Ricard Nilsson

Bra att dömd jobbar i regeringskansliet

Flera medier har rapporterat om en person från Miljöpartiet som tidigare dömts för brott och som numera arbetar i regeringskansliet. Jag har två saker att säga om detta: Bra gjort av Miljöpartiet. För jäkligt gjort av medierna som blåser upp anställningen som om den är något negativt.

Ricard A R Nilsson har varit med från Para§rafs första dag, som skribent och bloggare. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt femtonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. I februari släppte han boken En livstidsdömds dagbok, där han berättar om det hårda livet i fängelse.

Han bloggar numer här:
www.nilsson-larancuent.com

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

   Även om det inte skrivs rätt ut i rapporteringen så verkar den underliggande meningen vara att anställningen inte är något bra. Någon som dömts för brott ska visst enligt många journalister inte arbeta på Rosenbad. Varför inte? Jag kan tycka att det är positivt att även de i maktens korridorer en gång i tiden har valt fel väg i livet, men har därefter lyckats hitta tillbaka igen. Denna sorts förändring är rimligen något att uppmuntra.

   Utan någon personlig kännedom om mannen ifråga, så tycks där inte finnas något som i övrigt skulle göra honom olämplig för ett jobb i regeringskansliet. Hans chef, statssekreterare Per Ängquist (MP), har klargjort att mannen genomgått sedvanlig säkerhetskontroll. Om nu Säpo inte har hittat något som gör mannen olämplig att arbeta i maktens centrum, varför ska då medierna göra en höna av en fjäder?

   Återigen är det en hetsjakt på före detta dömda. Har man en gång gjort bort sig så ska man förpassas till rännstenen. Det verkar i alla fall vara den gängse uppfattningen. Jag ser ingen anledning till att man ska exkludera före detta dömda från arbetsmarknaden, oavsett om det handlar om en position som städare eller som politiskt sakkunnig (och ja, det händer förvånansvärt ofta att de som ansöker om en städtjänst tvingas lämna ett straffrihetsintyg).

   Naturligtvis ska inte dömda sexbrottslingar jobba med barn eller med andra liknande arbeten. Detta behöver dock inte vara detsamma som att en narkotikadömd person, som inte ens fick fängelse, skulle diskvalificeras för en tjänst i regeringskansliet.

   Ingen är perfekt, i synnerhet inte politiker eller andra i politisk maktställning. Men alla måste väl ändå förtjäna en andra chans, utan att medierna ska visa tänderna och hugga efter strupen.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.