En bild av en angiveristat med tydliga fascistoida drag

Av Dick Sundevall 2022-03-10

Vad är det vi ser på bilden? Något ur en spelfilm? Eller ett ryskt specialförband i Ukraina? Nej, det är ryska poliser som ska ingripa mot en demonstration där ryska medborgare protesterar mot kriget. Ingripa mot demonstrationsfriheten som är självklar i en demokrati. Och ingripa mot att demonstranterna benämner kriget mot Ukraina med ordet ”krig”.

Vi ser dagligen bilderna av bland annat äldre tanter och farbröder som grips och släpas bort. Sannolikt har de inte varit några demonstrationsledare.

Tusentals demonstranter har hitintills gripits. En del släpps troligen medan andra kommer att dömas till långa fängelsestraff.

Ryska medier får inte heller benämna kriget som ett krig. Det vill säga de få medier som inte är uppenbara megafoner för den ryska ledningen. Putin och hans närmaste undersåtar behöver ju inte riskera att dessa trogna medier och deras anställda nyttiga idioter ska trampa fel.

Fascism definieras som en form av högerextrem auktoritär ultranationalism karakteriserad av maktutövande via diktatur, våldsamt förtryck av politiskt oliktänkande med strikt dominans över samhället. Det är en radikal och revolutionär form av ultranationalism med nationens pånyttfödelse som mål.

Fascismen motsätter sig alla ”sektionsbaserade” intressen till förmån för ett elitstyrt samhälle och motsätter sig därför oberoende medier och fackföreningar som inte administreras av staten. Då den fascistiska staten påstås representera såväl gångna som framtida generationer, kan den helt avvisa förnuftsresonemang och diskussioner.

Demokratins kvaliteter förnekas helt, särskilt en sådan grundad på parlamentarism eller maktdelning. Folkets intressen ska istället tillvaratas genom en auktoritär ”demokrati” med en påstådd ”allmänvilja” i centrum.

I slutet av 80-talet var jag i Moskva för att producera ett TV-program om Fria Proteaterns uppsättning av Vladimir Vysotskijs sånger. Föreställningarna skulle framföras på den legendariska Tagankateatern i Moskva.

Det här var under den tid då den gamla sovjetstaten var i upplösning. Det som kom att benämnas Glasnost och Perestrojka. En tid då det var roligt att befinna sig i Moskva. Ryssar vi kom i kontakt med var förhoppningsfulla. Hela stan andades optimism.

När vi gjorde inspelningar ute på stan och var osäkra på vad vi fick spela in och via vår tolk frågade närmaste polis om det var okej, fick vi svar som:
– Det skulle jag tro.
Eller:
– Jag kommer inte att hindra er.

Kommer ihåg att vänner tittade lite konstigt på mig när jag kom hem till Sverige och berättade hur kul det hade varit i Moskva. All vänlighet vi mött och hur gott vi ätit och druckit. Insåg att jag behövde förklara närmare vad som höll på att hända.

Det var en tid som kom att präglas av hur positivt omvärlden såg på Michail Gorbatjov och hans reformer. Och med tiden Boris Jeltsin som innan han hade supit ner sig alltför mycket faktiskt hann med att upplösa Sovjetunionen och ersätta den med 15 självständiga stater i form av: Armenien, Azerbajdzjan, Estland, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Lettland, Litauen, Moldavien, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland.

Men det var då det. Sedan kom den före detta KGB-agenten Vladimir Putin att ta över med benägen hjälp av den då hårt nedsupne Jeltsin.

Se gärna TV-serien Spionen Putin på SVT Play. Där får man bakgrunden till att Ryssland av idag har blivit en aggressiv gangsterstat som i praktiken leds av en envåldshärskare.

I dagarna har vi kunnat läsa om den 12-årige pojken som i sin ryska skola ifrågasatte den officiella ryska versionen av vad som nu pågår i Ukraina.

Det resulterade i att pojkens mamma blev kontaktad av skolans rektor och att polisen kom och knackade på familjens dörr.

Så långt har det alltså gått i dagens Ryssland. Det som kunde ha blivit en ljusning, någonting bra, har blivit en aggressiv nationalistisk angiveristat med klara fascistoida drag.

Se och lyssna gärna på Fria Proteaterns tolkning av Vladimir Vysotskijs Vargjakten. Den skrevs under Sovjettiden men är högaktuell även idag.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör och ansvariga utgivare men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.