”Hjälp oss, hjälp oss!” vädjar de högsta polischeferna

2018-01-04

Nu börjar polisen inse att kontrollen över kriminaliteten håller på att glida dem ur händerna. Deras rop på hjälp har jag full förståelse för eftersom detektiven allmänheten är polisens bästa bundsförvant. Men för att kunna få någon hjälp måste polisen lämna något som får allmänheten att koppla ihop iakttagelser med händelser.

   Den information som polisen har måste i större omfattning delges detektiven. Iakttagelser och vittnesuppgifter är en färskvara vars bästföredatum ligger väldigt nära i tiden.

   Biträdande polisområdeschef i Malmö hade en liten presskonferens med anledning av en fjärde överfallsvåldtäkt på kort tid. Han delgav den församlade pressen att offret var en kvinna som av överfallet fått lindriga fysiska skador samt att gärningsmannen var minst en man. I övrigt var han väldigt förtegen.

   Han ville dock ha allmänhetens hjälp varvid han säger att alla de som sett något bör ringa till polisen och tipsa om vad de sett men också vad de inte sett. Allt kan vara viktigt för polisen och de som hör av sig ska låta polisen avgöra vad som är viktigt.

   Hur i hela friden ska han kunna få några uppgifter som för detta ärende framåt?

   I dagstidningar går det att läsa om flera grova våldsbrott runt om i landet. Men polisen är förtegen och lämnar inget för medborgarnas att göra kopplingar till.

   När polisen slutligen kört ärendet i botten kan massmedia få mer detaljer men då har bästföredatum passerats och de detaljer som olika personer kunnat ge polisen har redan glömts eftersom de var obetydliga och inte kunde kopplas till något specifikt.

   Detektiven allmänheten har i alla tider hjälpt polisen och många gånger gett polisen den förlösande biten så olika ärenden har klarats upp. Idag tycks dock denna hjälp ha minskat och någon borde fundera på varför.

   Med risk för att bli beskylld för att vara både det ena och det andra, nostalgiker, dagdrömmare eller självgod, ska jag drista mig att gå några år tillbaka.

   I den ort där jag tjänstgjorde hade vi en helt annan policy. När massmedierna skulle informeras hade ärendet penetrerats ordentligt av oss utredare och därvid hade vi bestämt vilka detaljer och vilken information som vi absolut inte skulle offentliggöra.

   Dessa detaljer hölls hemliga medan resten lämnades ut. Därmed kunde vi gå ut med i stort sett nästan allt vi visste och resultatet var oftast överväldigande. De flesta grova brotten klarades upp och vi hade uppklarningssiffror som dagens polis inte är i närheten av.

   Vi hade förmodligen inte bättre poliser men vi hade bättre rutiner för att utnyttja detektiven allmänheten.

   När massmedier informeras så ge vad ni kan förutom några detaljer för att en eventuell ”proffserkännare eller proffsvittne” ska kunna elimineras och/eller en gärningsman ska kunna ”hänga” sig själv.

(Proffserkännare eller proffsvittnen är personer som för en liten stund vill hamna i rampljuset eller i centrum. Detta sker genom att de erkänner att det var dom som mördade eller våldtog, eller var vittne till, eller fått berättat för sig det eller det. För att kunna utesluta dessa får de detaljerat berätta och med de detaljer som polisen hemlighållit kan de oftast elimineras. Dessa personers erkännande eller vittnesmål kan ibland vara besvärande men oftast vet de inte så mycket och med de innehållna detaljerna är de lätta att avslöja). 

   Håll inte inne med några relevanta uppgifter av hänsyn till olika egenheter. Är den misstänkte det ena eller andra så säg det. Är det fyra misstänkta så säg det. Är de färgade eller albinos så säg det.

   Vi klarade en gång upp ett grovt rån för att målsägandens uppgifter lämnades ut. En av gärningsmännen var kolsvart, pratade ren svenska med stockholmsaccent och luktade häst. Detta räckte.

   Så vad jag vill ha sagt är ”lägg inte locket på”. Bestäm några viktiga detaljer som inte ska lämnas ut och ge detektiven allmänheten resten.

   En annan detalj som ofta ställs i samband med förhör och ges massmedia för att få in tips är ”har ni sett något ovanligt eller konstigt” så ring polisen/eller berätta det.

   De flesta banditer har upptäckt att om de uppträder normalt så är det ingen som reagerar för deras närvaro. Skulle de komma smygande med mask för ansiktet och en kofot i handen skulle de snart nog gripas av polis.

   Skulle de komma i gula reflexvästar och en skåpbil med gult rotationsljus så skulle färre reagera för dem. Så fråga inte efter något ovanligt eller konstigt.

   Slutligen – lämna ett eller två direkttelefonnummer dit eventuella vittnen kan ringa. Begär inte att ett vittne ska ringa 114 14 för att därmed slösa bort en stor del av resten av sitt liv.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.