Ricard Nilsson

Ska man förlåta gamla brott?

Det jag nu kommer att skriva kommer att möta mycket motstånd, gissningsvis även en del aggressiva åsikter. Jag föreslår nämligen att det är dags att återinföra preskriptionstid för mord och andra grova brott.

Ricard A R Nilsson har varit med från Para§rafs första dag, som skribent och bloggare. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt femtonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. I februari släpper han boken En livstidsdömds dagbok, där han berättar om det hårda livet i fängelse.

Han bloggar numer här:
www.nilsson-larancuent.com

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

För ett tag sedan anhölls en 59-årig man för ett 22 år gammalt mord, han släpptes efter förhör, men misstankarna kvarstår. Nu senast häktades en 39-årig man för ett mord som skedde för 17 år sedan. Detta är bara ett par av de många fall som polisens så kallade cold case-grupp arbetar med. Sedan preskriptionstiden avskaffades för vissa grova brott har flera äldre fall tagits upp till en förnyad granskning. Det jag funderar på är om detta verkligen är sunt?

   En person som begått ett grovt brott – ett enda stort misstag – under sitt liv men därefter levt en laglydig tillvaro ska väl rimligen inte behöva låsas in flera decennier senare. Är detta något som samhället tjänar på? Är vissa synder så allvarliga att de aldrig ska kunna strykas från det förflutna? Låt oss se på de olika för- och motargumenten.

   Först har vi brottsofferperspektivet. Naturligtvis bör man ur detta hänseende ställa en gärningsman till svars oavsett hur lång tid som har passerat. Det kan på många sätt hjälpa anhöriga att komma vidare i sina liv. Men samtidigt så kan en ny förundersökning många år senare fungera kontraproduktivt. Genom att riva upp gamla sår kastas ett brottsoffer med full kraft återigen ner i sorgens och saknadens avgrund. Inte för att sorg och saknad någonsin försvinner, det förstår jag, men med tiden avtar styrkan. Säg då att anhöriga ett par årtionden senare tvingas återuppleva allt efter att de lyckats gå vidare med sina liv. Att återigen behöva läsa om en nära anhörigs mord i tidningarna. Att tvingas sitta genom en rättegång. Att konfronteras med något de tidigare har bearbetat. Allt detta kan göra mer skada än nytta.

   Sedan har vi samhällsperspektivet. Något återfallspreventivt skäl till att inte ha en preskriptionstid saknas. Det finns inget som helst samband med minskad grov brottslighet och preskription. Inte heller finns någon avskräckande effekt, en brottsling beaktar knappast om det finns en preskriptionstid eller inte, innan han begår en kriminell handling. Naturligtvis kan man hävda att det allmänna rättsmedvetandet kräver att även gamla gärningar ska kunna straffas, men om man ställer detta mot samhällskostnaderna för rättegångar, fängelse, med mera kanske det inte är lika lätt att motivera alla miljoner som går åt.

   När kan det då anses ha gått så pass lång tid att en gärningsman kan slippa straff? Inte vet jag. Men enligt mig är det orimligt att en person ska kunna åtalas och dömas för en handling som är begången för flera decennier sedan, i alla fall om han levt ett hederligt liv sedan dess. Detta är inga lätta frågor och det finns således inga enkla svar. Men ser man rent objektivt på alla olika faktorer så kan jag tycka att det lutar åt att preskriptionstiderna även för grova bör återinföras.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.