Finns det någon fördel med att plocka dåliga körsbär?

2018-06-22

Har du plockat körsbär någon gång? Jag har ett träd här i trädgården och bären mognade ovanligt tidigt i år. Då samlades traktens alla fåglar och på några dagar hade de ätit upp vartenda bär. Väntar de tills bären börjat jäsa så äter de sig istället berusade och flyger in i våra fönster – ofta med dödlig utgång som följd.

   Cherry picking. Körsbärsplockning på svenska. Termen används allt oftare i den politiska debatten av samma sorts människor som gärna använder ord som åsiktskorridor, sjuklövern och systemkollaps.

   Med termen avses beteendet att enbart stödja sig på fakta eller vetenskap som talar för den egna ståndpunkten medan man konsekvent undviker att lyfta fram sådant som talar emot.

   Jag anklagas allt oftare för sådan körsbärsplockning av människor som inte förstår skillnaden mellan en krönika och en vetenskaplig rapport. Det beror bland annat på att jag har skrivit texter som lyfter fram att det på många sätt går bra för Sverige när det gäller tillväxt, arbetslöshet, sjukvård, brottslighet och integration.

   För det ser faktiskt så ut när man tar del av rapporter från Arbetsförmedlingen, SKL, BRÅ, SCB och så vidare. Det finns en ljus berättelse som får allt för lite spridning i ett medieklimat som gärna suger sin näring ur koncentrerad gödsel.

   En annan berättelse är fullt möjlig. Brottsligheten minskar visserligen inom de allra flesta fält men allt fler människor anmäler till exempel att de utsatts för våldtäkt. Vill man så kan man fokusera på detta. Ökningen kan bero på ökad anmälningsbenägenhet eller på att det faktiskt sker fler våldtäkter.

   Vi kan omöjligen veta, men det är fullt möjligt att slå på stora trumman om våldtäktsproblemet – för det finns ju givetvis ett problem oavsett om problemet är större eller mindre nu än förr. Alla som anmäler våldtäkter ljuger inte och många som våldtagits anmäler inte ens.

   Och arbetslösheten sjunker mer bland människor födda i Sverige än bland utrikes födda. Man kan göra en grej av det. Berätta att invandrarna är sämst ändå. Och så kan man berätta att flyktinginvandrarna lyckas sämre än de andra invandrarna för att belysa att de liksom är den sämsta sortens invandrare – de vi har minst nytta av.

   Först lämnar de krig och nu håller de sig borta från arbetsmarknaden. Fega OCH lata med andra ord. Den sortens berättelse är möjlig att berätta. Nog för att den som berättar den tycks sakna empati och förståelse, men det är en annan sak.

   Man kan som nationalekonomen Tino Sanandaji, viga sin Facebooksida och sitt liv åt att lägga upp grafer som visar hur dåligt allt är i Sverige, hur mycket kriminalitet vi har och hur fruktansvärt på alla sätt det här landet har blivit eftersom vi tagit in för många sådana som honom – det vill säga invandrare.

   En annan sorts körsbärsplockande. Man kan ju faktiskt låta de fina bären hänga kvar och plocka de maskätna, sönderpickade, ruttna och omogna bären och lägga dem i en skål och sedan sitta hemma och förfasa sig över hur förbannat illa allt smakar. Men är det inte lite dumt?

   Fundera över om dem som oftast använder termen cherry picking i den politiska debatten idag. Är de själva kända för sina nyanserade inlägg där de ömsesidigt ser fördelarna och nackdelarna med invandring?

   Handlar ett av hundra politiska inlägg på Sanandajis eller hans följares sidor om invandrare som begår brott eftersom det är så det rent statistiskt ser ut? Gör de inlägg om både förbättringar och försämringar på svensk arbetsmarknad? Beskriver de nyanserat samhällets utmaningar och framsteg?

   Märker man en grundläggande kärlek till landet och en uppenbar vilja att konstruktivt lösa problem? Känner man den positiva grundtonen? Eller är de som de där som på varje jobbmöte gnäller om samma sak, som aldrig någonsin själva erbjuder sig att lösa några problem?

   De sitter i alla fall där i inglasat växthus, tuggar ruttna körsbär, spottar ut och kastar körsbärskärnor i tron att glaset ska krossas. Själva trädet står utanför. Det behöver gott om plats för att växa.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.