Ricard Nilsson

Böcker rehabiliterar fångar

Fängelset. Veckor, månader och ibland år av tristess. Väggar som tränger på. Ensamhet. En hård och ibland brutal värld där den starkaste överlever. En värld som de flesta inte förknippar med böcker och läsning. Men ett liv som fånge innebär för många en djupdykning i litteraturens värld.

   Att sitta i fängelse innebär stora påfrestningar. Inlåst tolv timmar per dygn med bara sina egna tankar. Enformiga dagar, där många klättrar på väggarna. Här kan böcker lindra den psykiska stressen som ett liv bakom rakbladstaggtråden ofta medför. Inom ramen för min kandidatuppsats i litteraturvetenskap, intervjuade jag åtta intagna om deras läsvanor och hur böcker påverkat dem.

   Det visade sig att läsandet påverkar olika fångar på vitt skilda sätt. För många är det inledningsvis ett sätt att fördriva tiden på. För andra blir det början till något nytt, spännande och personlighetsutvecklande. En text kan få sin läsare att uppleva, reflektera och nyansera kring sig själv och sin omgivning. Litteraturen är utan tvekan något som gör att många upplever inlåsningen som mindre jobbig, både som tidsfördriv och ett sätt att hålla samvetets demoner på avstånd.

   Också välmående hos de intagna kan förbättras av läsandet. I min studie beskrev en att hans sömnbesvär lindrades, en annan berättade om en ökad självkänsla (en förbättrad självkänsla leder till en större tro på den egna förmågan att klara av olika situationer, exempelvis att vara pappa).

   Även om böckers rehabiliteringsförmåga är omdiskuterad, så kan jag utifrån min undersökning konstatera att ett par av de intervjuade beskrev hur de påverkades av att läsa och hur en del berättelser fick dem att fundera över sina egna situationer och de val de hittills gjort i livet. Osäkerheten ligger här i att man inte vet vilka faktorer som exakt har spelat en roll för att en viss person blivit mindre benägen att fortsätta en brottslig bana.

   Det går inte att hänvisa endast till läsandet som enskild omständighet då det gäller exempelvis en attitydförändring hos en intagen. Ta som exempel en av de intervjuade intagna, vars flickvän var gravid, han hade läst ”Rövardotter” och reflekterat över hur den ökände brottslingen Lars-Inge Svartenbrandt varit en frånvarande missbrukande pappa och hur dottern Jackie påverkats till ett destruktivt beteende, något som fick internen att inte vilja bli likadan eller orsaka sitt barn samma trauma. Men sannolikt hade hans funderingar kring framtiden och vilken väg som skulle tas, mest med den förändrade familjesituationen att göra. Gissningsvis hade inte Jackies biografi påverkat honom på samma sätt om inte flickvännen varit gravid.

   Då det gäller den rehabiliterande effekten av litteratur, är det värt att nämna hur ett par av de intervjuade beskrev en minskad hätskhet mot andra kriminalvårdare till följd av att den uniformsbeklädda bibliotekarien på anstalten Hall behandlat dem väl. Detta uppenbart mer prosociala förhållningssätt till vad en del interner beskriver som ”fienden” kan kanske föra med sig andra positiva effekter sett till interaktionen med andra myndigheter och personer i övrigt som det finns ett agg emot.

   Min tanke är att en fånge som lär sig förhålla sig till vissa typer av personer som han från början har en varierande grad av animositet emot, tar med sig sitt förhållningssätt även till andra likartade situationer. Detta är förstås helt och hållet mitt eget antagande, men ändå en slutsats som inte verkar helt osannolik, alltså: att agera prosocialt i ett sammanhang gör att agerandet blir prosocialt även i andra jämförliga sammanhang.

   Att läsning har en i varje fall bidragande positiv inverkan på hantering av ett fängelsestraff, välmåendet och rehabiliteringen är klarlagt, i vilken omfattning kan dock diskuteras. Jag nöjer mig med konstaterandet att litteratur är något kraftfullt. Hos vissa fångar en livlina som hindrar dem från att falla fritt. Hos andra är rätt bok början på en väg mot en bättre framtid. Eller som en av de intervjuade beskrev sin känsla efter att ha läst ut en av sina favoritböcker, Yeomni Parks biografi ”För att kunna leva, en nordkoreansk flickas resa till frihet”:

– Kan en tonårig tjej överleva helvetet och sen lyckas [i livet], är det minsta jag kan göra, är att inte ge upp och göra mitt bästa.

 

Ovanstående krönika utgör även sammanfattning till en kandidatuppsats i litteraturvetenskap, som biläggs nedan.

litteratur-i-fangelse-1

 

   Ricard A R Nilsson har varit med som skribent från Para§rafs första dag. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt sjuttonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag Kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. Ricard har även släppt böckerna En livstidsdömds dagbok och Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan. I dessa skildrar han det brutala fängelselivet.

Han bloggar numer här:

http://www.nilsson-larancuent.com/ricards-blogg/

Och twittrar här:

twitter.com/BakomGaller

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.