Blir även vi klimatflyktingar en dag?

2018-04-18

"Som man är klädd blir man hädd", brukade mormorsmor säga. Den som inte har haft tillgång till en mormorsmor som föddes 1854 kan behöva en kort förklaring. Ordagrant betyder det "man blir hånad efter sin klädsel". I dag skulle sådant hån kallas mobbning - i stället kan vi tolka uttrycket till "som man beter sig, blir man bemött".

   Jag har tänkt mycket på detta de senaste dagarna, medan jag har läst om Golfströmmen och hur dess förändringar kan komma att påverka Sverige. Och jag har kopplat detta till att man i dag på många turistorter försöker begränsa turistandet.

   Turisterna skitar ned, super och lever rövare. Till och med utan detta semesterbeteende leder det till att unik kultur och natur förändras eller förstörs. Naturligtvis inte av alla turister och inte överallt, eller ens som regel, men i tillräcklig omfattning för att det skall bedömas som rimligt att begränsa turistströmmen.
  Men turistandet fortsätter och resandet ökar, helst till exotiska resmål som kan bli något att skryta om och slå grannen på fingrarna med. Det är kallt och mörkt under vintern och vi tycker oss behöva det där extra soltillskottet som en resa söderöver ger. Och vi reser inte med tåg, utan med flyg som påverkar Golfströmmen ännu mer.
  Helst ska vi resa bort flera gånger om året och de flesta resonerar likadant:

– Vad då, jag påverkar inte miljön, jag skräpar inte ned, lilla jag uppför mig så svenskt belevat att jag borde vara välkommen? Dessutom har jag hyggligt gott om pengar, och slantarna är väl ändå välkomna i dessa fattiga u-länder? Jag förstör inte kulturen, jag vill bara titta på den och förundras. Jag och några miljoner andra som årligen trampar fram genom den och lämnar kolapapper, cigarrettfimpar och tömda plastflaskor efter oss.
  Men åter till Golfströmmen. Den är på väg att förändras. Det är inte säkert att förändringen blir bestående, men vad händer om den blir det, om den försvagas eller till och med stannar helt? Vad skulle det göra med det svenska klimatet?
  Vi i Sverige behöver kanske inte oroa oss över att bli dränkta i ökande regnmängder, dödas av fler stormar eller svälta på grund av förgörande torka. I andra delar av världen måste man det, när oväder eller torka gör det omöjligt att odla mat, eller där stigande havsnivåer driver bort människor från deras traditionella boplatser, eller rentav utplånar hela länder, som Maldiverna, Kiribati och Tuvalu.
  När vädret hotar människor med död och de har möjlighet att flytta undan döden gör de det. De blir klimatflyktingar. De blir alltså inte flyktingar på grund av i första hand krig, men risken är stor att situationen ändå leder till just krigshandlingar, vilket ökar nödvändigheten att fly.

  De flyktingar som har kommit till Sverige är inte i första hand klimatflyktingar, men sedan den stora flyktingströmmen 2015 har de fått uppleva ett avsevärt försämrat klimat i medmänskligheten. Allt fler svenskar kräver ett minskat inflöde av flyktingar och säger ungefär att ”det är klart att flyktingarna behöver hjälp, men de måste ju inte få det just här”.

   Vilket är till föga tröst för de omkring 65 miljoner människor som i dag är på flykt i världen.
  Svenskarna behöver kanske inte oroa sig för översvämningar på grund av att havsytan stiger; då kan det bli betydligt värre för Danmark och Nederländerna.

   Men det kan bli kallt. Avsevärt kallare än nu, så pass att vi med saknad kan se tillbaka på den just genomlevda vintern. Med en odlingsgräns som flyttar söderut, massor av snö och ständiga stormar. Med träd och andra växter som under lång tid har anpassat sig till vårt relativt milda klimat och inte klarar omställningen.
   Kanske blir det så att även svenskar vill flytta till drägligare breddgrader, bort från ett Sverige som förvandlas till ett nytt Sibirien. Men blir vi välkomnade i länder där vi inte kan räkna med att bidrags- och pensionssystem, skolor och sjukvård skall fungera som vi är vana vid eller att arbetslösheten skall vara så låg som här? Eller blir vi avvisade vid gränsen? Mormorsmor får kanske rätt igen: ”Som man är klädd blir man hädd.”

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Karin Andersson presenterar sig så här: Är före detta översättare och författare, numera gammal tant, och ägnar sin mesta tid åt att läsa och tänka. Bor i skogen i ett skruttlitet hus, tillsammans med sin yngste son, och trivs alldeles väldigt med livet. Den främsta framtidsförhoppningen är att få bli så gammal att människan hittar den första planeten med liv utanför solsystemet. Tränar sedan 24 år på att bli gammal, genom att från 49-årsdagen fylla 89 varje födelsedag. Ser mycket på film – favoriterna är ”Fram för lilla Märta” och ”Plan nio från Yttre rymden”. Den förstnämnda är obligatorisk minst en gång varje valår.
Karin är nu även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.