Gunno Gunnmo

Brinnande utanförskap

Det känns sorgset att följa nyhetsrapporteringen om brinnande bilar, krossade fönster, stenkastning mot poliser och brandmän, unga mäns försök att verbalisera sin frustration, politikers fördömanden, manifestationer mot våldet och förstörelsen från människor som i grunden delar de stenkastande unga männens utanförskap i mycket högre grad än delaktighet med det samhälle man vill försvara.

Två faktorer skiljer Gunno Gunnmo från de flesta polischefer:

Han har en övergripande syn på polisens roll i ett demokratiskt samhälle.

Han viker inte undan från kritiska frågor utan är tvärtom väldigt diskussionslysten.

Efter att ha hört sig för, eller snarare förhört oss, om vad det skulle bli för magasin och vilka som låg bakom det, bestämde sig Gunno för att skriva krönikor åt oss.

Det känns sorgset att följa en nyhetsrapportering som inte fäster uppmärksamhet på det mest uppseendeväckande, att det inte brinner oftare och inte i alla områden som präglas av ett omfattande utanförskap.

   Det känns sorgset att få veta att många av deltagarna är så unga som 12-13 år. Tänk att så tidigt i livet inse sitt utanförskap.

   Ett samhälle som accepterar att inom sig ha ”områden som präglas av ett omfattande utanförskap” har samtidigt formulerat en träffande benämning av sitt eget misslyckande. Jag antar att utanförskapet inte avser området. Det är människors utanförskap som präglar området.

   Det geografiska avståndet från makten i Rosenbad, på Helgeandsholmen, Stadshuset och Stockholms utanförskapsområden är inte stort men avståndet mellan verkligheterna är gigantiskt.

   Det desperata självskadebeteende som pågår ses som en förolämpning mot den goda politiken och ett hot mot demokratin och ansvaret för situationen läggs på polisen. Det blir också polis och brandkår som får ta emot utanförskapets förtvivlan i form av stenar och hat. Trots att det geografiska avståndet inte är stort når stenarna inte fram till Stadshuset, Helgeandsholmen och Rosenbad.

   Samtidigt som protesterna, bränderna och stenarna blir polisens uppgift kommer också ifrågasättandeet av polisens insatser. Allt blir begripligt, hanterbart och politisk ofarligt när polisen är både orsak och lösning.

   Jag vet att det kan vara provocerande men i min värld är utanförskapet ett större hot mot landets säkerhet än att en främmande makts flygplan varit nära vårt territorium ute till havs. Detsamma gäller min syn på demokrati. Jag är inte helt säker på att det som sker i Stockholms förorter är ett hot mot demokratin. Det kan vara demokrati om det är enda sättet för människor som ställts utanför att göra sig hörda. Vad jag är säker på är att utanförskap är ett hot mot vår demokrati och strider mot demokratins principer.

   Det är en otacksam men ofrånkomlig uppgift för polisen att ingripa då egendom förstörs, men den uppgiften kan kombineras med en annan närvaro. Samtidigt som de skyddsutrustade poliserna i sin egenskap av samhällstjänare får vara måltavlor för stenkastning kunde dialogpoliser fånga upp människornas frustration, dokumentera den och föra den vidare till dem som har makt och skyldighet att bryta utanförskap.

   ”Områden som präglas av ett omfattande utanförskap” är en absurd politisk term som samtidigt pekar ut problemet och anvisar lösningen – det omfattande utanförskapet som måste avskaffas.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.