NFC – utgör en stor bromskloss för svensk polis

2018-02-08

Polismyndigheten växer i omfång, växer i kostnad men minskar resultatmässigt på ett katastrofalt sätt. Målet med en myndighet var synergivinster, ett mer enhetligt arbetssätt, en bättre överblick av verksamheten och ett bättre grepp om brottsligheten. Polisen skulle finnas närmare medborgaren som skulle förmärka en effektivare polis nära dem. Inget av detta blev som tänkt och verksamheten körs alltmer i botten.

   Det är svårt att förklara hur det kunde gå så illa men här kommer en förklaring. Inte hela – men en del av kräftgången.

   Det handlar om NFC – Nationellt forensiskt centrum (tidigare Statens kriminaltekniska laboratorium). Det beskrivs så här i vackra ordalag:

NFC ansvarar för hela den forensiska verksamheten inom Polismyndigheten, från brottsplats till domstol. Det innebär att styra, samordna och följa upp metoder, forskning och utveckling samt att kvalitets- och kompetenssäkra forensisk verksamhet.
NFC:s huvuduppgift är undersökning och analys. Forensisk bevisning får allt större betydelse vid rättegångar och utredningar. Trenden är ständigt ökande antal ärenden till NFC. Samtidigt ökar komplexiteten i flera ärenden.

   Låter bra, eller hur? Men precis som det mesta i dagens rättssamhälle är det bara vackra ord som tycks sakna grund och verklighetsförankring. Det enda som är riktigt konkret och sant är ”forensisk bevisning får allt större betydelse vid rättegångar och utredningar”. Det borde mana till en noggrann och skyndsam handläggning, men så är det inte.

   När jag började vid polisen fanns något som hette SKA, Statens Kriminaltekniska Anstalt. SKA blev 1964 SKL – Statens Kriminaltekniska Laboratorium, som i samband med den senaste omorganisationen inkorporerades i Polismyndigheten och namnades till NFC.

   I Sverige tycks beslutsfattare tro ett en verksamhet förändras till det bättre genom att byta namn.

   SKA startade 1939 och blev genom olika eldsjälar en tillgång. Inte ens namnbytet 1964 försämrade verksamheten. Men i slutet på förra seklet hände något som visserligen utvecklade verksamheten men som också började förlänga processer. Möjligheten att söka spår och utvecklade analyser gav många nya möjligheter.

   Tidigare handlade det oftast om verktygsspår, fingerspår, hår och blodgruppsbestämningar. De nya analyserna gav helt andra möjligheter, helt andra analyssvar samt medförde en betydande noggrannhet eftersom ”smittorisken”, blev överhängande. Kort sagt allt blev så oändligt mycket besvärligare och tidsödande.

   Samtidigt med en tilltagande tystnadkultur fick NFC:s undersökningar en allt större betydelse. Konsekvenser vid grova brott blev allt längre häktningstider samtidigt som FU-ledarna hittade alltfler möjligheter till att begära olika analyser.

   Tidigare räckte det ofta med ett bra verktygsspår, en träff vid fingerspårssäkring eller ett positivt hår-eller blodsvar. Då låg det traditionella polisarbetet som grund och dessa SKL-svar kom som grädde på moset och styrkte något som för det mesta redan var styrkt bortom rimliga tvivel.

   Idag resulterar NFC:s långa handläggningstider till orimligt långa häktningstider. På SKL:s tid kunde polisen åberopa att det fanns häktade i ärendet och få en snabbare handläggning. Idag kör NFC sitt eget race utan hänsyn till häktade eller frihetsberövade.

   Det förekommer, också vid grova brott, att den häktade frigivits innan åtal och rättegång eftersom häktningstiden inte längre var försvarbar. Det händer också att åklagaren åtalat och att rättegången genomförts trots att svar från NFC inte redovisats. Har det då gått illa (åtalet ogillats) i rättegången har åklagare dragit på sitt överklagande i hopp om att NFC:s svar skall hinna fram till hovrättsförhandlingen.

   Idag fallerar det traditionella polisarbetet allt mer och efter de inledande åtgärderna går det mesta på sparlåga i avvaktan på NFC:s svar.

   Ett NFC med en allt för hög orderingång försöker hitta lösningar som skall lätta på arbetsbördan. De trixar, hittar på och skapar möjligheter i ett alltför stormaskigt där alltför mycket slinker igenom.

   Interna dokument visar att de viktigaste spåren, fingerspår inte används på rätt sätt i synnerhet vid vardagsbrotten som oftast drabbar den vanlige skötsamme medborgaren. Varje år drabbas drygt 20 000 medborgare av bostadsinbrott. Få av dem klaras upp.

   NFC:s senaste metod, namnat till Balansprojektet, har ärenden som trots att de funnits där i flera år inte undersökts. Flera år gamla brott varav en del kanske redan är preskriberade eller borde vara borta avskrivna av andra anledningar.

   Även om NFC skulle få en träff i ärendet är det inte säkert att ärendet redovisas till polisen. Orsak? Ja, inte vet jag men det kan väl upplevas som skämmigt att ge svar på ett flera år gammalt brott.

   Alla dessa mängdbrott utförs ofta som seriebrott och ”goda kort kommer åter”. Får jag inte träff idag får jag nog det i morgon. Jag vet inte om NFC resonerar på detta sätt men som en permanent misstänksam gammal snut kan jag inte frigöra mig från dessa tankar.

   NFC:s långsamhet i kombination med polisens många och alltför snabba nedläggningar skapar ett samhälle där brott lönar sig. Jag tror att jag tidigare hävdat att för 30-40 år sedan skulle en bandit ha riktig tur om han inte åkte fast. Idag åker de bara fast om de har en riktigt dj-a otur.

   Kanske skulle NFC bli effektivare som fristående statligt verk/myndighet där en god orderingång är något positivt. Inkorporerat i polismyndigheten styrs deras verksamhet av den anda som råder där.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.