Låt Leif GW och Lambertz granska Palmeutredningen

Göran Lambertz, Leif GW Persson och min mamma har länge varit mina största idoler och förebilder. Mamma är borta, men de andra två är ju kvar och både syns och hörs. Till min glädje! 

Lillemor Östlin är den kvinna som suttit flest gånger i fängelse i Sverige.

Hon har skrivit den kritikerhyllade självbiografiska boken Hinsehäxan 2005, som blev TV-serie i SVT. Den följdes upp av Dagbok från kvinnofängelset 2009 och 2010 kom hon ut med den uppmärksammade romanen: Skäligen misstänkt för mord.

Under perioder har hon varit prostituerad och hade dåvarande justitieministern Lennart Geijer som kund i tio år.

Hon har främst begått narkotikabrott, för att finansiera sitt eget missbruk av amfetamin. Och hon har rymt tre gånger från kvinnofängelset Hinseberg.

Lillemor kan som få andra, som krönikör på Para§raf, beskiva en värld inifrån som andra ofta bara tror att de känner till.

Att de två nu råkat i luven på varandra bekymrar mig inte så svårt. De är inga ömfotingar någon av dem, så de lär väl knappast gå på grund av den anledningen.

Just nu handlar det förstås om Thomas Quick, eller brottsutredningen om alla hans erkända mord. Både Leif GW och Göran Lambertz är så väl insatta i den här historien och annat i juridiska och polisiära spörsmål, så det är egentligen förmätet att yttra sig på samma dag som de.

Så nyfiken

Men, jag är ju så nyfiken! Liksom många fler. Jag kan inte låta bli att undra över alla de andra morden som TQ erkände, det var många fler än de åtta han åtalades för. Kanske 20 – 30.

Vad var det i dessa berättelser som gjorde att man inte trodde på honom i de fallen? Om man misstänkte att några av dessa berättelser var påhittade – för det var de ju, när en del offer inte alls var döda – varför trodde man då att somligt var sant?

Den, som kan berätta så intensivt om mord och blod med mera, måste väl veta en hel del om sådant? Kanske läst sig till, men innerst inne måste det nog ha funnits önskan och längtan att göra det på riktigt. Kanske är det bara fantasier? Alltihop? Det är svårt att tro.

Domstolen dömer

Därför är det svårt att förstå kritiken mot Göran Lambertz granskning, då han som JK gav utredningen godkänt. Det var utredningen han granskade, inte domstolens fällande domar. Att utredningen var godkänd betyder inte att den var oantastlig. Domstolen dömer på det som kommer fram i domstolsförhandlingen, men naturligtvis har en utredning stor betydelse. Domstolen trodde tydligen också på vad åklagaren sa med utgångspunkt från den.

Men de 10 punkterna, som Göran Lambertz presenterade var väl inga höjdare till bevis. Bara det där med bommen i skogen! Vilken skog har inte bommar för att hindra obehörig trafik? Ibland öppna och ibland stängda, vem vet så säkert hur det var en speciell dag för flera år sedan? Men självklart måste ju Thomas Quick säga som han gjorde vid vallningstillfället, annars hade nästa fråga blivit:

 – Hur kom du igenom bommen den gången?

En erfaren mytoman begår inte en sån blunder. Alla punkterna var svaga och verkade mer som halmstrån för förklarandets skull.

Om jag får rösta

Det är lite synd att Lambertz föll för påtryckningarna och ifrågasättandet så att han började förklara. Han har haft storm om öronen förr och inte vacklat. Göran Lambertz är en av Sveriges skickligaste jurister. Den allra bästa, om jag, som icke helt oerfaren brukare av domstolar, får rösta.

När han gick ut med att det sitter oskyldiga i svenska fängelser, satte många höglärda i halsen. Inte minst professor emeritus i straffrätt Madeleine Leijonhufvud. Hon blånekade till att det skulle vara så fast hon måste ha vetat bättre. Eller gjorde hon inte det? Visste bättre, menar jag. Professor i straffrätt kanske inte anger att en professor ska veta hur straffrätten fungerar?

Lätt att halka ur spåret, det var inte det jag skulle skriva om…

Vänskapskorruption

Göran Lambertz var en alldeles utmärkt JK. Borde gratulera Högsta Domstolen till att ha fått en medarbetare av hans kvalitet.

Och snacket om vänskap eller antydd vänskapskorruption är löjligt. Vilka arbetskamrater eller kollegor blir inte bekanta med varandra och ibland goda vänner? Har man inte bättre på fötterna att komma med, så är det lämpligare att vara tyst.

Det skulle antagligen jag också vara, men det har jag svårt för.

Gillar fortfarande Leif GW Persson lika mycket. Önskar bara att han fick granska Palmeutredningen än en gång. Varför inte tillsammans med Göran Lambertz? Då skulle det äntligen bli riktigt gjort.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.