Det blir fel hur det än blir

Oavsett vad Högsta domstolen kommer fram till – så blir det helt fel. Har ägnat en del av julhelgen åt hur jag i en rimligt kort krönika ska kunna förklara det läge som uppstått i det stora kokainmålet. Och hur ska jag få er läsare att inse att jag inte överdriver, utan att det faktiskt har blivit så här helt fel. Bilägger dokumenten som påvisar vad jag hävdar.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Som vi rapporterat om här på Para§raf så har det blivit ett uppehåll i kokainmålet. Det handlar om åtalspunkt fyra:

Försök till grovt narkotikabrott och försök till grov narkotikasmuggling. Medhjälp till försök till grovt narkotikabrott och medhjälp till försök till grov narkotikasmuggling.

De åtalade på denna punkt är Jonas Falk, ensamseglaren Mauritz Andersson och två till. Dessa ska enligt åklagarna ha: 

Försökt att olovligen i överlåtelsesyfte förvärva eller anskaffa samt transportera minst 700 kg kokain.

   Mer exakt handlar det om 713 kg kokain. Som så ofta i övrigt i det här målet, finns det inga direkta bevis mot någon utan det handlar om en radda indicier. Företeelser som kan tyda på att de åtalade kan ha något med de här 713 kilon kokain att göra. Alltså ett antal kanske eller möjligen.

   Det är problematiskt i sig men nu har det därtill framkommit att just det här fallet är utrett av amerikanska FBI och DEA. De som gripits med kokainet har erkänt och blivit dömda. Och det finns inte minsta lilla antydning i den utredningen om att de svenskar som nu är åtalade i Sverige för samma last kokain, skulle ha något som helst med det att göra.

   Det här skulle kunna lösas enkelt genom att åklagarna i ett sånt läge drar tillbaka den åtalspunkten. Men icke. De vägrar. Dels har de åtalade dömts på den här punkten i tingsrätten och dels behöver åklagarna en fällande dom på denna punkt för att om möjligt kunna få fällande domar på andra åtalspunkter. (Med undantag för åtalspunkt fem där Mauritz Andersson naturligtvis fälls för att ha gripits på bar gärning med 1,2 ton kokain.)

   Av det här följde att advokaterna ville höra de som enligt FBI och DEA varit inblandade i det här fallet med 713 kg kokain. Det motsatte sig åklagarna. Men de själva skulle åka över och höra dessa, hävdade de. Några av åklagarna har också varit där och hört några av de inblandade. Dock utan att ha fått banda förhören. Och därmed anser åklagarsidan att man kan fortsätta förhandlingarna i hovrätten med start den 8 januari som var planerat.

   Men eftersom en sådan fortsättning utan vidare utredning är överklagat till Högsta domstolen (HD) måste det först komma ett beslut därifrån, om huruvida man kan fortsätta rättegången utan att det i grunden blivit uträtt vad FBI och DEA har kommit fram till. Den 19 december skulle försvaret ha kommit in med sina överklaganden till HD, vilket man också har gjort. Nu är det jul- och nyårshelger och även om HD skulle behandla den här frågan snabbt så ska rimligen Riksåklagaren först få yttra sig, och sedan ska HD fundera – så ett eventuellt beslut från HD lär kunna komma tidigast i slutet av januari.

   HD har tre möjliga alternativ:

  1. HD avvisar överklagan från advokaterna. Därmed fortsätter förhandlingarna i hovrätten med start den 8 januari.
  2. HD tar upp det hela och beslutar i enlighet med åklagarnas önskemål, att förhandlingarna ska fortsätta som planerat i hovrätten. Men då ska Riksåklagaren rimligen yttra sig och försvaret ska yttra sig om RÅ:s synpunkter, så ett beslut från HD lär i så fall komma tidigast i slutet av januari.
  3. Eller också kommer HD fram till att försvaret har rätt i att åtalspunkt fyra måste utredas i grunden innan man kan fortsätta förhandlingarna i hovrätten.

   Vilket som – så blir det helt fel. Att fortsätta som om ingenting hänt blir en omöjlighet menar två av fallets mer framträdande försvarare, Johan Eriksson och Tobias Enochson, när jag pratar med dem. Det går inte att göra en vettig sakframställning utan att ett antal nya vittnen har förhörts, varav en del är helt centrala för den här åtalspunkten, menar Johan Eriksson. Båda hävdar också att det måste bli ett slut på det här med att förundersökningen fortsätter månad efter månad under pågående förhandlingar. Det blir helt enkelt inte en rättvis rättegång i enlighet med Europakonventionen om man bara kör på under de här förutsättningarna, hävdar de.

   Men om HD istället ansluter sig till försvarets linje, vad får då det för följder? Det innebär att rättegången rimligen kommer igång igen först någon gång i mars eller april, efter att ett antal vittnen har hörts. Det i sin tur innebär ett så långt uppehåll och så mycket ny central information att man kanske måste ta om alltihop från början igen. Ta om både tingsrätten och hovrätten, eller i varje fall hovrättsförhandlingarna. Alltså ytterligare uppemot ett eller två år till av förhandlingar. Vilket bland annat resulterar i totalt orimliga häktningstider på 4-5-6 år för Mauritz Andersson och Jonas Falk – om inte hovrätten i ett sånt läge beslutar att försätta dem på fri fot i avvaktan på en slutlig dom.

   Alltså, vad HD än kommer fram till så blir det väldigt fel. Inte i första hand för att HD skulle gör fel, utan på grund av den situation som har uppstått.

   Den här rättegången har varit en cirkus från början till slut. Försvaret har förvägrats samma information som åklagarsidan har. Därför har man på eget bevåg rest till Spanien och haft kontakter i USA etc, och den vägen fått fram information. Något som har ifrågasatts av såväl åklagarsidan som tingsrätten – dock inte av hovrätten.

   Var gick det fel? Hur har målet kunnat hamna i det här milt uttryckt underliga och helt unika läget? Efterklokt kan man konstatera att vissa av åtalspunkterna har varit så luddiga att de borde ha avvisats från början av tingsrätten. Alternativt att tingsrätten hade begärt preciseringar för att den punkten skulle få tas upp. Nu gjordes inte det och därmed har förundersökningen som normalt ska vara klar innan en rättegång börjar, fortsatt månad efter månad – år efter år. Och därmed har man hamnat i det här helt unika läget.

   Jag har följt det här målet från början. Häckat på allt för många rättegångsdagar i såväl tingsrätten som hovrätten. Nästan alltid helt ensam på pressläktaren. Och min uppfattning är tveklöst att det är åklagarsidan som bär ansvaret för det uppkomna läget, genom att på ett antal punkter väcka åtal på ytterst luddiga gärningsbeskrivningar, där det varit total avsaknad av vettig bevisning. Istället har det handlat om att man försökt framställa olika ageranden som lite skumma i största allmänhet.

   I hovrätten har lagmannen gång på gång försökt styra upp det här genom att vädja till åklagarsidan att koncentrera sig på vad som har bäring på någon form av bevisning. Till slut har han ledsnat och ibland stoppat åklagarsidan från att återigen ägna en hel dag åt något som sedan försvaret kort besvarar med att man inte har några invändningar mot – men att inget av det som åklagarna framfört har haft något som helst bevisvärde för åtalspunkten ifråga.

   Kanske kan det komma något gott ut av det här till slut. Kanske kan det här kokainmålet bli det mål där man inser att så här kan det inte få fortgå i landets domstolar. Förundersökningar måste vara avklarade innan förhandlingarna inleds. Gärningsbeskrivningar måste vara så preciserade att det är möjligt att försvara sig mot vad som där framförs. I det här målet har vi bland annat fått möta gärningsbeskrivningar som gått ut på att någonstans, okänt var på världshaven, ska narkotika av okänd sort ha överlämnats. Från vem till vem är likaså okänt, liksom hur mycket narkotika det handlat om. Hur ska man kunna försvara sig mot sånt ludd? Hur ska man kunna ha ett alibi? Kanske är en framtida lösning att domarna får större befogenheter att avvisa åtalspunkter? Och kanske till och med göra det under pågående förhandlingar? Det hade löst det stora problem som Svea hovrätt och Högsta domstolen nu har att försöka få ordning på.

 

Nedan biläggs Johan Erikssons yttrande till HD där han bland annat preciserar vilka nio nya vittnen som behöver höras.

Därtill Thomas Martinssons och Tobias Enochsons gemensamma yttrande. Inte minst är Tobias Enochsons bilagda mejlväxling med en amerikansk advokat intressant att ta del av – för att uttrycka det milt.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.