Polispräster

Jag och min blivande man gick på en ”före äktenskaps kurs”. Låter det märkligt? Det är inte så konstigt, för vi är polska katoliker och vill gifta oss katolskt. Men det är inte kursen jag vill berätta om, utan mötet med en präst som gav mig en stor oroskänsla. 

Eva Katek-Karpinski är researcherpraktikant på Para§raf. Och en väldigt snabb och bra sådan.

När hon ville skriva en gästkrönika om en sak som bekymrade henne, sa vi:

– Skriv så får vi se om den platsar.

Det gjorde den.

Sådana här ”före äktenskaps kurser” hålls av präster, och som polacker valde vi att gå hos Polska Missionen. Prästen berättar skämtsamt om ett telefonsamtal han fick från polisen i Botkyrka för ett tag sedan. De ringde till honom för de inte riktigt visste hur de skulle bära sig åt med polackerna. Och eftersom polisen tydligen visste att det är många polacker som går på söndagsmässorna, så frågade han:

– Kan inte ni präster be ert folk lugna ner sig och sköta sig bättre?

   Jag skämdes när jag hörde det där så jag inte visste var jag skulle ta vägen. Är det här samma folkslag som jag annars så stolt står upp för? Superi, slagsmål och djävulskap till den grad att polisen ber präster om hjälp?

   Ett av de senaste tillfällena då jag själv bevittnade en ganska typisk polsk fest, var vi på en konsert med våra vänner. Ett väldigt känt polskt band skulle uppträda på DeBaser Medis. När vi efter spelningen går ut ser vi en klunga polacker som står nedanför trapporna. Och där ligger en knivskuren kille!

   När de sedan sitter med farbror blå på väg till polisstationen, sitter de med gråten i halsen och ber då eller? Och lovar de sedan att de ska bikta sig på mässan på söndag? Under bikten lovar man och svär att man heligt ångrar de dumheter man gjort, de lögner man ljugit och den där ölen för mycket man drack. Och man lovar att inte göra om det. För att sedan få en Fader vår och fyra Ave Maria som ”straff”. KLART!

   Jag har pratat med prästen i fråga, fader Marian på Polska Missionen. De har under söndagsmässorna besök av cirka 5000 – 8000 polska katoliker i Stockholms län, utav de 30 000 polacker som bor där. Fader Marian menar att den ”lilla” skaran bråkstakar det handlar om oftast inte går i kyrkan. Och inte biktar de sig heller. Vi frågade oss under vårt samtal:

– Är inte det här polisens jobb? Är det okey att polisen söker hjälp hos ett gäng präster som antagligen aldrig ser skymten av dom här busarna?

   De flesta polacker jag känner har föräldrar som invandrade till Sverige under 1970 och 80-talet. De har integrerat sig i det svenska samhället och kulturen. De kom hit med hopp om att bygga upp sitt nya liv här.

   Några enstaka jag känner kom efter att Polen gick med i EU. Det är folk som inte alltid tar sig in i samhället på samma sätt som tidigare generationer. Deras svenska räcker inte till så vad gör de? Tar jobben slut åker de tillbaka till Polen.

   Vad har hänt egentligen? Ska prästerna vara polackernas representanter när det brinner i knutarna?

   Jag vill gärna säga en sak, de polacker jag är stolt över, de som representerar mina rötter, är de som kommer hit och visar att de kan bygga upp ett helt liv från noll – med endast en resväska i handen.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.