Leif GW Persson

Fler poliser löser inte problemen Leif GW

Jag läste i Expressen hur vår polisprofessor emeritus, Leif G W Persson, uttryckte sig om polistätheten och det egentliga behovet av hur många fler poliser Sverige skulle behöva för att nå en europeisk genomsnittlig polistäthet. Ska vi nå detta mål och därvid också räkna bort alla som inte, av olika skäl, utför polisarbete så skulle det gå åt 30 000 nya poliser.

   Om detta skulle ge någon förändring för medborgaren är jag inte helt övertygad om. I Norden har Finland minst antal poliser per capita men trots det har finsk polis bäst utredningsresultat. Redan här motsägs att en ren ökning av poliser per capita ger en självklar effektivitetsökning. Det krävs en helt annan strategi för att ge förväntade effekter. Svensk polis brottas med många problem varav chefsskikt, hur poliser används och förtätningar är de mest, i varje fall för mig, mest framträdande.

   Chefer finns det alldeles för många av i olika skikt. Jag vet inte exakt hur det ser ut idag men för några år sedan var det en konferens på Solbacka i Sörmland. Här blev till och med de högsta polischeferna i länet förvånade över det stora antalet polisiära chefer. Som jag minns det (minnet är en bedräglig kamrat) var nästan hälften av Sörmlands poliser där. Hur som helst, utan att överdriva, så går det tretton polisiära chefer per dussin och det är alldeles för många.

   Granskar man därefter antalet poliser som av olika skäl inte utför polisarbete blir nog granskaren förskräckt. Det finns alldeles för många poliser som har helt andra arbetsuppgifter än vad de är utbildade till. Jag vet att det finns ett förhållandevis stort behov av reträttplatser för poliser som av olika skäl måste omplaceras. Jag är dock övertygad om att de flesta poliser som utför annat än polisarbete inte är omplacerade av dessa skäl.

   Det handlar om löner. Att vara en duktig och produktiv polis är det som lönar sig allra sämst inom polisen. Vill man som polis ha ett ordentligt lönelyft så söker man enklast en civil tjänst i myndigheten. Då brukar lönepåslaget bli ordentligt.

   Varje duktig polis som är för framträdande och för effektiv utgör ett hot mot de nuvarande högre cheferna och därför kan dessa poliser knappast förvänta sig varken avancemang eller lönepåslag. Cheferna vill omge sig med mjukryggade ja-sägare och dessa är sällan varken bra arbetsledare eller duktiga organisatörer. De är bara mjukryggade.

   Förtätningen av poliser är också alarmerande. Historiskt sett har polisen på 50 år förändrats dramatiskt. Från att för drygt 50 år sedan ha haft över 500 polismyndigheter och 700 bemannade polisstationer förändrades situationen dramatiskt den 1 januari 1965 då polisen förstatligades.

   Då blev det cirka 120 myndigheter med ett något minskat antal polisstationer. Antalet myndigheter förändrades därefter inte men polisen började förtätas, med allt färre antal polisstationer. Och 1997 omorganiserades polisen igen till länsmyndigheter, ett tjugotal polismyndigheter skapades. Men redan före 1997 hade någon haft lekstuga med närpoliser, kvarterspoliser och allpoliser. Dock inget som fick hinna sätta sig innan det var dags för länsmyndigheten.

   Nu hade antalet bemannade polisstationer sjunkit ytterligare. Fortfarande var dock länspolismästaren chef för en egen myndighet och kunde styra länet som sitt lydrike. Det innebar att polisverksamheten inte var enhetlig över länsgränserna, utan varje län var sin myndighet styrd av en helt självständig polischef.

   Med länsmyndigheterna började polisens resultat att minska i en allt snabbare takt eftersom nästan varje ärende krävde förflyttningar i fordon. Polisen började tillbringa alltmer tid på vägar, i fordon, alltid på väg någonstans.

   Den 1 jan 2015 kom omorganisationen med stort O. Nu blev det en rikstäckande myndighet och det var inte fel. Det skulle bli det bästa som hänt svensk polis och organisatör var en domare som inte visste ett skvatt om polisverksamhet. Polisen fick ett antal regioner som inte tillförde något konstruktivt.

   Nu började polisen förtätas i en aldrig skådad omfattning. Nu hamnade nästan alla poliser på uppskattningsvis 30-40 polisstationer belägna i de största städerna. Nu övergavs landsbygd och alla mindre orter och i stället för polisstation fick dessa orter ett avtal med polisen att någon gång i veckan eller månaden få något besök på någon timma. Snart nog kom mindre kommuner och orter att inse det ohållbara i detta.

   En fungerande polis måste finnas nära medborgaren men den nuvarande organisationen ger ingen närvaro. Inte ens de medborgare som bor i de större städerna är helt belåtna med organisationen.

   Av dessa skäl tror jag inte att ens Leif GW:s profetior skulle ge en effektivare polis. Det finns vissa fundamentala krav som måste till för att polisen ska bli effektivare och jag talar inte om bättre vapen, bättre datorer eller fler turbo-bilar. Jag talar om personlig närhet till medborgaren.

   Med personlig närhet till medborgaren är jag övertygad om att verksamheten skulle bli bättre även om beväpningen vore en gammal Walther pp kaliber 7.65, om polisbilen vore en Fiat eller datorn en gammal 286:a. Det är närheten, möjligheterna till personlig kontakt och förtroende som skall föra svensk polis framåt. Jag är inte alls emot en materiell utveckling men glöm inte polisen, det är han/hon som är viktig i ett framtida fungerande samhälle.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.
  • Christer Åhlin

    Jag läste samma spaning och då undrar jag var det står att polisprofessor emeritus Leif G W Persson TYCKER att fler poliser skulle lösa problemen enligt din rubriksättning…