Krogvakt – en onödig syssla

Utsvulten och spiknykter ställde jag mig att läsa matsedeln utanför en krog på Regeringsgatan. Då hörde jag en tyken röst bakom mig som frågade:

– Ska du äta eller dricka?

Där stod en uniformerad vakt.

 

Bengt Sändh var ett av de omskrivna barnhemsbarnen. Han blev med tiden smed. Men enligt polisen hann Bengt innan dess, i unga år, sätta ett informellt svenskt rekord i bilstölder genom att stjäla 46 bilar under tio dygn.

Med tiden blev han trubadur och har sjungit in 21 LP- och CD-skivor. 1993 starta han Bengt Sänds snusfabrique. Han spetsade sitt snus med lite konjak och det blev en succé. Sex år senare sålde han snusfabriken till Swedish Match för tio miljoner och flyttade till spanska Costa del Sol.

Där lever han nu med hustru och hundar. Han skriver böcker i skilda ämnen och är hängiven naturfograf.

Efter att ha bott utomlands i 12 år besökte jag Sverige under 14 dagar i juli för att framträda på Stockholms kulturhus, Visfestivalen i Västervik samt på Öland. För övrigt hade jag sett fram emot att besöka mina gamla favoritkrogar men det blev en stor besvikelse. I Stockholm har jag åtta gamla stamställen som alltid haft god och vällagad mat. Såg fram emot sotare med dillsmör, isterband och annat som jag aldrig kan få här i Spanien.

Fann till min besvikelse att man fallit offer för nya trender. Ris format i en kaffekopp så det kan stå upp, två halvkokta korsade ärtskidor, En stekt köttbit monterad på en såsspegel, en halv stekt tomat, såsstänk på kanten och ett strå gräslök. Detta är inte konst. Vi må skilja på konstnärer och epigoner.

Glömdes bort

Började med att promenera från Roslagstull till Järntorget. Fann till min belåtenhet att Stockholm fått många uteserveringar men när jag som ensam äldre man närmade mig dem märkte jag iskylan. Man var rädd att jag skulle uppta ett helt bord för två eller fyra. På den andra krogen visade man mig längst in i lokalen där jag sedan glömdes bort. Efter en kvart ledsnade jag på ensamheten och gick till min gamla fina fiskkrog som nu också startat uteservering. Efter lång väntan dök en ung servitör upp med en matsedel som jag avböjde med orden:

– Strömming, Staropramen och en sexa OP. Efter sju minuter kom han tillbaka och undrade vad OP var för någonting. (OP Andersson Aquavit är finsmakarens brännvin – vodka skall drickas av nariga läppar i en portuppgång).

– Då nöjer jag mig med strömming och öl, svarade jag och satt ännu en god stund innan jag fick veta att strömmingen tyvärr var slut.

Har du druckit?

Gick till Prinsen där en vänlig hovmästare sa att köket just stängt. Han föreslog ett berömt ställe på Stureplan men där var så knökfullt och ett sånt jävla liv att jag gick vidare. Utsvulten och spiknykter ställde jag mig att läsa matsedeln utanför en krog på Regeringsgatan. Då hörde jag en tyken röst bakom mig som frågade:

– Ska du äta eller dricka?

Där stod en uniformerad vakt och jag svarade:

– Det ena utesluter väl inte det andra. Jag brukar dricka någonting när jag äter.

– Hur mycket har du druckit tidigare?

Jag ilsknade till.

– Va fan är det här för jävla stil. Inte för att det angår dig men jag har inte druckit en droppe om det är alkohol du menar.

– Så bra för dig då, sa vakten, vilket fick mig att undra om han var extraknäckande socialkurator eller rent av läkare.

Resande i nöd

Som krögare gäller det att se om sitt hus men man måste också besinna sitt samhällsansvar. En resande, som händelsevis råkat glömma sin kastrull hemma, måste få tillgång till mat och dryck.

Nu gav jag upp och skulle gå hem till min son på Roslagsgatan och kanske hitta en korvkiosk längs vägen. När jag just hunnit in på nämnda gata fann jag en liten trevlig indisk restaurang utan vakt men med fryntlig krögare och vänlig servitris. Jag åt lamm i stark curry och tro det eller ej – de hade OP. Jag klämde även två öl till maten.

Väl hemma i Spanien igen satt jag i 38 graders värme och lyssnade på nyheter från Sverige. På ABC-nytt ser jag att en krögare i Norrtälje anmälts för åldersdiskriminering då han nekat en 75 årig professor emeritus tillträde. Krögaren vägrar att ställa upp för intervju men försvarar sig med ”att han inte skulle vilja se sin 18-åriga dotter på en krog med 75-åriga gubbar”. Ett mer efterblivet försvar hade inte ens Sverige under Andra världskriget. Denne krögare känner inte sin uppgift då han inte förstått att människan behöver mat och dryck under hela sin levnad. Gör något DO och länsstyrelse. Dra in hans samtliga tillstånd!

Arméns hundskola

Inser att jag har haft lite otur för när jag var ung satt det endast tjocka gamla gubbar och hade det mysigt på krogarnas punschverandor och nu när jag själv är en tjock gammal gubbe är endast ungdomar välkomna.  I Sverige alltså. Ack ja.

Så läser jag om hur två vakter lurar in en artist som tidigare uppträtt på krogen och spöar upp honom med batonger i köket. Det förvånar mig inte alls. Under alla de år jag avåt drygt hälften av mina måltider på Stockholms krogar var det oftast vakterna som provocerade och ställde till med bråk. Denna yrkeskår (?) finns nästan bara i Sverige och den behövs inte. Jag misstänker att de utbildas på Arméns hundskola. De har bara två lägen. Antingen viftar de på svansen och bugar eller gläfser och blir aggressiva. Överallt i Europa blir man vänligt för att inte säga hjärtligt mottagen på restaurang där det är vanligare att man slänger in folk – än ut. I Sverige har man spökat ut tölpar i uniform med uppgift att förödmjuka gästen redan vid ankomsten.

Stockholm, du är världens vackraste huvudstad men lika iskall året om. Jag skall sjunga på ditt kulturhus i år igen samt i programmet Allsång på Skansen men fan vet om jag inte tar matlåda med mig. Svensk krogkultur är sjuk.

Enhanced by Zemanta
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.