Börje Carlsson

Börje Carlssons jultal

I sitt jultal frågade Konungen ”vart är världen på väg?” Om jag fått förmånen att hålla ett jultal hade jag nog haft samma funderingar men kanske hållit mig mer nära, ”vart är Sverige på väg?” Vi bor i ett fantastiskt land med en fantastisk befolkning men trots det finns det också orosmoln för oss. Det handlar om hur vissa människor beter sig och hur mycket dessa tillåts ställa till utan att någon ingriper och sätter stopp för deras framfart.

   Jag pratar då inte om de vanliga kriminella brottslingarna som av olika skäl begår brott. Jag tänker mer på de väletablerade, välanpassade och ibland förmögna människor som av ren och skär snikenhet håller på att förstöra vårt samhälle.

   Jag talar om de människor som har placerat svarta pengar utomlands i olika skatteparadis och hur dessa girigbukar får hjälp av de högsta cheferna i skatteverket och på ambassader.

   Det visar sig att förmögna svenska var mycket mer förmögna än vad de själva ”visste eller trodde”. Massor av förmögna svenskar ”upptäcker”, i samband med en amnesti som Skatteverket inför, att de alla har ”ärvda” förmögenheter i olika skatteparadis. Dessa förmögenheter kan de nu, mot en liten avgift, ta hem till Sverige. Eftersom det inte finns någon förmögenhetsskatt i Sverige är dessa pengar nu vita och användbara igen.

   När en person vill göra en självrättelse så tar man för givet att Skatteverket gör någon kontroll av pengarnas ursprung. Men icke. Skatteverket kräver bara in den lilla avgiften för att göra pengarna vita igen.

   Massor av pengar som åtkommits genom brott blir nu helt vita igen genom Skatteverkets dåliga kontroll. Detta vederlägger principen att brott inte lönar sig.    

   Jag talar om Statens tjänstepensionsverk, som har betalt ut alldeles för stora pensioner till höga statstjänstemän. När detta uppmärksammas så beslutar generaldirektören att utbetalningarna ska fortsätta trots att det handlar om 168 000 kronor årligen per person.

   Det felaktiga utbetalda beloppet motsvarar mycket mer än vad många människor, som arbetat hårt ett helt liv, har i total pension. Trots det ska beloppet fortsättningsvis betalas ut. Att det handlar om en hög tjänsteman som har ett förflutet i SPV är nog bara en olycklig slump…

   Jag talar om de människor som utses till överförmyndare av kommuner och får betalt för detta jobb men utan att det avkrävs något som helst ansvar av dem. När ett förordnande har utfärdats av tingsrätten skall tydligen överförmyndaren i kommunen sköta tillsynen av förmyndarna. Tillsyn över kommunens överförmyndare sköter länsstyrelsen. Ingen av dessa instanser har tydligen något ansvar eller regler för vad som skall ske om någon god man försnillar huvudmannens pengar. Det ser ut som om huvudmannen drabbats av det som förr kallades vanfrejd, det vill säga att han uppenbarligen gått miste om alla sina medborgerliga rättigheter.

   Den gode mannen kan däremot tillskansa sig alla huvudmannens tillgångar och utblotta denne fullständigt utan att riskera några som helst påföljder. Även om det rör sig om miljoner är det helt riskfritt. Om detta uppmärksammas av överförmyndare så har denne tydligen ingen orsak att göra en polisanmälan.

   En god man utses ofta för att se till så huvudmannen inte missköter sin ekonomi. Ett sätt att se till så detta sker tycks vara att ta bort möjligheterna att missköta ekonomin genom att frånhända huvudmannen dennes pengar.

   Om huvudmannen har mer pengar eller rentav är förmögen skall han själv betala sin gode man. Den gode mannen bestämmer då oftast själv vad som är en lämplig ersättning och ser till att föra över denna lämpliga ersättning till sig själv för utfört arbete. Allt detta åses av överförmyndare och länsstyrelser utan att de gör något åt det.

   En överförmyndare säger ”jag tittar bara framåt och bryr mig inte om vad som förevarit”. En ganska bekväm inställning för genom att bara titta framåt uppräcks inga oegentligheter för när de är genomförda har de ju förevarit.

   Hur kan kommuner och länsstyrelser gå skadelösa ur denna process? De kan göra en framställan till tingsrätten som förordar en god man och således är det kommunens tjänstemän som möjliggör denna försnillning.

   Om jag förstått saken rätt har 8 % av alla goda män granskats och bland denna lilla del hade 26 försnillade miljoner upptäckts (om detta är en genomsnittlig siffra så handlar svinnet om 325 miljoner). En kvinnlig överförmyndare säger om en försnillad miljon ”det åvilar inte mig att göra en polisanmälan” och ”jag tittar bara framåt och bryr mig inte om vad som förevarit”.

   Kommunerna borde vara skadeståndsskyldiga för de miljoner som de tillåter/hjälper till att bli försnillade. Att gå på de mest sårbara i samhället är vämjeligt.

   Med detta som grund går det nog att påstå att de flesta överförmyndarna vid mer än ett tillfälle sett genom fingrarna med försnillande gode män. Nu är det dags att göra något åt detta och låta de onda männen, överförmyndarna och länsstyrelsens tillsynsmän schavottera och förklara sig. Men framförallt ge omdömeslöshet och dumhet ett ansikte.

   Detta är oerhört stötande och när en hjärndöd överförmyndare säger att det är bäst att inte rota i olika ärenden och det är bäst att inte vara för petig, för då får de inte tag i människor som vill ställa upp som förmyndare. Indirekt säger han att det är bättre med kriminella förmyndare än inga alls. Tokfrans!

   Jag talar om de människor, ofta före detta politiker, som varit med om att utforma den svenska ekonomin. Under sin aktiva tid visar de ett ansikte men så fort de gått i pension visar de en annan nuna och hårdrar de bestämmelser de själva varit med att skapa. Och plötsligt vet deras girighet inga gränser. Girighet som saknar gränser kan jag inte förstå.

   Man kan väl inte äta sig mer än mätt och även om denna mättnad skall avhjälpas med tryffel eller fasantunga kan väl även en måttlig girighet räcka. Eller tror dessa giriga människor att de har eller ska få evigt liv.

   Jag talar om de personer med berått mod bryter mot lagar, förordningar och regler. Det handlar om företagare, större eller mindre, som överträder bestämmelser i girighetens namn och som dessutom kalkylerar med de böter/avgifter som kan komma att utdömas. Både Volvo och Scania avsätter miljarder kronor avsedda till förutsebara framtida böter.

   Sverige måste vara jordens bästa land för de förmögna, för vilka inga regler tycks gälla, eller för de som inte bryr sig om lagar och paragrafer. Landets lagar tycks bara vara skrivna för de som bryr sig, inte för de som lever laglöst. Men också här finns två sociala nivåer – de små brottslingarna burar man in men för de stora lyfter man på hatten.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.