Ricard Nilsson

Justitieministern är som vanligt helt fel ute

Som vanligt lägger justitieminister Beatrice Ask fram ett populistiskt förslag som säger emot alla logiska argument och vad den beprövade vetenskapen har bevisat gång på gång. Som så många gånger tidigare är hon helt ute och cyklar.

Ricard A R Nilsson har varit med från Para§rafs första dag, som skribent och bloggare. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt trettonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit en deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd. I juni kommer nästa, Med döden som skugga.

Han bloggar numer här:
www.nilsson-larancuent.com

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Senaste förslaget från Justitiedepartementet som går i orimlighetens tecken gäller livstidsstraffet, vid en presskonferens presenterades en promemoria med följande förslag: ”användningen av livstidstraffet bör öka väsentligt och utgöra normalstraff i den bemärkelsen att det förutses dömas ut i en majoritet av fallen”. Tanken är alltså att fler ska dömas till livstids fängelse, som om det vore ett förnuftigt självändamål i sig.

   Jag sitter själv dömd till lagens strängaste påföljd, så naturligtvis kan min objektivitet ifrågasättas. Men mitt straff är redan utdömt och med tanke på mitt extremt grova brott så finns det inte något scenario där straffet hade blivit något annat än livstid. Alltså, jag påverkas inte om det nya förslaget skulle bli verklighet. Samtidigt innebär mina magisterexamina i psykologi och sociologi, i kombination med min inblick i vad ett tidsobestämt straff innebär, att ingen annan kan göra en bättre bedömning av verkningarna.

   Men vad är det för ”enorm” minskning av antalet livstidare som får Beatrice Ask att se rött? Jo, det gäller att från högsta nivån 2011 på 159 fångar, så har den sjunkit till nuvarande 147 – 1990 var antalet för övrigt endast 30 (trettio). Det handlar alltså om en minskning med 12 stycken, och detta är tillräckligt för att justitieministern ska avsätta resurser för att sammanställa en promemoria där man förespråkar hårdare straff. Personligen kan jag tycka att skattepengarna kan användas till bättre saker.

I sammanhanget bör det uppmärksammas att justitieministerns förslag inte tar någon som helst hänsyn till den ökade kostnaden för Kriminalvården. Under pressträffen framhöll Beatrice Ask enligt TT, att mord utgör en liten del av brotten och att kostnaderna är värda att ta. Låt mig då titta lite närmare på detta påstående, är verkligen de extra kostnaderna acceptabla utifrån vad man får för pengarna? Vad kostar det egentligen att husera en livstidsdömd?

   Snittkostnaden per dygn och fånge i en anstalt av normal eller högre säkerhetsklass är drygt 2800 kronor. Detta innebär att om antalet livstidsdömda hade varit detsamma idag som 1990, så hade årskostnaden varit omkring 30 miljoner kronor, men istället hamnar den i år på över 150 miljoner. Ser man till minskningen med 12 fångar så innebär den faktiskt en besparing med 12,2 miljoner kronor för varje år som inlåsning inte sker. Dessutom varar ett livstidsstraff från 12 år och uppåt, vilket innebär att varje livstidsdömd idag kostar minst 146,4 miljoner kronor. Att Beatrice Ask inte ens har genomfört grundläggande beräkningar och ändå tycker att de extra kostnaderna är värda att ta, är inget annat än ogenomtänkt och nonchalant.

   I en kommentar till TT konstaterade justitieministern något självklart, nämligen ”att ta livet av någon är den mest klandervärda handling man kan utföra och det finns ett behov av att markera hur allvarligt samhället ser på detta.” Kom igen, ett litet barn vet att mord är det värsta man kan göra. Bara för att en mördare får ett tidsbestämt straff betyder det inte att brottet är mindre allvarligt, eller att samhället ser det som mindre oacceptabelt. Dessutom motverkar livstidsstraffet två av huvudsyftena med fängelsevistelsen, vetenskaplig forskning visar nämligen att när längden på ett straff når en viss gräns så har det inte längre någon avskräckande effekt likaså försvåras rehabiliteringen markant. Därmed är det inte längden på straffet som är primärt utan vad som kan åstadkommas inom tidsramen för verkställigheten. Lägg därtill att livstidsstraffet i sig inte har någon som helst inverkan på antalet fall av dödligt våld som sker årligen, den nivån har varit konstant under de senaste trettio åren. Det kan därmed fastställas att Beatrice Asks tankar och idéer inte för med sig något bra.

   Många dumma förslag kommer från våra makthavare, men detta tar ändå priset. Att medvetet vilja öka antalet livstidsdömda trots att det bevisligen inte för med sig något positivt, är absurt. När förslaget dessutom skulle innebära att kostnaderna för samhället markant ökar utan att skattebetalarna får något tillbaka, så är det inte bara absurt, utan även ansvarslöst.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.