Andreas Magnusson

Våra hjärtan är stängda

Sverige idag: Bokmässan välkomnar högerextrema publicister och till Almedalen är nazister välkomna. Samtidigt – stenhårda gränskontroller. Barn skickas hem till länder dit UD avråder svenska medborgare att resa eftersom det är livsfarligt att vara där. Vi kan ju inte hjälpa alla, säger man. Vi måste tydligen dra gränsen för vår öppenhet någonstans. Så vi stänger våra gränser och slår oss istället ner för att höra vad nazisterna har att berätta. Alltid kan vi lära oss något.

   Det finns ett enskilt politiskt uttalande som har provocerat svenska folket mer än något annat uttalande i modern tid. Det är lätt att tro att det skulle kunna handla om när Jimmie Åkesson sa att han skulle göra allt som stod i hans makt för att bekämpa Islam eller när Eskild Erlandsson i plenisalen ingående beskrev olika tillvägagångssätt vid samlag med djur, men i själva verket handlar det om när en statsminister i Sverige bad människor att öppna sina hjärtan.

   En till synes harmlös och empatisk formulering provocerade så hårt och provocerar fortfarande så hårt att man ofta hör människor raljera över hur det går när man öppnar sina hjärtan. Det har blivit ett talesätt och i vissa högerkretsar fungerar frasen som kräkmedel.

   Jag har funderat mycket över det där. En del menade att Reinfeldt förlorade valet 2014 med detta utspel, andra menade att han skulle ha förlorat ändå och en del cyniska typer på vänstersidan menade att det handlade om den brända jordens taktik – att han insåg att valet ändå var förlorat och lika gärna kunde sätta de blivande vinnarna i en omöjlig sits.

   Alldeles oavsett tror jag att formuleringen ”öppna era hjärtan!” hade och har så enorm sprängkraft eftersom den som säger så påstår att svenska folkets hjärtan är stängda. Det underliggande budskapet är: ”Ni är egoister. Sluta vara det.” Och anledningen till att det provocerar så många människor är givetvis för att det är sant.

   Vi har börjat lyssna mer och mer på de kalla, hårda och mörka krafterna som vill att våra hjärtan och gränser ska förbli stängda och vi lyssnar allt mindre till dem som försöker påminna oss om att världen därute brinner och att man inte kan lämna kvar människor i brinnande byggnader.

   Vi kan ju faktiskt inte hjälpa alla. Nej vi kan ju inte det. Men när bestämde vi oss för att inte ens öppna våra hjärtan lite på glänt? Var det samtidigt som vi bestämde oss för att istället välkomna nazister och andra högerextremister till det offentliga rummet?

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.