Polisledningen upphör aldrig att förvåna dig

Jag såg ett reklaminslag om Kinder-ägg på tv. Barn i olika situationer uppmärksammades av häpna föräldrar som blev stumma av förvåning. Med gapande munnar iakttog de barnens agerande samtidigt som texten ”de upphör aldrig att förvåna dig” rullade fram. Ungefär samma känsla drabbas jag av när jag läser polisens resultat för de åtta första månaderna 2017.

   På polismyndighetens hemsida lyder rubriken:

Antalet ärenden som polisen redovisar till åklagare har ökat med 2,4 procent under årets åtta första månader.

   Den 10 oktober publicerades ett 34 sidor långt dokument som inleds med orden:

Att öka effektiviten i utredningsverksamheten och klara upp fler brott är en central målsättning i Polismyndighetens verksamhet. 

   Detta är polisens inledande mening, med stavfel och allt, på detta dokument som också visar att ökningen uteslutande ska tillskrivas de handfasta beslut som Polisens Strategiska Ledningsgrupp fattat.

   Dessa beslut har bidragit till att polisen kunnat vända den negativa utvecklingen. Och för första gången sedan 2009 redovisa fler ärenden till åklagare. Är detta verkligen sant eller beslutade bara den nationella ledningen om ”pinnjakt” trots att de hela tiden förnekat det?

   I dokumentet går att hitta intressanta detaljer men mest handlar det om snömos och önsketänkande. Det är inte helt enkelt att tolka detta dokument. Jag upplever det som en förändring för att försvåra jämförelser.

 Sidan 8: Antalet ärenden som redovisats till åklagare har ökat något (+ 2,4 %). Antalet ärenden redovisade till åklagare har ökat för sex av sju polisregioner.

Sidan 10: Ökningen av antalet inkomna trafikbrott är 10,0 % och narkotikabrotten har ökat med 9,1%.

   Till bilden hör då att trafikbrotten oftast handlar om olika förseelser och narkotikabrotten handlar till största delen om påverkade pundare som med minsta lilla otur kan hamna i polisens klor ett antal gånger per månad. Dessutom är det inte ovanligt att narkotikabrott anges med ett visst antal under en period. Tillsammans utgör dessa två ”brottstyper” ungefär hälften av totalen.

Sidan 11: Den höga andelen äldre öppna ärenden har påverkat utredningsresultatet negativt.

   Här har jag svårt att förstå varför dessa ärenden påverkar utredningsresultatet och ser man till trenden kommer andelen öppna ärenden redan vid oktober månads utgång nå ”all time high” om det kan vara något att yvas över.

Sidan 12: Antalet utredningstimmar har ökat med 6,8 % samtidigt som arbetsproduktionen minskat med 4,1%.

   Detta är en varning som bör tas på allvar och visar totalt sett en avsevärd minskning av produktiviteten. Här går det klart och tydligt att utläsa att tillförda nya resurser inte med automatik innebär ett förbättrat utredningsresultat.

Sidan 14: Antalet ärenden redovisade till åklagare har hittills i år ökat något och uppgick till 97 735. Detta är första gången sedan 2009 som det skett en ökning under årets första 8 månader.

  Först på sidorna 34–35 och 36 kommer läsaren fram till lite statistik som i sig är ganska intetsägande – men där de flesta siffrorna kan bekräfta att polisen inte går i rätt riktning.

   Slutsats: Polisen har redovisat 97 735 ärenden till åklagare och med dessa siffror slår sig polisen för bröstet och talar om ett ökat antal redovisade ärenden som egentligen helt skall tillskrivas ett beslut av en kraftfull ledningsgrupp. För första gången på åtta år har polisen åstadkommit en ökning av antalet redovisade ärenden.

   Hur har de då lyckats med detta och hur många ärenden är egentligen ökningen?

   Ökningen är 2 263 redovisade ärenden och av denna ökning står trafikbrotten och narkotikaförseelserna för 11 923 ärenden.

   Den tioprocentiga ökningen av trafikbrott och narkotikabrott kan inte vara annat än ett resultat av den nationella ledningens beslut för att förbättra utredningsresultaten. Är det verkligen det vi vill ha? En pinnjakt till statistikens fromma? Vi kan inte ha en polis som bygger sin statistik på trafik- och narkotikaförseelser på bekostnad av mord, våldtäkter, rån, misshandel och inbrott.

 


 Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.