Emilie Hillert

Jag skäms över myndigheternas present till flyktingbarn på den 18-årsdag de konstruerat

Jag skäms när jag måste förklara den fruktansvärda sanningen. Att behöva redogöra för konsekvenserna av att skriva upp ett barn i ålder. Och då talar jag inte om det som väntar i hemlandet. Utan det som vi i Sverige kommer att utsätta honom för fram tills dess.

   Jag sitter på ett möte med en afghansk pojke. Fram tills nyss var han ett barn. Han var full av framtidstro. Redan efter ett par år i Sverige talar han flytande svenska och han ska få börja på ett ordinarie gymnasieprogram till hösten.

   På en sekund förändras allt, och hans hopp dör ut. Hans hy är blek, hans blick är tom och läppen börjar darra. Jag ser på när hans liv slås i spillror. Smärtan i hans ögon gör ont i min kropp. Hur kunde det bli så fruktansvärt fel?

   Låt oss ta det från början. Tidigare i år återinfördes åldersbedömningarna av ensamkommande flyktingbarn. Trots sakkunnigas högljudda röster om avsaknaden av vetenskaplig grund och den uppenbara risken för felbedömningar. En av de största bristerna är att metoden innebär en bedömning av kroppsdelars utveckling, och att det saknas relevant jämförelsematerial från barnens hemländer.

   När Rättsmedicinalverket (RMV) gick ut med information om de nya åldersbedömningarna talades det vitt och brett om hur säkra det var. En av motiveringarna var att de skulle innefatta en ”sammantagen bedömning” av både knäled och visdomständer.

   Redan några månader efter att metoden har börjat tillämpas kan det konstateras att så inte alls är fallet. Det är ren buffel och båg. I verkligheten räcker det med att en av de två undersökningarna visar på mognad, för att barnet enligt RMVs bedömning ska anses vara 18 år eller äldre.

   Det är således inte alls fråga om någon ”sammantagen bedömning” av två undersökningar. Analysen av den kroppsdel som styrker minderårighet tillmäts inte något som helst bevisvärde.

   Den enda konsekvensen av att undersöka två separata kroppsdelar är att det därmed finns två möjligheter att skriva upp barnet i ålder. Införandet av två separata undersökningar är således enbart till barnets nackdel. Det bidrar inte på något sätt till ett mer rättssäkert beslut på bredare beslutsunderlag.

   Som om inte det vore nog tillämpar RMV, i motsats till vad man själv uppger, inte den normala sannolikhetsskalan vid åldersbedömningar. Den vanliga skalan innehåller lika många friande som fällande alternativ, och därtill ett mittenalternativ. Den skala som RMV tillämpar i åldersbedömningar innehåller fyra alternativ om att den undersökte är 18 eller äldre, men bara ett alternativ för att den undersökte är under 18 år. Och inget mittenalternativ.

   Det finns således bara ett alternativ som möjligen, i bästa fall, kan fria barnet från anklagelserna om att vara 18 eller äldre. Och fyra som kan fälla barnet.

   Än mer stötande blir det då RMV även när en kroppsdel bedöms vara omogen, och således styrker minderårighet, tillämpar den högre graden av säkerhet för att barnet är 18 år. Även då uttalas att undersökningarna ”talar för att” personen är över 18 år, istället för att använda den lägre graden av säkerhet ”talar möjligen för”. I Sverige talar vi ofta om att hellre fria än fälla. En gång för alla kan vi konstatera att det inte gäller de ensamkommande flyktingbarnen.

   Så där sitter jag, på mötet med en pojke som har en kroppsdel vars mognad enligt RMV talar för att han är över 18 år, och ser hans liv slås i spillror.

   Med ens ökar risken för utvisning lavinartat. Anledningen härför är en dom från Migrationsöverdomstolen som kom i mars 2017. Migrationsöverdomstolen erkänner afghanska barn under 18 år, som saknar familj och nätverk i hemlandet, som alternativt skyddsbehövande.

   Detta på grund av den överhängande risken för att barnen utsätts för barnarbete, tvångsäktenskap, prostitution eller sexuellt utnyttjande, att rekryteras till rådande konflikter eller att utnyttjas av konfliktens parter på annat sätt, samt att rekryteras för att genomföra självmordsattentat.

   Skyddsbehovet gäller emellertid enbart barn under 18 år. Hur den aktuella hotbilden vips skulle försvinna på barnets 18-årsdag, besvaras inte av Migrationsöverdomstolen. Huruvida gärningsmännen låter kontrollera åldern på barnet innan övergreppen begås framgår inte.

   Jag tror att jag med säkerhet kan påstå att så inte är fallet. Risken för övergrepp är rimligtvis densamma, oavsett om barnet passerat 18-årsdagen eller inte. Eller, som i det här fallet, svenska myndigheter väljer att på ifrågasatta grunder, skriva upp ett barn i ålder.

   Så av den anledningen innebär det pappersblad jag håller i min hand att pojken i rummet just klev ett enormt steg närmare att utsättas för sådant våld och sådana övergrepp som utgör omänsklig och förnedrande behandling.

   Så jag sitter kvar. I några minuter är det helt tyst. Tårarna faller ner för barnets kind, och blicken är tom. Han är långt bort i tankarna. Och sedan kommer frågorna. De frågor som är helt legitima, men vars svar jag skäms över att behöva förtälja.

   Jag skäms när jag måste förklara den fruktansvärda sanningen. Att behöva redogöra för konsekvenserna av att skriva upp ett barn i ålder. Och då talar jag inte om det som väntar i hemlandet. Utan det som vi i Sverige kommer att utsätta honom för fram tills dess. Hur han kommer att tvingas tillbringa sin sista tid i Sverige, det land som han en gång riskerade sitt liv för att få tjäna.

   Jag sitter där, med ett barn vars sista hopp om trygghet just slagits i spillror, och delger honom den verklighet som vi skapat.

   Får jag bo kvar i mitt hem?

   Nej. När du är under 18 år är kommunen ansvarig för ditt boende. Nu tar Migrationsverket över ansvaret. De kommer att ge dig ett annat boende.

   Får jag en ny familj?

   Nej. Eftersom du anses vara vuxen kommer du, vanligtvis, att placeras på ett anläggningsboende och få dela sovsal med vuxna män.

   Men jag får väl bo kvar i området?

   Nej, sannolikt inte. Migrationsverket kommer placera dig på det boende där det finns plats.

   Jag har hört att andra barn har flyttats jättelångt bort, är det dit jag ska?

   Jag vet inte, men det är sant. Risken är överhängande.

   Får jag gå i skolan?

   Nej. Eftersom du anses vara över 18 så har du ingen rätt att gå i skolan.

   Får jag gå på SFI?

   Nej. Som vuxen asylsökande har du ingen rätt att studera svenska.

   Får jag jobba?

   Nej. Eftersom du inte har styrkt din identitet så har du inte rätt att arbeta.

   Får jag ha kvar min gode man?

   Nej. Eftersom du anses vara över 18 år så har du inte rätt till stöd eller hjälp av en god man.

   Återigen blir det glasklart för mig hur det system vi skapat sparkar på den som redan ligger. Den sista tiden i Sverige ska vi rycka upp barnet från all trygghet han skapat under sina år i landet. Rycka upp honom från hans nya familj, klasskamraterna, fotbollskompisarna, de sociala nätverken. Ta ifrån honom hans utbildning och hans fritidsaktiviteter. Neka honom rätt att studera och neka honom rätt att arbeta. Allt som är bekant och invant och kärt för honom ska han nu berövas.

   Detta är konsekvenserna av ett läkarutlåtande baserat på en enda kroppsdel, som har analyserats med en metod som fått stark kritik, med en bristfällig skala och en än mer häpnadsväckande tillämpning. Med detta som grund förstör vi barnets liv.

   De känslor som väller upp i barnets späda kropp är för honom väl bekanta. Han vet precis hur det känns när man förlorar allt. Han har redan upplevt det en gång tidigare.

   Men denna gång är det inte på grund av krig, utan på grund av svensk myndighetsutövning, som barnet rycks upp från sitt hem, sin familj, sitt sociala nätverk, sin trygghet och allt som det har kärt. Detta är svenska myndigheters födelsedagspresent till barnet på den 18-årsdag vi själva skapat… Hur kan vi leva med oss själva?

 

Artikel har även publicerats i Svenska Dagbladet.

 

   Advokat Emilie Hillert arbetar i lika mån med migrationsmål som med brottmål. Hon är en av Sveriges främsta migrationsrättsadvokater och företräder dagligen sina klienter mot Migrationsverket.

   Hon har engagerat sig ideellt i migrationsfrågor för frivilligorganisationer. Idag är hon ansvarig för advokatjouren på Kungsholmens bibliotek.

   Emilie Hillert ligger även bakom JO-anmälningar som lett till att JO riktat allvarlig kritik mot Migrationsverket och hon har fått prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen för bristfällig handläggning i Migrationsdomstolen.

   Hon söker minska den enskildes underläge vid Migrationsverkets myndighetsutövning och är öppen i sin kritik mot bristerna i systemet. Mer information om Emilie Hillert finner ni på www.processadvokat.se. På sin privata Fb-sida tar hon upp rättssäkerhetsfrågor

   Nu är även Emilie Hillert en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.