Tolv självmordsförsök med mig som redskap

Självmord är tragiskt och resulterar i stor sorg för anhöriga men det blir än värre när den som försöker begå självmord blandar in andra. Häromdagen blev jag utsatt för det. Tolv stycken försökte ta livet av sig med mig som redskap. 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Jag har cyklat, gått, dragit barnvagnar, kört moped, motorcykel och bil i Stockholmstrafiken i snart 40 år. Under en period, när jag pluggade på journalisthögskolan, körde jag taxi under nätterna. Kort sagt, jag har lång och omfattande erfarenhet av att vara trafikant i Stockholm.

   De senaste åren har något nytt gjort sitt inträde, hatsajter mot cyklister i Stockholm. Det är ofta en vedervärdig läsning med inlägg av personer som tycks ha glömt att ta sina mediciner den dagen. Men varför dyker detta fenomen upp just nu? Rimligen därför att alltför många cyklister beter sig mer hänsynslöst än andra trafikanter.

   Visst finns det även hänsynslösa bilister. Oftast är det unga killar som bara haft körkort en kort tid som uppför sig som idioter i trafiken. Men – min erfarenhet är att de inte agerar värre mot mig när jag cyklar än när jag går eller kör bil. Och min erfarenhet är att på varje sådan hänsynslös bilist som ger blanka fan i allt vad trafikregler heter, så går det hundratals cyklister – i Stockholm. Det är att observera att jag skriver om Stockholmscyklister. Jag har inte liknande erfarenheter av cyklister i andra städer.

   För några dagar sedan var jag med om följande: Jag ska svänga till höger. Jag blinkar i god tid. Ser att det inte finns någon fotgängare som är på väg att gå över gatan. Och – jag ser efter att det inte är någon cyklist på min insida, eftersom det är en cykelbana där och den passerar rakt över den gata jag ska köra in på. Där finns ingen cyklist. Men jag ser en klunga cyklister längre bak. Liksom jag ser fotgängare på trottoarerna och bilister bakom mig och i filen utanför mig. Inget konstigt, så ser det ut i storstäder, alltså påbörjar jag min sväng in på gatan.

   Men då jag kör lugnt och har långsamma bilister framför mig hinner några av cyklisterna upp mig. Alltså de som var tre-fyra bilar bakåt när jag påbörjade svängen. Det här är en vardaglig situation i stadstrafik oavsett om man går eller framför något fordon. Trafikanter korsar ens väg och man får bromsa in när man kommer bakifrån. I det här fallet fick säkerligen några av bilarna bakom mig bromsa då de sedan skulle fortsätta rakt fram.

   Nu börjar kanske några av er läsare att fundera på varför jag återger fullkomliga självklarheter, så låt mig komma till saken: Jag har börjat svänga, har inga bilar, cyklar eller fotgängare framför mig när den första cyklisten dyker upp framför bilen. Han kör då inte längre på cykelbanan för den blockeras just då under några sekunder av att jag håller på att svänga över den. Utan han svänger av från den för att köra framför mig och sedan svänga tillbaka in på cykelbanan. Jag tvärnitar och elva cyklister till gör samma våghalsiga manöver framför motorhuven. Flera av dem stirrar argt på mig och en pekar mot sina ögon. Först tror jag att han gör det för att påpeka för mig att han har en synskada som jag bör ta hänsyn till. Men förstår sedan att han menar att jag ska se mig för.

   För mig är det här att se som självmordsförsök. En mindre uppmärksam förare, kanske mer oerfaren, hade klippt minst en av de här cyklisterna. Risken är stor för att det hade slutat med minst ett dödsfall. Jag har tidigare upplevt liknande scenarier med cyklister, men aldrig någonsin med fotgängare eller mopedister.

   Varför gör ett helt gäng cyklister något så här rent livsfarligt? Jag kan se två huvudsakliga skäl: Politiker och medier i största allmänhet tycks tro att det är bilisterna som är problemet, och basunerar ut den uppfattningen. Och många Stockholmscyklister tycks ha uppfattningen att om de som alla andra i storstadstrafiken någon gång behöver bromsa, så är det ett personligt påhopp på dem. Något av en oerhörd kränkning.

   Vad jag beskrivit här pågår dagligen, hundratals gånger – kanske tusentals. Ibland, om inte bilister reagerar tillräckligt snabbt, resulterar det i att en cyklist dör eller blir allvarligt skadad.

   Men – tänker nu kanske någon läsare, kanske en cyklist, det här är ju bara din högst subjektiva uppfattning. Ja, det kan man naturligtvis tänka sig. Och även om det är en samlad erfarenhet över många år, så kan det ju ändå handla om tillfälligheter. Grundläggande i all journalistik är att kontrollera det kontrollerbara. Och det här är kontrollerbart.

   Så här ser det ut när det gäller lite svårare olyckor med cyklister i Stockholms län under 2012:

  • Kollision med motorfordon, alltså bilar, motorcyklar, bussar och lastbilar, utgör 28,5 procent.
  • Singelolyckor, där cyklisten cyklar in i en vägg, stolpe, stillastående bil, eller kör omkull, 56,3 procent.
  • Cyklist som kör på fotgängare, varav en del olyckor sker på trottoarer, 7,6 procent.
  • Cyklist som kör på cyklist, 6,8 procent.
  • Cyklist och moped som kolliderar, 0,5 procent.
  • Cyklist som kör på något annat, till exempel djur, 0,4 procent.   

Siffrorna är glasklara: I runda tal tre av fyra kollisioner/olyckor av svårare slag med cyklister i Stockholmstrafiken, sker utan att någon bilist är inblandad. Hur många av kollisionerna mellan bilister och cyklister som beror på cyklisten eller bilisten, har vi inte fått fram. Det beror på att då kommer polismyndigheten in i bilden – och då blir allt väldigt svårt och krångligt att få fram. Utifrån min erfarenhet utgår jag ifrån att de flesta av dessa kollisioner beror på cyklisterna. (Försök gärna motbevisa mig på den punkten, den som kan.)

   Alltså landar vi i att cirka 90 procent av de svårare olyckorna/kollisonerna i Stockholmstrafiken med cyklister inblandade – beror på cyklisterna. Det är hög tid att cyklisterna i Stockholm fattar att de liksom alla andra i storstadstrafiken måste bromsa ibland.

   Vad jag skrivit här gäller naturligtvis inte för alla cyklister i Stockholm. En del följer trafikregler och bromsar ibland för att undvika kollisioner med andra trafikanter – men de utgör enligt min erfarenhet en minoritet. Om majoriteten anser sig ha rätt att komma farande som kamikazepiloter och därmed riskera självmord, är det naturligtvis upp till dem själva. Men låt bli att använda mig och min bil som ett redskap för dessa självmordsförsök.

 

I övrigt anser jag…

   att det är hög tid att förhöra Assange i London. Han har idag tillbringat ett år på Ecuadors ambassad i London. Han har hela tiden stått till förfogande för svensk polis för nya förhör. Något som han tydligt klargjorde i förhören i Sverige.
För var och en som satt sig in i de olika turerna i den här absurda historien står det klart att ett nytt förhör skulle innebära att att det hela skulle läggas ner med motiveringen, brott ej styrkt. Alltså samma slutsats som den ansedda chefsåklagaren Eva Finne kom fram till efter att ha satt sig in i fallet. 
I vems intresse vägrar den svenska rättsapparaten att avsluta den här historien genom att som man så ofta gjort i andra fall, resa till honom i London och genomföra ett förhör? 

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.