Så kan polisen bli effektivare

Svensk polis av idag har drabbats av elefantiasis och nu måste det till drastiska och dramatiska åtgärder för att räta upp skutan. Det duger inte längre med alla dessa löften, alla dessa utfästelser och all verklighetsflykt. Hela det svenska samhället behöver egentligen en dramatisk och omfattande omorganisation eftersom all statlig verksamhet har blivit en koloss på lerfötter. Här finns myndigheter i överflöd, reträttplatser och elefantkyrkogårdar. Måste Sverige verkligen ha 335 olika myndigheter?

   Om man håller sig till Polisen och dess organisation, bemanningen, arbetsuppgifter och administration så finner man att hela polisorganisationen har blivit för stor, för byråkratisk och för stillasittande.

   Vi har i dag cirka 20 tusen poliser och det ska räcka för hela landet men det räcker inte. Nu är målsättningen att det ska bli 30 tusen poliser. Detta är inte gjort i en handvändning och målet kommer säkert att ta tio till femton år att nå.

   När det målet är nått kommer med stor sannolikhet behovet att vara 45 tusen poliser och målet kommer alltid att vara i det närmaste ouppnåeligt.

Snart kommer Säpo förmodligen att vilja ha ytterligare 3-4-5 hundra, eller kanske fler poliser med tanke på de olika hot som Säpo hanterar. Var ska dessa tas i en krympande kår?

   Den personaladministrativa stelbentheten kommer att kosta ytterligare poliser som trots polisbrist i hemorten kommenderas till orter där behovet är större och därför säger upp sig. Lönesättningen är ytterligare en faktor som kostar poliser.

   Kan man då göra något annat för att effektivisera polisen? Dan Eliasson hävdar att målet just nu är att nå att 50% av poliserna ska arbeta i lokalpolisområde/polisområde. Detta gör mig förskräckt för om inte ens hälften av poliserna är knutna till de forna länen och polisområdena så är det värre än vad jag befarade.

   Med samma klientel, samma område och samma brottslighet men bara hälften så många poliser kan det bara barka åt… Nu måste det till att någon tar tag i situationen och skapar något bra.

   Varför ska svensk polis tas i anspråk till invandringskontroller och ut/av-visningar. Här vore det betydligt lättare att utöka tullens befogenheter och anställa ett antal tullare till tull och tullkriminal. Migrationsverkets personal kanske också ska finnas redan vid gränskontrollerna.

   Varför ska svensk polis ha sjöpoliser när vi har en kustbevakning med både fartyg och kompetens. Anställ ytterligare kustbevakningspersonal.

   Varför ska svensk polis ha helikoptrar när det finns räddningscentraler med både båtar och helikoptrar.

   Varför ska svensk polis ha trafikpolis när många av deras arbetsuppgifter om tung trafik och farligt gods sköts av bilinspektörer. Anställ och utbilda trafikinspektörer och organisera dessa under Trafikverket eller Transportstyrelse.

   Varför ska det finnas massor av icke polisiära arbetsuppgifter som utförs av poliser men som lika gärna kan utföras av civil personal.

   Varför ska polisverksamheten ha en omfattande byråkrati som kallas regioner när en bortrationalisering av dessa kanske skulle fördubbla antalet poliser i polisområdena?

   Kanske ska polisen i större omfattning samarbeta med försäkringsbolagen när det gäller tillgreppsbrott. Försäkringsbolagen gör ofta egna utredningar och kanske ett samarbete kunde effektivisera utredningar av tillgreppsbrotten.

   Kanske ska polisen i större utsträckning samarbeta med sociala myndigheter eftersom de ofta har samma klientel.

   Med en del av dessa förändringar skulle skillnaden bli märkbar men med hela batteriet tror jag mycket skulle vara vunnet.

   Med lite mer fantasi kan andra landvinningar skapas – men en stor del av en fungerande polis är rikspolischef och biträdande rikspolischef. Om inte ens dessa klarar sitt jobb och kan hålla sig till sanningen vilka signaler sänder detta ner genom leden? Ett oavvisligt krav är att polisen leds av en kompetent polis.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.