En kontraproduktiv publicering?

Har följt rättegången mot Barnamördaren från Utöya och är så trött på mediernas bristande förmåga att förstå sin roll i Barnamördarens marknadsföring av sig och sin sjuka ”ideologi”. 

Börge Hellström var en gång i tiden en hårdslående buse. Blev sedan en av de elva som startade KRIS.
Idag är han firad deckarförfattare tillsammans med författarkollegan Anders Roslund. Deras böcker är översatta till 33 språk och har fått de flesta priser som går att få.
Den förra boken, Tre sekunder, blir nu Hollywoodfilm.
Den senaste, Två soldater, kom i dagarna och uppmärksammas redan i medierna.

När jag, för snart ett år sedan, förstod att Barnamördaren på Utöya hade låtit sig bli tagen levande, förstod jag att han var en ideologiskt och mentalt vilsen själ, som i Oslo och på Utöya försökte att ”sjösätta” något.

Förmodligen var det en patologiskt grandios människa med någon form av egenhändigt hopsnickrat budskap, som han ville presentera för Norge och världen.

Jag svor redan då på att jag aldrig skulle uttala hans namn. Eftersom varje gång jag gjorde det skulle det ha blivit hans sjuka bekräftelse.

Narcissistiskt störd människa

Idag är det uppenbart att sprängningen i Oslo och morden på Utöya skulle vara – och också blev – starten på en ideologisk marknadsföring i en grandiost narcissistiskt störd människas hjärna.

I sin egenhändigt konfigurerade programförklaring skriver han bland annat att man skall starta krig mot Islam och muslimer. Han ser sig själv som ”Den Store Upplysaren”. Startar sitt krig genom att spränga regeringsbyggnader i centrala Oslo och därefter brutalt mörda barn och ungdomar på Utöya.

Han väntar sen in polisen för att kunna gripas och får då möjlighet att framföra sina förvirrade idéer inför polisen, domstolen och den samlade världspressen.

Manifestet

När medierna fick namn och bild på Barnamördaren så spred man det blixtsnabbt över hela världen. Samtidigt spred man – lika blixtsnabbt – det så kallade ”manifestet”, som bara innehåller gammal skåpmat. Men Barnamördaren fick nu hjälp av medierna att sprida sin gallimatias. Och tyvärr … det  finns tillräckligt med förvirrade existenser i både Norge, Sverige och världen, som låter sig tilltalas av Barnamördarens 1500 sidor långa förvirrade textmassa. Det fanns dock många människor som redan innan Utöya delade Barnamördarens åsikter utan att för den skull använda sprängning och barnmord som marknadsföringsmetoder.

Mediernas aninglöshet

Problemet som jag ser det är att medierna har agerat på ett aningslöst men förutsägbart sätt.

Så fort man fått Barnamördarens namn så publicerar man det – inte en eller två gånger – utan hela tiden.

Vad medierna gör när man publicerar hans namn och manifest på detta sätt, är att man hjälper honom med lanseringen av hans galna idéer och man bekräftar honom. Varenda gång hans namn publiceras, eller hans bild visas, så bekräftas han och hans sjuka idéer.

De publiceringarna har hela tiden varit hans syfte med massmorden och sprängningen!

Det känns konstigt att en människa så skickligt kan beräkna hur medierna kommer att agera, men det är en enkel matematik … Barnamördaren visste att – genom att agera fullständigt hämningslöst – med ett ideologiskt budskap, så får han medias fulla uppmärksamhet. Och det var det han ville.

Publiceringen av hans namn och bild kommer att tillfredsställa medierna eftersom deras publiceringsaxiom, ”I allmänhetens intresse”, kommer att driva dem framåt i ivern att få sälja fler lösnummer och det kommersiella ”tänket” kommer att hindra dem från att fördjupa sig i vad som är bra publicering och vad som är dålig publicering.

Kränkande

Jag tror inte att den mångtusenfalt upprepade publiceringen av Barnamördarens namn och bild låg ”i allmänhetens intresse”. Det enda de publiceringarna har gjort är att ytterligare kränka de anhöriga till offren för Barnamördarens vansinnesdåd och underlättat rekryteringen av ett antal nya anhängare till hans enkelspåriga idéer om danandet av en mer kristen värld …

Jag säger inte att medierna inte skulle ha publicerat namn och bild, men kanske borde man ha en bättre förberedelse inför såna här händelser, exempelvis i form av en tidigt gjord medial överenskommelse att man publicerar namn och bild och ”manifest” en eller två gånger och sen tiger man ihjäl mördaren. (Det skulle ha tagit hårt på Barnamördaren.)

Skräck och rädsla

Istället för att publicera namn, bild och manifest otaliga gånger så kunde man ha skrivit och berättat om de överlevande och om de mördade offren; ungdomarna, barnen på Utöya. Berättat om deras korta liv, om den skräck och rädsla de kände innan Barnamördaren – i kallt blod – avrättade dem med ett nackskott.

Men det kommer man troligen aldrig att göra eftersom medierna verkar hysa ett förakt, en ringaktning  för ”vanliga människor”.

Medierna lever i någon slags vanföreställning att bilder och namn på galningar,  nakenhet, ”vackra” människor och yta , framförallt yta – är av intresse för ”vanligt” folk eller ”allmänheten” .

Genomlysning

Det är ett kommersiellt koncept som jag inte tror på. Jag är odelat övertygad om att så kallat ”vanligt folk” också vill ha djup i artiklar, reportage och inslag. De vill ha en bakgrund till varför saker och ting blev som det blev, en förklaring som inte ursäktar eller accepterar men som ger en genomlysning.

Förstå för att förhindra.

Vi vill försöka förstå. Även den hemskaste, mest avskyvärda handling måste få en djupare kontext.

Att förstå är en förutsättning för att eventuellt kunna förhindra en upprepning.

Men vi ”vanliga människor” förstod inte varför Barnamördaren gjorde det, trots otaliga förevisningar av hans namn och bild.

De vanligaste citaten från rättegången mot Barnamördaren i Oslo är de här:

”Han visade ju ingen ånger”.

”Han log ju”

”Han gjorde en högerextrem hälsning”

Frågande citat. Journalisterna som skrev citaten förstod inte.

Förstod inte …?

Jag förstod … att Barnamördaren kommer att stå rakryggad och ta emot domen när den faller, för det är inte han som gjort fel, det är domstolen, samhället och alla andra som gjort fel. Det kommer historien att visa.

Barnamördaren är mycket stolt över vad han gjort…

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.