Ricard Nilsson

”Hade jag varit lat hade jag fortsatt jobba här”

Ibland har jag antytt att kriminalvårdarna inte gör så mycket skäl för sin lön. Det är mycket sittande (som officiellt kallas för bevakningsuppdrag) och kaffedrickande (kanske för att hålla sig vakna). En vakt erkände faktiskt detta. Vet inte om det var menat för mig att skriva om, men de bör vid det här laget veta att allt som sägs kan komma att användas i mina krönikor.

Ricard A R Nilsson har varit med från Para§rafs första dag, som skribent och bloggare. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt femtonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. I februari släppte han boken En livstidsdömds dagbok, där han berättar om det hårda livet i fängelse.

Han bloggar numer här:
www.nilsson-larancuent.com

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

 

   Nu när Kirseberg ska stängas ner och renoveras inom en inte alltför avlägsen framtid, så har många av de som arbetar här börjat att söka andra jobb, både inom och utom Kriminalvården. Jag satt och pratade med en av dem som skulle byta tjänst ganska snart, om hur det kändes att lämna Kirseberg och gå till något annat.

   Vakten ifråga, skulle sluta helt inom Kriminalvården. När vi diskuterade den nya lönen (som skulle bli betydligt högre) och den ökade arbetsbördan, slank följande ur kriminalvårdaren ifråga:

– Hade jag varit lat hade jag fortsatt jobba här.

– Hur då menar du? undrade jag förvånat och trodde att en bortförklaring skulle följa, men icke.

– Det är ju mycket sittande och det kan ibland bli tråkigt, vi gör inte så jättemycket. Äh, du förstår vad jag menar.

   Klart att jag och mina medfångar kan tycka att några av vakterna, dock inte alla, verkar oengagerade när de sitter med en kopp kaffe eller annan dryck i handen och spelar sudoku – oj, förlåt, jag menar förstås att de sköter sitt ”bevakningsuppdrag”. Att en tjänsteman så här öppet och tydligt bekräftar våra fördomar är sällsynt.

   Nu var det i och för sig vederbörandes personliga åsikt och känsla, kanske det inte är rätt att dra alltför långtgående slutsatser av uttalandet. Men det får mig ändå att fundera. Om en vakt som ska sluta vågar erkänna detta, måste det väl rimligtvis finnas fler som känner likadant.

 

Nedan biläggs en recension av Ricards senaste bok.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.