Provokation eller nödvärn?

2018-05-23

Som polis har jag nog fått uppleva det mesta av vad människor kan åstadkomma mot varandra men nu läser jag i Expressen artikel om en händelse som är så udda så att jag inte ens varit i närheten av något liknande.

   Efter 46 år i polismyndigheten tror jag mig besitta, i varje fall grundläggande kunskaper om polisverksamheten. Och som polis har jag nog fått uppleva det mesta av vad människor kan åstadkomma mot varandra men den artikel jag läser i Expressen handlar om en händelse som är så udda så att jag inte ens varit i närheten av något liknande.

   I dagarna har det väckts åtal mot sju personer, det så kallade Östberganätverket, varvid två är misstänkta för anstiftan till mord, tre personer misstänkta för medhjälp till mord och två män för mord.

   I spaningar mot två gäng som ligger i fejd med varandra, i Stockholmstrakten, uppfattar polisen ett hot som riktas mot en gängledare. I de olika gangsterkrigen finns alltid konkreta och mer eller mindre överhängande akuta hot mot ledare och medlemmar i gängen.

   Dessa hot ligger latent där och borde inte skapa varken förvåning eller ställningstagande hos de spanande poliserna. Rivalitet mellan gängen beror hela tiden på en maktkamp och där förekommer hela tiden olika planer mot sina antagonister. Hittills har detta ”krig” kostat fem människoliv och detta var väl orsaken till polisens närgångna intresse.

   Nu uppfattades dock ett mer konkret överhängande mordhot mot en gängledare och nu tar sig polisen för att varna den hotade. Poliserna kan inte berätta varifrån hotet kommer och inte heller vem som hotar eller med vad.

   Den varnade gängledaren drar av dessa oprecisa uppgifter sina egna slutsatser och tror sig omedelbart förstå varifrån hotet kommer. Det måste naturligtvis komma från det rivaliserande gänget ifrån Bredäng?

   Gängledaren vidtar omedelbart motåtgärder som polisen trots sin närgångna spaning inte uppfattar och fyra dagar senare skjuts det rivaliserande gängets ledare till döds.

   Det verkar finnas fler förhörda poliser som vidimerar i vart fall delar av tidningens påståenden. Inte heller förnekas händelsen utan tvärtom tvås händer och ingen tycks förstå vad de kunde gjort annorlunda. Så det verkar finnas i vart fall ett uns av sanning i vad som förevarit. Det vore intressant att få veta hur resonemanget gick inför ställningstagande att varna eller inte varna.

   Rent översiktligt, utan andra tankar än resultatet, måste det ses som en lyckad polistaktik. Man blir permanent av med ledaren för Bredängsgänget och man blir förhoppningsvis och temporärt, ett antal år, av med sju aktiva delar av Östberganätverket.

   Eller som kirurgen sa ”operationen var i sig mycket lyckad men patienten dog”. Här skulle man kunna fundera på om polisen rent taktiskt gjort rätt bedömning när de varnar Östberganätverkets ledare.

   Det intressanta i händelsen är om det är polistaktik som styrt förloppet. Jag har själv varit med om att man riktar spaning mot ett visst håll, släpper en liten bomb via massmedia eller ”polisiär läcka” och inväntar reaktioner som förhoppningsvis kan urskiljas vid den riktade spaningen.

   Jag har dock aldrig upplevt ett upplägg som detta. Att lämna ett tips eller ge en gangster en hint om något nära förestående där man inte kan förutse gangsterns reaktion torde vara, i varje fall i mina ögon, så nära någon form av en provokation som man kan komma.

   Kan kanske Östberganätverkets ledare ha handlat i nödvärn? Polisen berättar för honom om ett överhängande akut brottsligt angrepp mot honom som ledare och på grund av detta vidtar omedelbara åtgärder. Han lämnar landet medan hans kumpaner undanröjer det överhängande angrepp som polisen tipsat om. När detta är undanröjt ett par dagar senare återvänder han hem.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.