Börje Carlsson

Terrorbrott och vardagsbrott

”Med en resolut insats klarade samhället att ta hand om följderna av terrorattentatet på Drottninggatan. Nu satsas 400 miljoner på att förstärka polisens förmåga. Men det räcker inte. Ökad övervakning behövs för att motverka terrorismen”, skriver Dan Eliasson, rikspolischef, och Mats Löfving, chef för Nationella operativa avdelningen i Dagens Nyheter.

   Terrorister gör ofta blixtrande snabba räder där de inte aktar sig för att offra sina egna liv om de bara tar tillräckligt många andra med sig. Dessa terrordåd är hemska och grymma och har en helt egen agenda, att skapa skräck, förvirring och kaos.

   För att undvika att skapa detta försöker myndigheten att påverka människor till att inte låta sig skrämmas, men att vara uppmärksamma. Att försöka leva som vanligt så terroristerna ser att medborgarna inte låter sig styras eller påverkas.

   Trots terrorister och terrorbrott påverkas nog gemene man mer av den omfattande och grova brottslighet som grasserar i landet. Mord, dråp, skjutningar, grova våldsbrott och de systematiska och organiserade bostadsinbrotten drabbar mångdubbelt fler medborgare. Och det är dessa brott som polisen skall fokusera på.

   Vi har en säkerhetspolis för att organisera kampen mot terrorn men låt inte terrorbrotten styra eller påverka övrig polisverksamhet, utan försök att organisera polisen till vad som är bäst för medborgaren.

   Terrordåden kommer att över tid minska och försvinna och att då lägga all polisiär kraft på detta kommer att bli förödande, ännu mer förödande, för övrig polisverksamhet. Hade polisverksamheten haft en större närhet till medborgaren skulle detta förmodligen ge bättre resultat, i det förebyggande arbetet, än kameror för ett antal miljoner.

   Att kameror har en viktig del i uppklarandet har jag full förståelse för men en omfattande kameraövervakning kräver en omfattande personell resurs för övervakningen av kamerorna. För målet kan väl inte bara vara att se och iaktta hur eventuella terrorister agerar?

   Det måste dessutom finnas en ännu större och betydande personell resurs i yttre tjänst för att agera mot terroristerna och kunna dirigeras av de som övervakar kamerorna. Denna resurs kan möjligen finnas i Stockholm och då blir frågan uppenbar. Är det bara Stockholm och dess invånare som ska skyddas på detta sätt? Ska övriga Sverige överges?

   Och är det verkligen sant att ökad övervakning motverkar terrorism? Här säger Dan Eliasson eller kan det möjligen vara Mats Löfving att:

”Insatser mot terrorism innebär ständiga avvägningar mellan olika samhällsintressen. Kontroll av människors eventuella avsikter måste vägas mot personlig integritet. Fysiska hinder måste vägas mot tillgängliga stadskärnor. Prioritering av terrorism måste vägas mot myndigheternas övriga uppdrag. Förstärkningar av samhällets förmåga mot terrorism innebär därför vissa obekväma beslut”.

   Det är lugnande att läsa att de har uppmärksammat detta. Härefter följer polisens mobilisering:

Ökad förmåga att ingripa genom att polisen skall vara tyngre beväpnad, tyngre skyddsutrustning, bepansrade bilar och fler helikoptrar.

   Min kommentar: Det blir skitbra men vad kan dessa poliser användas till utöver insats mot mycket farliga personer?

Ökad utbildning i taktik vid terrorhändelser.

   Min kommentar: Det är bra för utbildning kan vara avgörande vid ett ingripande.

It-utveckling genom effektivare it-verktyg och analysverktyg för olika inhämtade datauppgifter.

Ökad utredningsförmåga. Regionerna kommer att tillföras omfattande resurser för att öka förmågan att utreda brott.

   Min kommentar: Kanske kommer statistik över redovisade ärenden att öka med detta. Noa:s utredningsenhet kommer att tillföras ytterligare resurser. Intressant vore att veta var alla dessa resurser kommer ifrån?

Ökad underrättelseförmåga. Ökad kameraövervakning. Tillgång till datalagring. Hemlig dataavläsning. Effektivare verkställigheter.

   Slutligen kommer kanske det viktigaste Insatser i riskområden. Det är enligt min uppfattning här som insatserna kan ge mest effekt genom en närvarande och förtroendeskapande polis.

   Är verkligen detta svaret på medborgarnas krav på polisen och är allt detta realistiskt med tanke på hur poliskåren ser ut, är organiserad och bemannad?

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.