Pierre Larancuent

Min vän Pierre Larancuent är död

Under en vistelse i Spanien misstänks min vän ha dödat en polis och därefter blivit ihjälskjuten. Men mina känslor för honom förblir desamma, han var en fantastisk människa som på grund av psykisk sjukdom och följderna av ett långt fängelsestraff, inte lyckades hitta tillbaka till samhället. Att hans liv slutade i denna tragedi är att beklaga, inte bara för honom och hans familj, utan även för offren och deras anhöriga.

   De tragiska omständigheterna kring min väns död har skapat blodvittring bland en viss typ av journalister. De enda konkreta fakta som finns är att en man blivit mördad och styckad, varefter en polisman huggits ihjäl av min vän.

   Bakgrund, händelseförlopp eventuell skuld till styckmordet – mycket är oklart, det mesta är spekulationer. Dessa spekulationer är stundom helt absurda. Ta som exempel att flera spanska journalister e-postat mig och frågat om jag hade permission den dagen.

   Deras antydan är tydlig, kan jag – hans bästa vän – på något sätt vara medskyldig? Svaret är nej, jag hade inte permission. En stor brittisk tidning hade spekulerat i om Pierre inspirerats av de kriminalromaner som han och jag skrivit tillsammans. De brittiska och spanska medierna gottar sig alltså i denna tragedi och jag gör mitt bästa för att svara på alla frågor för att familjen ska slippa.

   Vår vänskap började 2007 på anstalten Kumla, vi var cellgrannar och studerade både på universitet. Han avtjänade ett 14-årigt straff för narkotikabrott. Sedan strålade vi samman på anstalten Tidaholm, återigen som cellgrannar och där skrev vi våra kriminalromaner.

   Vi blev mycket nära vänner och hans fru är som en extrasyster för mig. Att bo tillsammans i en stundom hård anstaltsmiljö under nästan fem år, gör att man verkligen blir som bröder. Sorgen i mitt hjärta är idag stor, för mitt liv kommer vara mycket fattigare utan Pierres närvaro.

   Min vän frigavs från sitt straff för nästa fyra år sedan. Och det gick bra för honom, men han var bipolär och led dessutom av posttraumatiskt stressyndrom efter den långa fängelsevistelsen. Trots att det gått flera år sedan frigivningen, så fanns det tillfällen då han kände sig inlåst och tänkte samt agerade som man måste göra för att överleva på en säkerhetsanstalt.

   Att agera som fånge ute i samhället håller inte. Min gode vän var alltså psykiskt sjuk under händelserna i Spanien, sannolikt i någon form av psykotiskt tillstånd. Hans gärningar, hur horribla de än var, handlade alltså inte om ondska eller illvilja, utan var verket av en man som inte hittat tillbaka till samhället efter ett väldigt långt fängelsestraff.

   Detta förlåter inte det som hänt, men det ger en förklaring och kanske även en lärdom som någon kan ta till sig – de som friges från långa straff behöver ofta stöd och hjälp för att åter komma in i samhällets famn.

   Det som stör mig är de trakasserier som familjen har fått utstå, framförallt i olika forum på internet. Dessa fega personer som sitter i anonymitet bakom sina tangentbord borde skämmas. Ska ni spy galla och sprida vidrigheter så stå med era riktiga namn, annars håll käften.

   Familjen har inte gjort någonting. De är helt oskyldiga och att patetiska idioter ger sig på dem är helt oacceptabelt. Att skriva ut adresser och annat personligt är fega personers handlingar. Efter denna krönika kommer ni säkert rikta er ännu mer mot mig – men det gör inget. Kör hårt! Mig skrämmer ni inte. Men lämna Pierres anhöriga ifred.

 

Ricard A R Nilsson och Pierre D Larancuent gav tillsammans ut tre kriminalromaner: ”Män utan nåd” (2012), ”Med döden som skugga” (2013) och ”När orättvisan segrar” (2016). De träffades i fängelse och deltog ofta i den kriminalpolitiska debatten genom artiklar och skrivelser i olika medier. Bägge var med när Para§raf startade, men Pierre lämnade journalistiken för några år sedan.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.