När alla känner alla

När alla känner alla händer det lätt att ”alla” också tillhör samma jaktlag, samlas kring samma arena, badar i samma badhus, lämnar på samma dagis eller bor i grannskapet.

Två faktorer skiljer Gunno Gunnmo från de flesta polischefer:

Han har en övergripande syn på polisens roll i ett demokratiskt samhälle.

Han viker inte undan från kritiska frågor utan är tvärtom väldigt diskussionslysten.

Efter att ha hört sig för, eller snarare förhört oss, om vad det skulle bli för magasin och vilka som låg bakom det, bestämde sig Gunno för att skriva krönikor åt oss.

Förutsättningarna för myndighetsutövning hamnar oftast i skuggan när myndigheters organisation och stationering diskuteras, utreds eller beslutas. Märkligt med tanke på att myndighetsutövning på små orter är omgiven av många fallgropar i form av jäv och rättssäkerhetsbrister. Medan myndighetsutövning i större städer kan möta en annan typ av utmaningar.

Jag förnekar inte att organiserad brottslighet, gängkriminalitet och maffialiknande strukturer i mer extrema former kan vara systemhotande. Det är också uppenbart att hot mot det allmännas tjänstemän och övergrepp i rättssak är växande problem. Men detta är också problem som det finns en spridd medvetenhet om och vidtas åtgärder mot.

Provocerande

Mot bakgrund av de etablerade bilderna av hoten mot samhället i synnerhet och medborgarnas integritet i allmänhet kan det naturligtvis uppfattas som provocerande att påstå att myndighetsutövningen på små orter kan vara ett nog så allvarligt hot. Mot system, demokrati och rättsäkerhet.

Innan jag fullföljer provokationen en försiktig reservation; Jag är inte ute efter att förolämpa enskilda eller grupper av tjänstemän!

Det lilla samhällets fördelar framhålls ofta och bilden av en idyll frammanas. Alla känner alla, den informella sociala kontrollen fungerar och folk bryr sig om varandra. Gott så och av det följer att när sociala nämnden sammanträder har ordförande och ledamöter en egen uppfattning om de personer som berörs av ärenden som ska avgöras. Det är inte självklart att det gynnar objektivitet och respekten för människors integritet.

Delikatessjäv

I mitt fortsatta resonemang kommer jag att göra associationer till reglerna om jäv och vill därför börja med en kort beskrivning av vad jag då menar. Med jäv menas till exempel att det finns en koppling mellan ett ärende och en tjänsteman som gör det olämpligt att just den tjänstemannen handlägger eller beslutar i ärendet. Mest relevant för mitt resonemang är det som kallas delikatessjäv, som är den mest opreciserade formen av behörighetshinder – jäv. Delikatessjäv kan föreligga om det finns särskild omständighet som kan rubba förtroendet för beslutsfattarens opartiskhet. Det är en generalklausul för situationer där bristande objektivitet kan befaras för att det till exempel finns särskilda personliga eller ekonomiska relationer mellan en tjänsteman och någon annan som har intressen i ärendet.

När alla känner alla händer det lätt att ”alla” också tillhör samma jaktlag, samlas kring samma arena, badar i samma badhus, lämnar på samma dagis eller bor i grannskapet. Det är inte otänkbart att kriminalkommissarien, åklagaren, rådmannen i tingsrätten och domaren i hovrätten träffas i sådana sammanhang och att de då växlar några ord om aktuella ärenden och ortens skurkar. Det är också möjligt att någon av ortens skurkar och nämndemän är länkade av ömsesidiga beroenden.

Behörigt avstånd mellan parterna

Tillsyn av offentligt finansierad verksamhet förutsätter bland annat att den som utövar tillsynen är sakkunnig. Av det följer inte sällan att den som utövar tillsyn och den som synas har samma kompetens och yrkesbakgrund. De kan mycket väl vara tidigare kollegor. Den ene arbetar kvar i det allmännas tjänst, den andra driver företag med det allmänna som kund. Såväl upphandling som tillsyn är grannlaga ting där kvaliteten eller i vart fall trovärdigheten mår bra av att det finns ett behörigt avstånd mellan parterna.

Det allmännas verksamhet på mindre orter måste utgå ifrån en öppen attityd till den sociala press en enskild tjänsteman är utsatt för i en miljö där alla känner alla.

Kraven, från folkdjupet, på till exempel polisiär närvaro innehåller förmodligen vid en närmare granskning ett antal, oftast outtalade, reservationer. Dessa reservationer blir personligt påtagliga för den enskilde polisen som är granne, kamrat i jaktlaget, kund i butiken eller fotbollsmamma. I det större samhället har man ibland oturen att stöta på dessa delikata kopplingar, på den lilla orten lever man med dem jämt.

Social utmaning

Vad jag vill peka på är att en ständigt närvarande realitet för en tjänsteman på en liten ort är den formella skyldigheten att utöva myndighet också i situationer där en jävsliknande situation föreligger.

Det kan med andra ord vara en social utmaning att genomföra vissa myndighetsåtgärder bland grannar och andra i de egna sociala sammanhangen.

För enskilda medborgare kan det vara svårt att blotta sitt behov av det allmännas hjälp när alla känner alla.

Starka skäl talar för att förutsättningarna för myndighetsutövningen ska vägas in i överväganden om det allmännas organisation och verksamhet.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.