Det är inte konstigt att villainbrotten ökar

De senaste tio åren har antalet villainbrott ökat med över 50 procent. Under 2017 anmäldes 13 751 villainbrott. När detta faktum konstateras tycks polisens talesmän vara förvånade över utvecklingen. Men det har varit förutsebart i många år, eftersom polisens aktiviteter tvingat brottsligheten att byta objekt allteftersom.

   För inte alltför många år sedan rånades en bank eller post när banditer behövde pengar. Allt bättre skyddade penninginrättningar medförde att banditerna i stället började råna värdetransporter.

   När även dessa blev allt bättre skyddade övergick banditerna till personrån och butiksrån men varefter de kontanta slantarna minskade blev också detta allt mindre attraktivt. Nu börjar man ge sig på människors bostäder i allt större omfattning.

   Förra året utfördes tiotusentals inbrott och stölder i bostäder. Det är lätt att avgöra om det varit yrkeskriminella eller vanliga pundare som varit i farten. De yrkeskriminella stjäl smycken och pengar eller annat värdefullt som är lätt att ta med. Pundarna kan stjäla vad som helst från en spinnrock till en stekpanna. De stjäl oftast utan eftertanke.

   Redan på råntiden fanns det gangsters boende i Sverige som planerade, rekade och tog fram ”insatspärmar” över olika rånobjekt till de yrkeskriminella som värvades utomlands.

   Här anskaffades vapen, maskering, fordon, flyktvägar kartlades, uppgifter om polisens spärrplatser och polisens framkörningstid och troliga vägar när larmet gick och så vidare.

   Här importerades ofta ”arbetskraft” från Baltikum eller Finland för att utföra rånen. Dessa återvände därefter till sitt hemland.

   När nu rånen blev allt svårare att genomföra riktades de organiserade planerna i stället mot nya objekt och just nu handlar det om inbrott i bostäder, i klädbutiker och vitvaror i storkök.

   Banditer som är boende i landet planlägger nu och förbereder bostadsinbrott på samma sätt som rånen planlades och förbereddes. På samma sätt finns det ligor som specialiserar sig på klädbutiker, vitvaror samt storköksutrustningar.

   Trots att polisen av idag består av bara en myndighet tycks det mig som att de har sämre kontroll över denna seriebrottslighet än vad polisen hade för bara 10–15 år sedan.

   Att stjäla värdefulla, till omfång mindre, föremål som omgående stoppas i föradresserade kuvert och som direkt efter stölden läggs på en brevlåda är heller inget nytt – även om polisen tycks tro det. Polisens oförmåga att göra historiska tillbakablickar gör allt mycket svårare.

   Denna brottslighet kräver ofta omfattande fysisk spaning eftersom straffsatserna är på den nivån att polisens verktygslåda är högst innehållslös. Som jag ser det tycks polisens möjlighet att vidmakthålla fysisk spaning över tid vara starkt begränsad.

   Straffen borde, i vart fall för bostadsinbrott, ändras på så sätt att minimistraffet höjdes till fyra år. Det skulle ge polisen helt andra möjligheter samt ge de utsatta en viss upprättelse. Bostadsinbrotten tillsammans med sexualbrotten är en så oerhörd kränkning att det väl försvarar ett höjt minimistraff.

   Lagstiftarna skulle nog behöva uppleva hur oerhört kränkande ett bostadsinbrott är för många människor. Människor som för all framtid tappat sitt fotfäste och sin trygghet. Ett alternativ är att polisen får tillgång till sin stora verktygslåda redan när straffsatsen är minst två år.

   Här finns massor att göra för polisen men för att klara detta måste de likt Kerstin Malm, brottsförebyggare hos Solnapolisen, komma ut med sitt budskap samt skapa kontakter och ”utbilda” människor om hur det fungerar. Svårigheten är dock att allt färre människor finns hemma på dagtid och de riktade insatser som görs med grannsamverkan falnar efter en tid.

   Härtill kan man ju fundera varför tullen inte får kontrollera utåkande fordon och även göra någon form av envarsgripande när en bil fullastad med stöldgods skall föras ut.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.