Öppet brev

Börje Carlsson

Öppet brev till rikspolischef Anders Thornberg och justitieminister Morgan Johansson

2018-03-07

Jag skrev härförleden en krönika i Magasinet Paragraf där jag frågade varför antalet poliser i yttre tjänst inte ökar utan tvärtom minskar trots att poliserna tycks bli blir allt fler. I kommentarer till denna artikel dök det upp siffror, påståenden och uppgifter som förvirrade, ställde till det och som skapade frågetecken men som framförallt skapade debatt om hur det egentligen är ställt inom polismyndigheten?

   Jag har sedan den senaste omorganisationen ifrågasatt om det finns någon polisbrist, eller om poliserna bara används på fel sätt.

   Jag har försökt få ut olika organisationsuppgifter från polismyndigheten där jag också velat veta numerären, inte personuppgifter utan bara antalet, i de olika sektorerna och enheterna. Jag har hela tiden blivit nekad detta eftersom uppgifterna är sekretessbelagda och det påstås att ett avslöjande skulle utgöra en fara för rikets säkerhet.

   De siffror som förekommer i artikelns kommentatorsfält verkar, trots en viss rörighet, underbyggda med hänvisning hit eller dit. Siffrorna gör mig lite fundersam och jag undrar hur de kan ha uppstått?

   Jag har tillskrivit SVT för att om möjligt få ut den nyhetsartikel som utgör grund till olika påståenden. Jag har efterfrågat grunden för dessa uppgifter och om dessa uppgifter är offentliga.

   Jag har också kontrollerat i tidningen Du & jobbet. Också här har det funnits artiklar om polismyndigheten. I denna tidning hittar jag en artikel som uppger att en tredjedel av de poliser som fanns i tjänst år 2015 inte längre är poliser i februari år 2018.

   En tredjedel motsvarar cirka 6 000 poliser. En del av dessa har gått i pension, en del har slutat, en del har fått chefsbefattningar inom polisens nya omorganisation men de allra flesta har fått nya anställningar eller andra arbetsuppgifter utom eller inom polisen.

   Trots detta fanns det enligt polismyndighetens årsredovisning vid slutet av år 2017 drygt 19 740 poliser i myndigheten. Då blir frågan har det verkligen utbildats 6 000 poliser på tre år eller finns det någon annan sanning?

   Jag tolkar det som att flera tusen poliser har ickepolisiära arbetsuppgifter men redovisas trots det som poliser i polismyndighetens årsredovisning. Detta är kanske helt okey men då förlorar ju summan på antalet poliser sitt värde – eftersom antalet inte säger något om hur många poliser det är som jobbar som poliser.

   Jag tolkar dessa uppgifter som att myndigheten redovisar att det finns så och så många poliser anställda trots att en väldigt stor del av dem inte utför polistjänst.

   Är det så, som jag länge har hävdat, att polisbristen är en chimär som lätt skulle kunna avhjälpas genom att låta utbildade poliser återgå/utföra polistjänst?

   Är det så att SVT och tidskriften Du & jobbet av någon anledning, misstag eller liknande, fått de hemliga uppgifter som jag under flera år begärt men förnekats på grund av sekretess?

   Är det kanske så att de tjänstgörande polisernas numerär skulle kunna ökas med upp till ett par tusen bara genom att använda poliser som poliser?

   Jag kontaktade flera poliser i arbetsledande befattningar i mitt gamla polisdistrikt och frågade om det fanns poliser som inte utförde polistjänst? Alltså inte bekväma/arbetsovilliga poliser som höll en låg profil, utan poliser vars tjänsteuppdrag i huvudsak icke var polisiära.

   Jag möttes i huvudsak av ett asgarv/flatskratt och därefter ett klarläggande där det klart och tydligt framgick att det fanns massor av poliser som hade en tjänstebeskrivning som inte var helt sann.

   Dessa poliser hade helt civila uppdrag som med fördel kunde ha skötts av civilanställda. Det handlade inte om en eller två poliser utan om ”massor”. Enligt uppgift fanns mängder av polisiära chefer som alla hade en eller flera poliser knutna till sig och vars enda uppgift var att ”kratta manegen” åt chefen.

   I arbetsbeskrivningen har deras arbetsuppgift klassats som ”till mesta/största delen polisiär” trots att inget polisiärt utfördes. Allt handlade om att kunna säga att alla poliser arbetar och tjänstgör som poliser.

   Jag skulle alltså vilja veta om vi har en polisbrist i Sverige eller om denna skapats genom att poliser som är anställda som poliser inte utför något polisiärt?

   Att svensk polis förmodligen har myndighetssveriges mest omfattande byråkrati är nog ingen hemlighet men att denna sannolikt skapats genom att missbruka utbildade poliser är nog mindre känt.

   Jag vill veta om det är så att hela polismyndighetens byråkrati byggts upp av utbildade poliser som nu arbetar rent administrativt med byråkrati? Dessutom är jag övertygad om att de regionala enheterna har skapat en byråkrati som fullständigt lamslår den mesta polisverksamheten.

   Jag vill gärna ha svar på dessa frågor och vem kan vara bättre skickade att svara än rikspolischefen eller justitieministern.

   Jag skriver inte för att vara besvärlig utan för att jag efter 46 år i polismyndigheten är mån om denna och vill att denna återigen skall bli en fungerande myndighet dit allmänheten med förtroende kan vända sig. Att vara polis är något bra och borde skapa stolthet men polismyndighetens kräftgång och tillkortakommanden medger idag inget att vara stolt över.

 

Den tidigare krönikan som det hänvisas till ovan finns att ta del av här: Vart tar poliserna vägen?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.