Lag, ordning och reda

Lars Wivallius föddes 1605 och blev poet, skojare och i maktens ögon en oförbätterlig rättshaverist. Under vissa tider kallade han sig för Erik Gyllenstierna för att livet då blev lättare och att han fick ligga med fler och ”finare” brudar.

Johan Hedenberg är mest känd som en bråkig, stökig hårding i olika filmer och tv-serier.

Vid fyllda 50 debuterade han med den tokhyllade boken Lill-Tarzan och jag, som handlar om hans uppväxt i en av Stockholms förorter.

Nu är han en av Para§rafs krönikörer.

En mer utförlig presentation av Johan Hedenberg och hans bok kan du läsa i Para§rafartikeln, 28 döda kompisar.

Att han då och då hamnade i fängelse för detta och vissa andra lögner, tycktes inte bekymra honom det minsta. Lagar och förordningar var i hans ögon något som ständigt skulle ifrågasättas.

Vid ett av dessa tillfällen han stod åtalad för något ”skitbrott”, slängde han ur sig ett av sina klassiska citat;

Hur ska jag kunna förhålla mig till vad som är rätt och fel, när det som är en sanning i Kalt Enberg, är en lögn i Stockholm?

Vägrade döda

Under slutet av sjuttiotalet jobbade jag som plit vid Svartsjö fångvårdsanstalt. Där satt då, liksom idag, folk som brutit mot någon lag. Från de som slagit ihjäl folk, till de som vägrade döda. Vapenvägrare alltså. Det ansågs vid den tidpunkten vara ett hyfsat allvarligt brott. Hämtad av polis och tre månader i fängelse, punkt slut.

Lite droger på fickan, var däremot lättare att komma undan med. Lite aja baja, och ”gör inte om det där, för nästa gång åker du in”. En näve droger på fickan ansågs då som en bagatell, med en liten bot som följd. Annat är det idag. Nu är det inte alls någon bra idé att springa omkring på stan med ”roliga piller” i fickan. Det är inget snack; ”Gå i fängelse, gå direkt i fängelse utan att passera gå”

Bra eller dålig tajming

Vapenvägrare, som inte alltför länge sedan, fick fängelse för sitt brott att inte vilja döda, anses väl idag däremot att vara ett av det mest friska och lagliga vårt samhälle kan uppvisa. Hur vårt samhälle ser på dagens unga pojkar som öppet säger att de vill lära sig skjuta och döda, är en helt annan femma. Säga vad man vill, det svänger i vårt civiliserade samhälle.

På sätt och vis kan man alltså påstå att viss kriminalitet är en fråga om ”bra eller dålig tajming”. Camilla Henemark ska vara jävligt glad att hon knullade ”en kung i tiden” och inte någon av kungens medeltida företrädare, för då hade inte enbart hennes bok brunnit på ett bål. Lika glad ska ”engångspundar-Jocke” vara att han åkte dit med knark på fickan 1976 och inte 2012.

Miljöbrott är en annan delikat fråga som satt sina rötter i dubbelmoralens mylla. Skita ned så mycket du vill, bara du pröjsar. Redan på sjuttiotalet, sjöng Fria Proteatern; Först när skiten tränger in i direktörns salong, då hörs en klagosång, då får vi en miljödebatt.

Blir en langare

En annan i mina ögon märklig fråga är alkoholpolitiken. Att vi varken får eller bör handla alkohol åt våra minderåriga, är självklart ett bra beslut. Vid arton års ålder förklaras de myndiga och får rösträtt, vapenrätt att ta värvning i armén, ta körkort, be sina föräldrar fara och flyga, om det inte passar (vilket de i och för sig tränat på under flera år). De förfogar nu och resten av sitt liv rätten att i princip göra vad de vill. De är välkomna att gå på krogen och beställa in ett ”järn” i baren. Men till Systembolaget är de portade.

Det är till och med så att jag blir en langare i samma ögonblick jag handlar ett par alkoholcider åt min artonåriga dotter på Systembolaget. Hon får rösta, ta värvning i armén, men inte ta emot en systembolagscider från sin far. Däremot är våra artonåringar välkomna in på krogen och betala hutlöst mycket för en cider, öl, vin och allt de kan önska sig. Det är i lagens mening helt okej. Samma moral som miljöpolitiken; sup så mycket du vill, bara du pröjsar.

Lagstiftningen handlar alltså i inte om moral, utan en tillfällig politisk överenskommelse som när som helst kan ryckas upp med rötterna. Inte märkligare än att idrotten, då och då, förändrar sina regler. Med dessa rader vill jag säga att man bör tänka efter, innan man moraliserar över andra människors ”dåliga leverne och karaktär”. Ty det som är en sanning i Stockholm, kan vara en lögn i Kaltenberg.

Leve Lars Wivallius!

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.