenden men enklare ärenden betyder inte att det är enkla ärenden varken för utredarna eller målsägarna. Enklare ärenden är alla de ärenden som polis är FU-ledare för.

Ärenden med flera år i straffskalan är oftast enkla ärenden. Här följer några av de brott som anses vara av enkel beskaffenhet men uppräkningen är inte vare sig fullständig eller invändningsfri eftersom många olika detaljer kan förändra bilden. I stora drag är den dock klarläggande:

Misshandel, vållande till kroppsskada eller annans död i samband med trafikolycka, olaga hot, hemfridsbrott, grov stöld och stöld, sexuellt ofredande samt många många fler.

Ärenden blir åklagarledda först när en misstänkt utkristalliserats och alltid då olika tvångsåtgärder behöver vidtas där tingsrätten fattar beslut.

Att Polisen söker skäl, med både ljus och lykta, för att hitta nedläggningsgrunder är inget nytt och sedan den senaste omorganisationen finns det allt fler inom Polisen som söker nedläggningsgrunder för att kunna lägga ner ärenden.

Ju större fantasi, och de granskande poliserna är oftast väldigt fantasifulla, desto enklare är det att hitta nedläggningsgrunder.

Polisen, Erik Nord, har en annan uppfattning:
– Man värderar och prioriterar. Det finns ingen som aktivt letar efter ärenden att lägga ned, säger han bestämt.

Andreas Liljegren är docent i socialt arbete. Nyligen publicerades hans studie ”The police and ‘the balance’—managing the workload within Swedish investigation units”.

I den försöker han beskriva det han kallar Polisens strategier för att hantera en alltför stor arbetsbörda:

– Polisen kan inte säga ”Sorry, vi har annat att göra nu” utan måste ta allt. Då skapas en avskrivningskultur. Man måste skriva av ärenden för att skapa utrymme i en omöjlig ekvation, hävdar han.

Denna avskrivningskultur har nu gått så långt att allmänhetens tilltro till Polismyndigheten sviktar. Förtroendet för poliser är fortsatt hyggligt högt men jag anar ett en opinionsundersökning skulle ge Polismyndigheten ett sämre betyg.

Men docenten Andreas Liljegren vidhåller sin uppfattning:

– Absolut. Det är min beskrivning efter de intervjuer jag gjort med ett stort antal poliser i ett polisområde i en storstad, säger han.

Samma bild ges i den granskning som radiokanalen P4 Göteborg har redovisat.

Men att poliser skulle omfamna en ”avskrivningskultur” och lägga ner också ärenden som kan utredas förnekas bestämt av Ulf Merlander, lokalpolisområdeschef i Storgöteborg Nordost:

– Nej, man försöker inte hitta en avskrivningsgrund. Man gör alltid en utredning om det finns minsta spaningsuppslag, säger han. Han påpekar att de som tar upp anmälan inte fattar beslut om eventuell avskrivning. Det görs av en initial förundersökningsledare, IFL, vars beslut granskas av en annan förundersökningsledare.

”Man gör alltid en utredning om det finns minsta spaningsuppslag,” påstår han alltså.

Inte ens det är sant för inte ens ärenden med namngivna misstänkta undgår nedläggning. En anmälan, oavsett hur komplett den är, riskerar idag att bli föremål för nedläggning och då oftast med de mest fantastiska nedläggningsskäl.

Det finns exempel där en yrkeskriminell satts upp som misstänkt för brott men som skrivits av med motivering ”han kommer förmodligen inte erkänna varför ärendet läggs ner”.

– Före den stora omorganisationen av svensk polis 2015 fanns en situation där balanserna (fall som väntar på att utredas) ofta var extremt höga. Men sedan omorganisationen hanteras alla anmälningar mycket bättre, säger Ulf Merlander.

Här ger Ulf Merlander uttryck för en udda uppfattning när han hävdar att dagens stora avskrivning av ärenden skulle vara att ”hantera alla anmälningar mycket bättre”. Många av dåtidens balanser låg på utredarna och varje ärende hölls aktuellt i betydligt större omfattning.

Så tyvärr har nog Andreas Liljegren helt rätt när han påvisar hur Polisen vanemässigt lägger ner ärenden antingen dessa är utredningsbara eller ej.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.