Regionpolischefen utesluter inte drogtester av poliser

Polisarbetet är ett högriskjobb när det gäller missbruk. Polisarbete innebär för många poliser ett evigt konfronterande av samhällets baksida. Detta medför att de poliser som inte kan låta händelser och synintryck rinna av kan få problem. Många händelser är av den arten att inte ens de mest rutinerade poliserna helt kan släppa olika upplevelser.

   Det gäller dock för den enskilde polisen att kunna hantera det inträffade annars riskerar man att försöka döva intrycken med olika medel.

   Idag sker, om jag är rätt informerad, någon form av samtalsterapi och stöd för att poliserna skall landa på rätt sätt. Under min tid bearbetades olika intryck genom småprat kollegor emellan men som det ser ut idag verkar det inte finnas tid till detta.

   Jobbet kan göra poliser psykiskt hårda och okänsliga men kan också skapa poliser som blir så blödiga att de inte fungerar på optimalt sätt.

   Poliser är ofta duktiga på att hålla ihop och stötta varandra rent fysiskt. Den berömda ”kårandan” framhålls ofta i massmedia som något negativt eftersom denna ”gör det omöjligt att komma åt en polis”.

   Kårandan är på både gott och ont men i kombination med psykisk hårdhet skapar den en anda där poliserna ofta blundar för varandras känslor med åtföljande misstag och missbruk.

   Varken poliskollegor eller polischefer vill ta tag i polisers problem och därför får dessa problem utvecklas till ett djupt missbruk. Först då kan det hända något men detta blir då också ofta någon halvmesyr som inte förändrar något.

   Så länge polisen bara luktar Tenor och kan sköta sitt arbete något så när får det hela fortgå även om halva kåren känner till den utsattes problem.

   Att någon inte vill ta tag i ett missbruk kan bero på flera saker. Det vanligaste är nog inställningen ”sköt dig själv och skit i andra”. Man har fullt med sitt och vill inte framstå som någon form av angivare eftersom ett missbruk kan leda fram till ett avsked.

   De polisiära cheferna kan inte vara okunniga om underställd personals problem och det är egentligen också här ansvaret ligger för att inget händer.

   Nu är vi framme vid den så tragiskt omkomne hundpolisen. Hans påverkan av olika stimulantia kan omöjligen ha varit en förstagångsupplevelse utan var förmodligen ett pågående missbruk som kanske skapats av händelser i jobbet.

   Detta missbruk måste ovillkorligen flera kollegor känt till men hållit tyst om. Det är denna kultur av tystnad som egentligen tagit denna polis liv.

   Mot denna bakgrund är polischef Carina Perssons förslag ett välgrundat steg mot att drogtesta poliser. Kan en enda polis upptäckas och få hjälp är det värt de övrigas uppoffring.

   Skulle denna test ske som en alkotest, utan förvarning, tror jag att ett antal poliser med alkoholproblem skulle upptäckas. Jag tror dock inte att en enda polis, där de närmaste arbetskamraterna varit okunniga om hans problem, kommer att upptäckas.

   Jag undrar om polisledningarna är beredda att handha dessa problem och ta tag i dessa poliser.

   Jag måste avslutningsvis påpeka att antalet poliser med denna form av problem troligen inte är ohanterligt men ser jag tillbaka på min tid som polis handlade då kanske om någon eller några procent av kåren. Ser också fram mot hur Carina Perssons förslag kommer att hanteras och följderna av detta.

 

 Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.