Näst intill obegränsade DNA-tester

2017-12-09

Ett tio år gammalt riksdagsbeslut ger polisen möjligheter att DNA-testa människor. Polisiär tolkning av detta beslut har förändrat beslutet till att ge näst intill obegränsade möjligheter.

   Visserligen säger beslutet att det ger polisen möjlighet att ta DNA-prov på alla som är skäligen misstänkta för brott där straffet kan bli fängelse. (Skälig misstanke och fängelse i straffskalan ger polisen möjlighet/rätt att ta DNA).

   Prov får också tas på personer som inte är skäligen misstänkta, om det finns synnerliga skäl att anta att det är av betydelse i en utredning.

(Ej misstänkt kräver synnerliga skäl att anta att det är av betydelse för utredningen. ”Synnerliga skäl” betyder egentligen att polisen inte vill följa givna regler).

   Denna sista slasktratt används allt oftare av polisen. Från början handlade det ofta om något tiotal personer eller i varje fall bara ett tvåsiffrigt antal som skulle avkrävas DNA.

   Sedan blev det fler och fler och i Mantorpsärendet handlar det om att ta DNA på flera tusen personer vars telefoner vid en viss tidpunkt servats av en viss mast.

   Nästa steg kan bli att topsa en viss kategori av människor i ett helt län eller helt land. För det kan väl inte vara så svårt att hävda synnerliga skäl att anta att det är av betydelse i utredningen.

   När ska polisen få tillstånd till att omvandla hela PKU-registret till ett DNA-register? När polisen står med ett DNA men i övrigt helt utan misstankar och idéer är det väl lätt att påstå ”synnerliga skäl att anta att det är av betydelse för utredningen” och av detta skäl begära tillgång till PKU.

   Ja, jag vet att PKU är omgärdat av olika regler men förr eller senare kommer dessa regler att vägas mot polisens ”synnerliga skäl att anta att det är av betydelse för utredningen”.

   Var det verkligen så här som riksdagen avsåg att det skulle bli?

   Nu i Ulricehamn skall ett par hundra män topsas. Syftet enligt polisens talesman är för att de ska kunna uteslutas. Det har nu visat sig bli 300 personerna och det kan bli fler. På fråga vad som händer om någon vägrar svarar polistalesmannen att det kan bli fråga om hämtning.

Enligt RB 23:7:
Hämtning till förhör av den som skall höras som vittne eller annars utan att vara misstänkt för brott, bör äga rum endast när det föreligger skäl av särskild vikt för en sådan åtgärd.

   Jag kan förstå att det finns skäl att försöka utesluta presumtiva gärningsmän men det ser lite konstigt ut om polisen först ska hårdra de luddiga bestämmelser som reglerar topsning av oskyldiga män för att dessa ska kunna uteslutas och därefter hårdra luddiga bestämmelserna i Rättegångsbalkens bestämmelser om hämtning för att i slutändan uteslutas.

   Kan det verkligen föreligga ”skäl av särskild vikt” för att genomföra hämtning av någon som skall topsas av det luddiga skälet ”synnerliga skäl att anta att det är av betydelse för utredningen” för att uteslutas. Om syftet verkligen är att utesluta någon menar jag att polisen verkligen misstolkar riksdagsbeslutet.

   Uttrycket ”synnerliga skäl att anta att det är av betydelse för utredningen” tolkar jag som att det ska vara ganska troligt eller i vart fall en något förhöjd möjlighet att gärningsmannen står att finna i denna grupp.

   Inte för att utesluta ett antal oskyldiga. Jag tolkar det som att misstankegraden borde vara åtminstone ”kan misstänkas”. Om jag kallar flera tusen män till topsning och hotar dessa med hämtning så är det inte frågan om annat än maktmissbruk och att missbruka ett riksdagsbeslut.

   Jag skulle nog vilja ha betydligt klarare regler för att rutinmässigt och tvångsmässigt hämta oskyldiga, som inte ens kan misstänkas, och med tvång topsa dessa för att de ska uteslutas.

   Jag vill inte ta ifrån polisen möjligheter till olika åtgärder men det borde finnas ett klart och tydligt lagstöd för åtgärden.

   Dessutom hämmar all den nya tekniken polisens arbetssätt. De utför inte längre traditionellt polisarbete utan avvaktar och förlitar sig i allt större utsträckning på att polisens tekniker säkrar spår, fingerspår, genetiska spår, digitala spår och sekvenser från övervakningskameror. De nya vetenskaperna och teknikerna skall vara till hjälp i utredningarna men grunden skall vara det vanliga kriminalpolisiära utredningsarbetet.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.