Rosafärgat kvasirättvisetänk

Det händer inte mycket här på Riksmottagningen. Här ska fången utredas och den fortsatta verkställigheten ska planeras. Meningen är att det ska motverka de värsta skadorna av fängelsevistelsen, liksom förhoppningen ska finnas att den missanpassade ska ha möjlighet att ”komma tillbaka” till samhället. Även de – som nog är flertalet – aldrig varit särskilt väl inkorporerade där.

Lillemor Östlin är den kvinna som suttit flest gånger i fängelse i Sverige.

Hon har skrivit den kritikerhyllade självbiografiska boken Hinsehäxan 2005, som blev TV-serie i SVT. Den följdes upp av Dagbok från kvinnofängelset 2009 och 2010 kom hon ut med den uppmärksammade romanen: Skäligen misstänkt för mord.

Under perioder har hon varit prostituerad och hade dåvarande justitieministern Lennart Geijer som kund i tio år.

Hon har främst begått narkotikabrott, för att finansiera sitt eget missbruk av amfetamin. Och hon har rymt tre gånger från kvinnofängelset Hinseberg.

Lillemor kan som få andra, som krönikör på Para§raf, beskiva en värld inifrån som andra ofta bara tror att de känner till.

En annan har förstås bättre prognos. Här är en ganska ung tjej, vars utredning nu är klar. Hon kom glad och berättade att det planeras att hon ska utslussas till ett halvvägshus med tiden.

   – Men det går väl inte, sa jag, det finns inga halvvägshus för kvinnor.

   – Men, det står i foldern med information som vi har, och utredaren har skrivit det i min planering.

   – Men gå då in och fråga, för jag vet att det inte finns. Det finns några sådana halvvägshus, men de är bara för män.

Hon gjorde så och kom tillbaka med beskedet hon fått:

   – Utredaren sa att hon var fullt på det klara med att det inte finns några halvvägshus för kvinnor, men planeringen får stå kvar, för när den dagen kommer så kanske det finns!

   Ja, man vet aldrig vad Kriminalvården planerar. De är väldigt noga med sekretessen, även i andra sammanhang. Exempelvis, på häktet får man ha sin medicin i eget förvar, om det inte är de mest receptförskrivna medlen. Här är man noga med att lägga den tomma receptpåsen i en låda märkt med SEKRETESS. Det finns goda orsaker till det, för det är gott om unga tjejer, som är helt otroligt insatta i allt som har med läkemedel att göra. De är som levande FASS.

   Det är en ny kategori. Ny för mig alltså. Alla de, som liksom jag, har gått ut och in här på Hinseberg i många år på grund av amfetamin är borta. Det måste väl vara bra, men lite svårt att fatta, för de – vi – har inte lagt av helt, det vet jag. Riktigt varför så många slutat sitta i fängelse vet jag inte, för där har jag ju inte varit med i utvecklingen.

   Man får inte ha domar och utredningspapper i eget förvar. Kan man också förstå. Det finns så klart rätt många som tjallat på sina kommande medfångar och de är inte så populära. Men det går till överdrift där med. Personalen kan givetvis inte sitta och lusläsa alla papper eller sätta sig in i vilka domstolspapper som har med brottmålet att göra eller är annat. Därför har jag svårt att få in handlingarna jag har i skåpet på mottagningen, som handlar om den ideella förening jag jobbar för. Jag får ha dem på natten, när jag är inlåst. Okej, med då har jag inte tillgång till något annat än en penna att skriva med. Nåja, jag har tid att skriva sakerna två gånger.

   Det får man göra även när det är korrespondens med andra myndigheter! För tre veckor sedan fick jag ett brev från Pensionsmyndigheten:

Pensionsmyndigheten har fått uppgift om att du är intagen på Kriminalvårdsanstalt och överväger att dra in ditt bostadsbidrag. Om du har synpunkter på det kan du inkomma med ett yttrande i saken. 

   Oj då, tänkte jag, det hade jag ingen aning om! Jag var helt säker på att det var en självklarhet att de drar in bostadsbidraget när man fått en lagakraftvunnen dom. Glad i hågen författade jag ett underdånigt brev där jag sa som det är; att om jag kunde få en liten del av bostadsbidraget skulle jag tycka det var bra, eftersom min lilla folkpension efter avdrag för anstaltsvistelsen precis räcker till hyran, men inte till el eller hemförsäkring. Jag ska ändå komma hem en gång i tiden (tror jag) och jag ämnar behålla min lägenhet. Igår fick jag ett brev:

Pensionsmyndigheten har beslutat dra in ditt bostadsbidrag enligt 110 kap. 13 och 52 §§ socialförsäkringsbalken 82010:110. Du kan begära att beslutet omprövas.

   Nej, det struntar jag i! Undra på att myndigheterna kostar pengar. Varför ska de hålla på att harva denna enkla fråga fram och tillbaka, när lagen och bestämmelserna är så klara?

   Den här skenbara demokratin och rosafärgade kvasirättvisetänk får mig att gå i taket. Precis samma, som när de ger alla åtalade en försvarsadvokat som i alldeles för många fall enbart ser till att domstolarnas proforma efterlevs. Nej, nu börjar jag, som vanligt haka upp mig på det värsta jag vet.

Hej så länge!

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.