Ukrainska reservister under militär träning.

Blir det ett gerillakrig i Ukraina med stöd av USA, Europa och Australien?

Av Dick Sundevall 2022-03-02

Att ryska militära styrkor kommer att inta större städer i Ukraina den närmaste tiden, råder det väl ingen tvekan om. Men vad händer därefter? Ukraina är ett av Europas till ytan större länder och har 44 miljoner invånare.

Som jämförelse har Norden, alltså Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Grönland, Färöarna och Åland, sammanlagt 28 miljoner invånare. Det ger lite perspektiv på vad Putin har gett sig in på.

Ryssland försökte få kontroll över Afghanistan. Det resulterade i 15 000 döda ryska soldater, sedan drog man sig ur. Därefter kom USA och olika FN-förband. Efter att under ett antal år inte kunnat få kontroll över Afghanistan, drog de sig också ur.

Under Vietnamkriget hade USA som mest 569 000 soldater på plats. 58 230 av dessa dödades och 1 900 rapporterades saknade. Sedan drog man sig ur.

Innan dess hade fransmännen försökt få kontroll över Vietnam – men inte heller de lyckades.

Under de här åren dödades i runda tal en miljon vietnamesiska soldater och två miljoner civila. Men man gav alltså aldrig upp.

Hur kan det komma sig att några av världens största krigsmakter inte alltid kan besegra mindre stater? Svaret är som vi vet vid det här laget – gerillakrig. Starkt engagerade människor som slåss för sitt land mot inkräktare som angriper dem. Och som kan sitt land utan och innan.

Så här ser det ut idag i Ukraina. De rödmarkerade områdena är under rysk kontroll:

För ett antal år sedan satt jag en sommar och pratade med en pensionerad svensk överste om hur det här konkret kunde komma sig:

– Tänk dig en skogsbacke där du lekte som barn, sa han.

Det fanns en sådan i min barndom. En skog där jag lekte med mina kusiner och vänner. Där vi gömde oss för varandra. Där vi lekte krig eller cowboys och indianer.

– Tänk dig att du och dina vänner, som vuxna, gömmer er där och har bra automatvapen. Ni kan varenda bergsskreva och vartenda buskage utan och innan.

Han gjorde en liten paus och tittade på mig som om han undrade om bilden han målat upp hade gått in. Det hade den.

– Hur många soldater från en annan stat, som inte kunde terrängen, skulle det behövas för att slå ut er där? Skulle det räcka med 10 stycken för var och en av er? Eller skulle det kanske behövas 20, 30 eller kanske 50 för att slå ut er?

– Lägg därtill, fortsatte han, att ni inte har en tanke på att ge upp. Att ni försvarar ert land. Era nära och kära. Och är beredda att dö för det. Medan de soldater som kommer med en invasionsstyrka helst av allt bara vill åka hem igen.

Jag satt tyst och tänkte efter. Nog skulle de behöva vara väldigt många om de skulle kunna ta död på oss där – i vår skog. Frågan är om de över huvud taget skulle kunna göra det? Skogen var stor och starkt kuperad. För stor för att kunna omringas om man inte satte in väldiga resurser. Och hur många skulle man vara beredd att offra för att ta oss?

Cirka 190 miljarder kronor kostar invasionskriget Ryssland bara militärt, varje dag, enligt personer som kan räkna på sånt. Därtill kommer kostnaderna vartefter för sanktionerna mot ryska ledare, företag och idrottsutövare etcetera – som blir allt starkare.

Om det nu blir ett gerillakrig, vilket är högst sannolikt, så kommer det vara unikt i en mening – den ukrainska gerillan kommer att ha stöd, såväl med vapen av olika slag som i övrigt, från såväl USA som Europa och Australien. Och det är att observera att länderna ifråga uppenbarligen inte behöver vara anslutna till Nato för att ge detta stöd.

Hur mycket den ryska statsapparaten än försöker censurera olika inhemska medier så kommer miljoner ryssar ändå att ha tillgång till internet och den vägen få information om vad som pågår.

Därtill blir det med tiden allt fler ryssar som har släktingar, grannar eller arbetskamrater som i sin tur har någon ung man som kommit tillbaka till Ryssland i en liksäck eller med svårt fysiska och/eller psykiska bestående skador.

Sånt sprider sig, på samma sätt som det gjorde i USA under Vietnamkriget. Och det blir med tiden en allt större inhemsk opinion mot kriget. Lägg därtill den växande internationella opinionen.

Så frågan är, när ska Putin ha fått nog och drar tillbaka de militära styrkorna från Ukraina? Hur många år ska det behöva ta? Och hur fruktansvärt många människoliv, såväl ukrainska som ryska, ska det den dagen ha behövt kosta?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör och ansvariga utgivare men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.