Börje Carlsson

Från att vara misstänkt till friande eller fällande dom

När domstolarna kommer med vitt skilda domar brukar det ibland orsaka debatt. Det kan handla om en tveksam bevisvärdering som en hovrätt eller Högsta domstolen måste justera. Men skillnaden i domar behöver dock inte vara så stor, även små skillnader kan vara avgörande. Det kan synas knepigt att gå från till exempel 18 års fängelse, i tingsrätten, till ett totalt friande i hovrätten men det behöver inte betyda att det måste föreligga en så väldigt stor skillnad.

   Större ändringar har skett både från livstid till ett friande eller från ett friande i tingsrätt till livstid i hovrätt. Det kan bero på ny bevisning som kommit till. Men skillnaden kan vara liten.

   För att klarlägga hur misstankar fungerar tar jag mig friheten att försöka klarlägga vissa, visserligen grumliga men användbaras hypoteser. Procentsatserna är inte invändningsfria utan kan utan problem justeras något. Jag har inte hittat någon undersökning som anger misstankegraderna i procent.

   Kan misstänkas, är en luddig och vag misstanke som kanske har 0-30 % bärighet till att vara rätt. Denna misstankegrad ger inte polisen några verktyg för att göra någon form av ingripande mer än att möjligen ge grund för vilket håll som poliserna ska titta åt och som möjligen skulle kunna ge något.

   Skäligen misstänkt, är en något starkare misstankegrad, uppskattningsvis 30-80 % chans att vara riktig. Kan medge vissa grader av tvångsåtgärder. Med denna misstankegrad kan någon, vid grovt brott, i undantagsfall bli häktad en vecka medan polisen försöker arbeta upp misstankegraden till sannolika skäl.

   På sannolika skäl misstänkt, är en betydligt starkare misstankegrad där sannolikheten ligger bortåt 80-95 % chans att misstankarna är riktiga. Här finns då ett antal olika tvångsåtgärder som kan sättas in. I de grövsta brotten, med denna misstankegrad, har polisen en diger verktygslåda med olika åtgärder som går att använda.

   Här kan en misstänkt häktas om kriterierna för detta är uppfyllda. Vid de grövsta brotten skall den misstänkte häktas om inte uppenbara skäl talar mot en häktning. Häktningsgrunder kan vara så enkla att den misstänkte är okänd eller kan misstänkas undandra sig lagföring. Fortsatt brottslig verksamhet och möjlighet att försvåra en utredning är andra häktningsgrunder. Dock har vi senare år haft exempel på häktningstider på både tre och fyra år – vilket naturligtvis är fel.

   Slutligen, tillräckliga skäl till åtal. Här är sannolikheten för att misstanken är riktig högre än cirka 95 %. Här får åklagaren åtala om han eller hon är övertygad om en fällande dom. Är åklagaren inte övertygad om en fällande dom får han inte, inte ens i tveksamma fall, åtala för att låta rätten avgöra skuldfrågan.

   När sedan ärendet kommer till tingsrätten har de att, genom en huvudförhandling, komma fram till om åklagaren lyckats bevisa sin tes bortom rimliga tvivel. Inte heller här talas det om 100 % säkerhet. Rimliga tvivel kan passeras vid cirka 98-99 % säkerhet och då blir det en fällande dom. (Detta höga krav har idag, enligt mitt förmenande, en tendens att höjas och ibland känns det som om ”bortom rimliga tvivel” tolkas som ”bortom alla tvivel”).

   Om ärendet kommer till hovrätten kanske de anser att åklagaren bara lyckats styrka sitt åtal med cirka 97 % säkerhet. Det kan då fattas någon procent för att passera rimliga tvivel och den misstänkte blir därmed frikänd. Men skillnaden behöver således inte vara så stor.

   Trots det ovan anförda kan man nog lite vanvördigt, i mångt och mycket, se en domstolsförhandling som en teaterföreställning där den bäste skådespelaren vinner. Blir man friad i rätten betyder det att man i juridisk mening är oskyldig – men betyder det att man inte begått gärningen? Jag vet inte, men av alla de som friats väldigt nära angiven gräns har sannolikt många begått gärningen som de frias från.

   Men å andra sidan, när någon döms på indicier, utan teknisk eller annan direkt bevisning, så kan vi inte vara helt säkra på att han är skyldig, även om såväl tingsrätten som hovrätten kommit fram till det. Det är människor som dömer och juridik är ingen exakt vetenskap.

   Jag tror (att tro är inte att veta) att det är betydligt fler skyldiga som friats på grund av bristande bevisning och mediokra utredningar än oskyldiga som fällts, trots att bevisningen varit otillräcklig. Men varje oskyldigt dömd är en för mycket.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.