Krönika

Vart tar poliserna vägen?

2018-03-02

Idag med dryga 20 tusen poliser är det inte fler i yttre tjänst än för drygt 50 år sedan trots att antalet poliser har fördubblats och befolkningen ökat från knappa sju miljoner till lite drygt tio miljoner. Med den arbetstidsförkortning som genomförts under dessa år är minskningen mer påtaglig. Sett i årstimmar från 17 472 000 till idag 12 376 000 timmar vilket betyder en minskning med 30 procent.

   Helt plötsligt, efter ett par veckors lugn, är polisorganisationen tillbaka i hetluften. Jag trodde det skulle bli lugnt under åtminstone ett par månader med den nye rikspolischefen Anders Thornberg.

   Så blev det inte utan nu är polisen lika aktuella, som någonsin tidigare och nu har också justitieminister Morgan Johansson gjort ett utspel om hur poliskrisen skall lösas.

   Poliskrisen är, enligt min tolkning, summan av för få poliser (som arbetar som poliser), för få utredningar gjorda och ett allmänt missnöje från medborgaren.

   Medborgarnas missnöje riktas sällan mot de enskilda poliserna utan oftast den polisiära organisation som tagit från dem en närvarande polis.

   Det vill justitieminister Morgan Johansson komma tillrätta med genom att ersätta ”poliser som sitter inne” med civilanställda utredare. Under en tid – tills polisbristen hinner avhjälpas med nyanställningar.

– På det sätter kan man få ut fler i yttre tjänst, säger justitieministern.

   Vår justitieminister, Morgan Johansson, kan här ha kommit på något riktigt klokt om han avser att byta ut rätt poliser mot civilister men jag anar att hans förslag har helt andra grundförutsättningar.

   Jag vädjar till Morgan Johansson att tillsammans med Anders Thornberg se över den polisiära organisationen. Jag anar att polisen har myndighetssveriges mest omfattande byråkrati och dessutom fler chefer per anställd än all övrig polis i västvärlden.

   Det är här problemen ligger med personalbrist. Svensk polis plottras sönder av en organisation där polisverksamheten inte längre är det primära.

   Sveriges poliser av idag är mer kompetenta och bättre utbildade än någonsin. De åstadkommer de mest fantastiska jobb när inte horden av olika chefer försöker detaljstyra dem. Om de bara tilläts arbeta så som polisen av tradition arbetat fram till sent 1900-tal (före 1997) slippa pinnjakt och åtgärder till statistikens fromma, så skulle allt bli så mycket bättre.

   Vid förstatligandet år 1965 tjänstgjorde nästan 70% av poliserna i uniform ute i samhället i så kallad yttre tjänst. Totalt fann då i Sverige cirka 6-7 miljoner invånare och totalt drygt 10 000 poliser varav drygt 7 000 i yttre tjänst.

   Idag tjänstgör cirka 7 000 poliser eller dryga 35 % av en numerär på cirka 20 000 poliser i yttre uniformerad tjänst.

   När jag började vid polisen 1963 arbetade alla poliser 48 timmar i veckan, idag har arbetstiden minskat med åtminstone 25%. En minskning som kommer som lök på laxen på den markant personella minskningen på poliser i yttre tjänst.

   Samtidigt har invånarantalet i Sverige ökat från knappa sju miljoner till knappt tio miljoner invånare.

   Vart har då alla poliser tagit vägen? Jag har min uppfattning klar och den nya polisiära organisationen kräver och stjäl oerhört mycket polisiär kraft till byråkrati, statistik, chefsskapande och allmän flummighet till sönderplottrandets fromma.

   Om Morgan Johansson och Anders Thornberg försökte, verkligen försökte, sätta sig in i polisens organisation så är jag övertygad om att de båda fort nog skulle se organisationens brister och även inse vinsterna med organisationsförändringar.

   Jag är övertygad om att de skulle inse att polisbristen till största delen är en chimär som lätt skulle kunna avhjälpas med förändringar av organisationen.

   Polisfacket är inte odelat positiva till Morgan Johanssons förslag men de har ju att ta hänsyn till alla sina medlemmar, även de som enligt min uppfattning är felplacerade och egentligen bara bevakar sin plats vid köttgrytan.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.