Anna Dahlbom Langley

Samtyckeslagstiftningen – från en försvarsadvokats perspektiv

Regeringen har nu lagt fram ett förslag om samtyckeslag, det vill säga att det ska betraktas som våldtäkt att genomföra ett samlag eller annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är att jämställa med samlag, med en person som inte deltar frivilligt.

   Grundtanken är självfallet god, för vem tycker egentligen att det är acceptabelt att ha sex med någon mot dennes vilja, om personen visar tydligt att den inte vill ha sex och inte deltar frivilligt?

   Men det är ju inte alla som är odelat positiva till den föreslagna lagändringen. Vissa menar att lagändringen är onödig då det redan idag krävs samtycke, vilket är felaktigt. Idag krävs tvång genom bland annat våld, hot om våld eller ett mer kvalificerat utnyttjande av någon i en särskilt utsatt situation för att det ska vara straffbart som våldtäkt.

   Detta kan innebära att den tilltalade frikänns i fall då målsäganden inte kunnat eller vågat göra motstånd till exempel under ”frozen fright”, det vill säga om målsäganden blivit paralyserad av skräck.

   Det har också raljerats en del kring den nya lagen. Som att ett kontrakt ska behöva skrivas, att vittnen ska behöva inkallas eller att det ska dokumenteras genom inspelning att någon säger tydligt ”ja” till sexuellt umgänge då allt annat skulle vara våldtäkt. Detta är också helt felaktigt.

   Vad som krävs enligt lagförslaget är att den person som vill ha sex med någon annan, säkerställer att den andra personen deltar frivilligt. Att det är frivilligt kan visas genom både ord och handling. Och vid eventuella oklarheter kring detta, får det utredas och försöka bevisas i vanlig ordning.

   Något grundläggande om bevisvärdering: Det är åklagaren som har bevisbördan för att ett brott har ägt rum. Det betyder att åklagaren måste bevisa, utom rimligt tvivel, att det gått till på det sätt som åklagaren påstår i stämningsansökan. Det måste vara praktiskt taget uteslutet att det gått till på något annat sätt.

   Om ord står mot ord och det saknas stödbevisning, måste rätten frikänna den tilltalade. Om lagstiftningen säger att det ska betraktas som våldtäkt om samlag eller annan liknande handling skett och en person inte deltar frivilligt, måste åklagaren bevisa just detta. Det handlar alltså inte om att den tilltalade måste bevisa sin oskuld. Det handlar om att åklagaren ska bevisa att målsäganden inte deltagit frivilligt.

   Vissa hävdar också att den nya lagen innebär att fler kommer fällas för våldtäkt. Och det är riktigt att fler kommer kunna dömas för sexualbrott framöver då det enligt lagförslaget också införs ett nytt brott i form av oaktsam våldtäkt, som inte avhandlas här.

   Men att tro att avsevärt många fler kommer att dömas för våldtäkt i dess ursprungliga betydelse är att ha en överdriven tilltro till lagstiftningen av den enkla anledningen att det kommer att förekomma bevissvårigheter även med den nya, föreslagna lagstiftningen.

   Vad jag däremot tror kommer att inträffa är att försvarsadvokater kommer att få ett större handlingsutrymme i sexualbrottsmål.

   Jag har själv gjort en större undersökning gällande sexualbrottsmål när jag för min examensuppsats på juristlinjen granskade alla fällande domar gällande sexuellt utnyttjande från tingsrätterna mellan år 2000 och 2002.

   Undersökningen kom fram till att det i 40 % av målen förekom irrelevanta omständigheter om målsägandens klädsel, sexualvanor och berusningsvanor. I vissa fall hade också dessa omständigheter lett till lägre skadestånd och straff. Det var uppenbart i många fall att det var försvararna som förde fram dessa omständigheter vid förhandlingarna.

   Det blev en stor debatt efter att uppsatsen publicerats. Debatten späddes på ordentligt då en försvarare ett par dagar efter publiceringen, sa till en målsägande i rättssalen att ”ursäkta mig, men du har faktiskt sett ut som en hora”.

   Lagstiftningen kom senare att ändras genom att många fall som tidigare betraktades som sexuellt utnyttjande kom att betraktas som våldtäkt. I förarbetena till lagen poängterade regeringen att obefogade anmärkningar och frågor om målsägandens klädsel, sexualvanor och allmänna livsföring, inte hörde hemma i dessa processer.

   Under den lagstiftning som nu råder, har därför frågor om målsägandens klädsel, sexualvanor och berusningsvanor i många år inte förekommit i rättssalen, till skillnad från förr. Vissa målsägandebiträden vill ge sken av att det fortfarande är ett problem med att kränkande frågor ställs till målsäganden, vilket jag inte alls instämmer i. Att ställa obefogade frågor om målsägandens trosor eller för den delen den tilltalades kalsonger, har sällan relevans i en rättssal, om det ens inträffat i mer modern tid.

   Många är istället de manliga försvarare som dragit sig lite för att ställa frågor till en kvinnlig målsägande om hennes agerande eller sexualvanor, ens när det är relevant för målet utifrån den syn som förevarit på senare år angående dessa frågor.

   Som kvinnlig försvarare upplever jag att möjligheterna till detta varit större, helt enkelt då det är något lättare som kvinna att ställa ingående frågor till en kvinnlig målsägande utan att det uppfattas som alltför påträngande eller kränkande.

   Det utökade handlingsutrymme som nu inträder för samtliga försvarare genom samtyckeslagen innebär dock en påtagligt ökad risk för att målsäganden kränks av frågorna som ställs i rättssalen. För vilken ordförande skulle, med samtyckeslagen, neka försvararen att ställa frågor om hur målsäganden agerade utifrån den version som den tilltalade lämnar, när den tilltalade kanske hävdar att det var uppenbart att målsäganden ville ha sex? När målsäganden enligt den tilltalade genom sitt agerande, kroppsspråk, uppträdande och genom hans kännedom om hennes tidigare sexuella erfarenheter uppenbart trodde att hon samtyckte?

   Frågor om målsägandens uppträdande, beteende och tidigare sexualvanor kan nu återigen bli relevanta för målet då det från försvararens synvinkel kan komma att handla om att få fram hur målsäganden lämnade samtycke och vad den tilltalade förstod och uppfattade kring detta, beroende på den tilltalades inställning. Frågor kring det som tidigare betraktats som irrelevanta omständigheter kan nu därför behöva ställas till målsäganden i allt högre utsträckning.

   Som försvarare är det nödvändigt att ställa relevanta frågor, även om de är påträngande, känsliga och till och med kränkande, för att tillgodose klientens intressen och för att ge klienten ett fullgott och effektivt försvar. Som försvarare kan man därför inte annat än att hurra för det utökade handlingsutrymmet som nu kommer att ges i rättssalen där fokuset förskjuts från våldsanvändning till hur målsäganden har agerat. Jag undrar om regeringen verkligen tänkt på det?

 


   Advokat Anna Dahlbom Langley arbetar huvudsakligen med brottmål som försvarsadvokat men åtar sig även uppdrag inom socialrätt och vissa uppdrag som målsägandebiträde. Hon har tidigare blivit framröstad som en av de försvarsadvokater som advokaterna själva skulle välja.

Anna Dahlbom Langley har under de senaste åren försvarat flera oskyldigt dömda som senare blivit frikända i massmedialt uppmärksammade mål. Hon är anlitad som brottsexpert för Brottscentralen och föreläser regelbundet för Domstolsverket och Domstolsakademin.

Anna är delägare och VD vid Lewis & Partners Advokatbyrå. Mer information om henne finner ni på www.lewislaw.se. På sina sidor på Facebook och Instagram tar hon bland annat upp rättssäkerhetsfrågor ur ett försvararperspektiv och delar med sig av sin vardag som försvarsadvokat. Nu är Anna även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.