Tre saker jag gjort på öppen anstalt som inte gick att göra på en sluten

2018-02-17

Skillnaden mellan öppna och slutna fängelser är stor. Här listas tre saker som jag har kunnat göra här på anstalten Asptuna, men som aldrig hade varit möjliga på Kumla, Hall eller på något annat av de fängelser med högre säkerhet där jag tidigare har varit placerad.

   En sluten fängelsemiljö tär på individens psyke. Begränsad rörlighet. Hårda regler och rutiner som ibland inte fyller någon annan funktion än att visa vem som bestämmer – vakterna, inte fångarna.

   Under sådana omständigheter blir såväl varje frihet som inskränkning mycket tydligare och mer märkbar. Därför blir skillnaden så markant när förflyttning sker från sluten till öppen anstalt. Många, inklusive jag själv, upplever det inledningsvis som om man har frigivits.

   Helt plötsligt är allt mycket friare, även om man fortfarande sitter i fängelse så innebär framförallt de större ytorna att livet generellt känns lättare att hantera. Till exempel går konflikter att undvika genom att helt enkelt lämna platsen, vilket inte går att göra när man är inlåst på en liten avdelning.

   När jag funderade på detta, insåg jag att vissa skillnader betydde särskilt mycket, vilket gör att alla dumheter som också finns här blir lättare att hantera. Här är några exempel på sådant som är speciellt uppskattat:

   1. Nattmacka och midnattsschack. På slutna anstalter låses man in i sin cell klockan 18:45 varje dag, här låser vakterna bara dörren till  paviljongen klockan 22:00. Vi fångar rör oss alltså fritt inne på avdelningen. Detta innebär en konstant tillgång till köket och detta har inneburit en och annan nattmacka.

   Det är en känsla av frihet att kunna gå upp när mörkret fortfarande omsluter yttervärlden och sätta på en kopp kaffe och bre en smörgås, speciellt när jag inte har kunnat göra detta under så många år. Ibland kombineras kaffe och macka med ett parti schack. Möjligheten att sitta och socialisera på detta sätt kan verka som en liten sak för er som inte sitter i fängelse, men för mig är det något fantastiskt och efterlängtat.

   2. Besök på avdelningen/anstaltsområdet. På slutna fängelser sker de flesta besöken i ett rum i ungefär samma storlek som en cell. Där sitter man inlåst med sina anhöriga. Här på Asptuna släpps besökarna in på anstaltsområdet och får röra sig på alla ställen där vi intagna har tillåtelse att gå.

   Att kunna visa anhöriga ens rum och sitta i köket och ta en fika tillsammans, är väldigt skönt, inte minst för besökarna. Allt blir mer naturligt. Jag har haft besök av mina små syskonbarn och det var fantastiskt att kunna leka i snön med dem och höra deras skratt när de för första gången i sina liv fick gå på en isbelagd sjö.

   3. Bad i isvak. Sjön som Asptuna är belägen vid är inte bara något som barnen kan tycka är roligt. Vi intagna använder oss också av den, bland annat badar vi i isvak. Jag och några andra fångar har under vintern tagit oss ett dopp i det iskalla vattnet. Ett stort hål i isen precis intill bryggan utgjorde ett utmärkt sätt för några av oss att bevisa vår manlighet. Ja jag vet, det låter som rena machoriten, men faktum är att det var kul och det var en stor publik som tittade på. Jag personligen tog det hela ett steg längre genom att stanna i vattnet under tio sekunder och sjunga en sång. Detta är definitivt något som aldrig hade varit möjligt på en sluten anstalt.

   Men – även om en del skiljer sig mellan öppna och slutna anstalter, så är ändå restriktionerna påtagliga också här på Asptuna. Jag får inte ringa eller ha besök av vem som helst. Min rörelsefrihet är trots allt kraftigt beskuren. Saknaden av mina nära och kära är en daglig påminnelse om mitt grova brott – och att jag sitter av ett välförtjänt straff. Visst, en öppen anstalt erbjuder vissa friheter i förhållande till en sluten anstalt – men det är fortfarande ett fängelse med allt vad det innebär.

 


   Ricard A R Nilsson  är dömd till livstids fängelse för mord, men fick under 2017 sitt straff tidsbestämt till 30 år. Under åren har han hunnit beta av nio universitetsexamina och är idag Kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Ricard har släppt böcker, bland annat ”En livstidsdömds dagbok”. I hans författande skildras ofta det brutala fängelselivet.

Följ Ricard i sociala medier:

nilsson-larancuent.com/ricards-blogg

instagram.com/nilsson_ricard

twitter.com/ricardnilsson

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.