Hårdare straff inte lösningen

Jag har skrivit det förr och lär i framtiden behöva skriva det igen. Hårdare straff är inte ett sätt som fungerar för att komma tillrätta med den grova brottsligheten. Faktum är att allt för långa straff till och med kan vara kontraproduktiva. Detta borde alla populistiska politiker ha i åtanke nu när det är valår.

   Brott och straff ligger högt upp på agendan för partierna under valåret 2018. Skjutningar och annan grov brottslighet har inneburit att många ute i samhället känner sig otryggare, något som politikerna har tagit fasta på.

   Detta märks bland annat i alla otaliga förslag om längre straff och i de idiotiska diskussionerna om att sätta in militär mot kriminella, det verkar inte finnas något slut på hysterin. Jag sitter i min lilla bubbla här på Asptuna och reflekterar över allt som händer därute, och jag förundras över hur politiker och andra beslutsfattare inte verkar ha en aning om hur verkligheten ser ut och fungerar.

   Under drygt 18 år i fängelse har jag på universitet studerat kriminologi, sociologi, psykologi, juridik och mycket mera. Kombinerar man mina universitetsexamina med min erfarenhet av kriminalitet och inte minst hur fängelset påverkar individen, så finns enbart en slutsats att dra: längre straff är inte ett dugg avskräckande då det gäller grov brottslighet och de skapar inte bättre människor – snarare tvärtom.

   Generellt finns en gräns för när ett fängelsestraffs längd blir kontraproduktivt, alltså när längden på verkställigheten blir så långt att den motverkar sitt eget syfte. För i Sverige är faktiskt syftet att rehabilitera och rusta fångarna för en laglydig framtid i frihet. Även om det i praktiken inte fungerar särskilt bra så är tanken god. Som jämförelse kan man exempelvis se på USA, där ligger återanpassningen långt ner på agendan, istället är det disciplinering som gäller och det fungerar ännu sämre.

   Amerikas förenta stater har cirka en procent av sin befolkning i fängsligt förvar. Skulle samma fördelning gälla här i Sverige så skulle det innebära en fångpopulation på ungefär 100 000, istället för de cirka 4000 som är fallet.

   Eftersom det bevisligen fungerar dåligt med långa och hårda straff, så kan man undra varför politikerna i Sverige väljer att propagera för det. Svaret är naturligtvis populism. Det svenska folket tror sig vilja ha hårdare straff och då hörsammar naturligtvis politikerna detta för att fiska röster.

   Den uppmärksamma läsaren såg att jag skrev att folket ”tror sig” vilja ha hårdare straff, för så är faktiskt fallet. I en vetenskaplig undersökning för några år sedan valdes några verkliga rättsfall ut. Därefter samlades ett antal personer från befolkning av varierande ålder, kön, härkomst med mera.

   De fick sedan alla rättsfallen redovisade för sig på djupet: försvårande och förmildrande omständigheter, gärningsmännens bakgrund – ja, allt som en domstol måste ta hänsyn till. Slutligen fick var och en bestämma en påföljd för det aktuella brottet, det visade sig då att i en majoritet av fallen fastställde deltagarna i undersökningen ett lägre straff än vad domstolen hade gjort i verkligheten. Det var dessutom påfallande många som undvek att döma ut frihetsberövande påföljder i flera av målen.

   Resultaten talar sitt tydliga språk. Om en individ får all fakta och kan göra en djupare analys och bedömning, så är det faktiskt inte hårdare straff som efterfrågas. Varför känner då sig många otryggare? En stor orsak är den mediala rapporteringen. Dagligen matas man med våld och annan kriminalitet, vilket självfallet påverkar ens känsla av trygghet. Men ens känsla behöver nödvändigtvis inte spegla verkligheten. Det är något som alla politiker borde ta hänsyn till.

   Förstå mig rätt, alla skjutningar är ett stort problem som inte ska behöva förekomma. Att folk känner sig otrygga är inte heller bra; det leder till ökade klassklyftor, stigmatisering av grupper som anses bära skulden för den ökade otryggheten, med mera.

   Men längre straff är inte lösningen, det kommer bara förvärra problemen. Visst, det finns ett antal personer som av samhällsskyddsskäl måste sitta inlåsta, men enligt den forskning som gjorts så handlar det om några hundra personer, övriga kan få andra påföljder.

   Låt inte debatterna om lag och ordning enbart handla om känslor, utan se även till de fakta och den forskning som finns. Ett tryggare samhälle skapas genom kunskap, inte genom hysteri och populistiska politiska utspel.

 


   Ricard A R Nilsson  är dömd till livstids fängelse för mord, men fick under 2017 sitt straff tidsbestämt till 30 år. Under åren har han hunnit beta av nio universitetsexamina och är idag Kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Ricard har släppt böcker, bland annat ”En livstidsdömds dagbok”. I hans författande skildras ofta det brutala fängelselivet.

Följ Ricard i sociala medier:

nilsson-larancuent.com/ricards-blogg

instagram.com/nilsson_ricard

twitter.com/ricardnilsson

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.