Det blev böter – borde det ha blivit livstid?

Transportstyrelsens före detta generaldirektör fick böter som motsvarade ungefär en månadslön efter skatt för att hon bröt mot lagen – och agerade så att främmande makt kunde komma över ytterst känsliga uppgifter om bland annat svenska agenter och militära fordon. Hade någon vanlig medborgare gjort något motsvarande hade han eller hon med stor sannolikhet dömts för grovt spioneri till livstids fängelse.

   Det här är vad som har kommit i händerna på 31 datatekniker i Tjeckien – som inte är säkerhetskontrollerade:

   Uppgifter om ett stort antal svenska medborgare som har skyddade personuppgifter. Det är bland annat kvinnor som hotats till livet och behöver leva skyddade. Journalister som utsatts för dödshot. Ministrar, partiledare, en del kriminalpoliser och personer som arbetar inom, eller är knutna till Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten MUST. Och därmed ett antal svenska agenter. Därtill register över en del militära fordon.

   Transportstyrelsen hade gjort uppdelningen att Tjeckien skulle sköta lagringen, Rumänien applikationsdriften och Kroatien nätverksstrukturen.

   Det här är naturligtvis rena godispåsen för främmande makt. Sånt som skulle ha tagit år av spioneri att få fram – om det överhuvudtaget hade varit möjligt att komma åt.

   Det som hänt är ett medvetet lagbrott på hög nivå som utgör en allvarlig säkerhetsrisk.

   Säpo-chefen Anders Thornberg beskrev det så här på gårdagens presskonferens:

– Det har tagits ett aktivt beslut att bryta mot lagen. Och vi måste i det här läget utgå ifrån att känsligt material är röjt och har kommit i orätta händer.

   ÖB konstaterade på samma presskonferens att:

– Militära agenter kan ha röjts.

   Det var i maj 2015 som generaldirektören Maria Ågren beslutade att ”avsteg kan göras från lagar som ska skydda känsliga uppgifter”.

   I juni 2015 ifrågasätter internrevisionen beslutet. Men varken generaldirektören eller styrelsen vidtar några åtgärder.

   Sommaren 2015 inleder säkerhetspolisen en kontroll av vad som skett.

   Under hösten 2015 får sannolikt både försvarsminister Peter Hultqvist och inrikesminister Anders Ygeman information om vad som hänt. Rimligen får då i varje fall justitieminister Morgan Johansson reda på vad som pågår och sannolikt även andra i regeringen. Men både dessa ministrar och andra som fått vetskap om det hela mörklägger alltihop. (Det påstås att dessa ministrar fått reda på det här först i januari 2016, vilket inte är troligt – men det är inte något som är avgörande för handläggningen.)

   Ett halvår senare, i januari 2016 inleds en förundersökning mot generaldirektör Maria Ågren grundat på misstanken att hon medvetet tagit olagliga beslut som kan röja sekretessbelagda uppgifter som rör rikets säkerhet.

   I maj 2016 beslutar regeringen att den för allvarlig brottslighet misstänkta generaldirektören ska få löneförhöjning, så att hon kommer upp i en månadslön på 115 200 kronor. Alltså en årslön på i runda tal 1,4 miljoner. Löneförhöjningen gäller retroaktivt från oktober 2015.

   I januari 2017, ett och ett halvt år efter att internrevisionen slagit larm, blir Ågren avsatt. Men regeringen döljer varför hon blir det. Observera att hon alltså blivit avsatt från posten som generaldirektör – men hon har inte fått sparken. Utan hon tillhör nu den så kallade elefantkyrkogården på Rosenbad och uppbär fortfarande sin årslön på 1,4 miljoner kronor.

   Den 6 juli 2017 blir det via medier känt att Ågren erkänt brottet och godtagit böter på 70 000 kronor genom ett strafföreläggande. Därmed blir det inga domstolsförhandlingar som kunde ha satt ljuset på det som hänt.

   Nu har det gått närmare två år sedan brottet begicks och alla inblandade som känt till det har mörkat vad som hänt.

   Idag den 25 juli inleds förhören med olika ministrar i form av ett extra inkallat möte med justitieutskottet. Och först idag, efter avslöjandet i medierna, kommer statsministern att informera oppositionens partiledare.

   Hur allvarligt är då det som hänt? Är det ett litet misstag av en generaldirektör som sannolikt inte tagits upp med regeringen i övrigt och som därmed inte nått statsministern? Och är det därmed bara ett politiskt spel när företrädare för olika oppositionspartier skriker i högan sky?

   Nej, det är i högsta grad befogat. Det är helt orimligt att ens tänka tanken att statsministern inte skulle ha informerats om en sådan här händelse i god tid. Och en rödgrön regering skulle med all rätt också ha kommit med hård kritik och krav på avgångar om en alliansregering hade mörkat en så här viktig fråga avseende rikets säkerhet.

   Nu påstår statsministern att han fick information om det hela först i januari 2017. Och förklarar det med att infrastrukturministern fått veta vad som pågick först då och därmed låtit informera honom.

   Tillåt mig tvivla. Justitiedepartementet med inrikesminister Anders Ygeman och därmed naturligtvis justitieminister Morgan Johansson fick veta vad som pågick under hösten 2015. Likaså försvarsministern. I januari 2016 påbörjas sedan en förundersökning om det här brottet.

   Skulle då inte den ansvariga ministern, infrastrukturministern Anna Johansson få reda på vad som pågick? Det är ju vad som påstås. Och skulle inte inrikesministern eller justitieministern i det skedet informerat statsministern? Det hade ju påbörjats en brottsutredning mot en generaldirektör i en allvarlig fråga som rörde rikets säkerhet. Och – brottsutredningar ligger under justitiedepartementets domän.

   Alltså landar det i att antingen har inrikesministern och/eller justitieministern såväl som försvarsministern låtit bli att informera såväl den minister som var ansvarig, som statsministern, om att en brottsutredning mot Transportstyrelsens generaldirektör som rör rikets säkerhet pågår  – eller också ljuger statsministern. 

   Men vet vi om uppgifterna har kommit i fel händer? Nej, det vet vi inte. Men de kan ha gjort det. Av ideologiska eller politiska skäl. Eller för att någon fått mycket bra betalt. I värsta fall får vi reda på om det kommit i händerna på främmande makt när vi befinner oss i en krigssituation. Som säpo-chefen säger, så måste vi i det här läget utgå från att det kommit i orätta händer.

   Vi röstar på olika partier utifrån deras ideologi som i sin tur resulterar i den politik de för. Eller kanske rättare, den politik de för utifrån vad de fått fram genom olika opinionsundersökningar. Men vi röstar också fram regeringar för att vi tror att just den regeringen är bra på att hantera frågor och händelser som kommer upp. Frågor och händelser som vi inte kan förutse på valdagen.

    Så här kan inte en så här viktig fråga få hanteras i en demokrati. Det ska finnas en kompetens och ett kontrollsystem så att sånt här överhuvudtaget inte kan ske. På papperet fanns det ett sådant kontrollsystem i form av en internrevision och en styrelse. Men det visade sig bara vara något som fanns på papperet och inte var värt någonting.

   Om det då ändå sker måste en regering gå in snabbt och agera – och därtill informera oppositionen om vad som hänt eftersom det rör centrala säkerhetsfrågor för nationen. Det har inte regeringen gjort utan man har mörkat det hela och sannolikt hoppats att ingen utanför de innersta leden får veta vad som hänt.

   Konsekvenserna för generaldirektörens allvarliga lagbrott blir en liten örfil i form av böter på en nivå som alla kan få om vi försöker fixa och trixa med deklarationen. Och som i hennes fall alltså handlar om ungefär en månadslön efter skatt. Hon har därefter fortsatt att få ut sin höga lön månad efter månad – utan att utföra något arbete.

   Som sagt, hade de här uppgifterna lämnats ut medvetet av någon vanlig anställd eller utomstående som kommit över det hela, hade det med alla sannolikhet resulterat i åtal för grovt spioneri och dömts ut ett livstidsstraff. Med andra ord, setts som allt annat än ett bötesbrott och något som man kan försöka smyga undan och mörka.

   När det här har nystats upp och ett antal personer rimligen har fått sparken, återstår en fråga – varför ska vi överhuvudtaget outsourca sådana här känsliga uppgifter så att det kan komma i orätta händer i andra länder? Naturligtvis kan och ska det hanteras inom landet, även om det skulle kosta några kronor extra.

För övrigt…

   kan det tilläggas att det var under alliansregeringen som det blev tillåtet med sådan här outsourcing, vilket i det här fallet resulterade i att amerikanska IBM fick uppdraget. Och sedan rullade det hela på i en brant utförsbacke.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.