Emilie Hillert

Varför får inte barnen stanna?

2018-07-02

Den 1 juli 2018 trädde en ny lag i kraft. Den syftar till att ge möjlighet åt några av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige hösten 2015 att få uppehållstillstånd i Sverige för studier. Det handlar om ungdomar som har varit bosatta i Sverige i flera år, är väl integrerade i samhället och som studerar eller har för avsikt att studera.

   Den nya lagstiftningen är speciell på många sätt. Exempelvis måste den ansökan som avses göras inom tre månader, det vill säga från och med 1 juli 2018 till och med sista september 2018. En ansökan kan inte göras innan och inte göras efter. Det är således en lag som redan på förhand har givits ett kort giltighetsdatum.

   Därtill är kraven för att omfattas av möjligheten till uppehållstillstånd många och nästan alla exkluderar potentiellt sökande på ett sätt som blir problematiskt. Om man nu inför en ny lagstiftning för att ge ungdomar uppehållstillstånd varför exkluderar man då så många av de som skulle kunna omfattas?

   Varför får exempelvis inte barnen stanna? Lagen gäller de som hunnit fylla 18 år när de får sitt första beslut från Migrationsverket, och de som inte har kunnat styrka sin minderårighet och därför blivit uppskrivna i ålder till ett fiktivt födelsedatum som gör barnet myndigt vid beslutstillfället.

  Varför har man valt att exkludera de barn som de facto lyckats styrka sin minderårighet och bevisat att de är barn vid beslutstillfället? Varför ska de hamna i en sämre situation än de som inte lyckades nå upp till Migrationsverkets skyhöga beviskrav för styrkt identitet?

   Med facit i hand har de barn som lyckats bevisa att de var just barn vid beslutstillfället hamnat i en betydligt sämre situation än de som inte lyckades bevisa sin minderårighet. De som förut uppfyllde sin bevisbörda hade alltså i nuläget, om de inte hade styrkt sin minderårighet tidigare, haft en ny möjlighet till uppehållstillstånd om de bara tidigare inte hade gjort det som ålåg dem i egenskap av asylsökande och lämnat trovärdiga muntliga uppgifter och/eller lämnat in skriftlig bevisning.

   Det som förut ansågs vara till deras fördel, men som ändå inte räckte till för uppehållstillstånd, har nu vänts till deras nackdel. Man kan egentligen dra det längre än så. Varför har man över huvud taget valt en åldersgräns? Varför är inte barnen skyddsvärda?

   Andra krav för att omfattas av lagen är att den sökande måste ha väntat minst 15 månader på sitt första beslut från Migrationsverket och att beslutet måste ha kommit tidigast den 20 juli 2016. Fick man beslut efter 14 månader, 3 veckor och 6 dagar utesluts man alltså. Fick man beslut den 19 juli 2016 utesluts man alltså.

   Hur kan man motivera det? Vad spelar det egentligen för roll om beslutet fattades den 19 eller den 20 juli 2016? Det torde sakna inverkan på sökandens anpassning till landet eller önskan att studera. Denna dag kan inte på så sätt anses avgörande. Det torde sakna relevans på i princip alla tänkbara sätt förutom att begränsa antalet personer som kan omfattas av lagen. Det är enbart fråga om ytterligare ett sätt att begränsa antalet sökande.

   Vidare ska den sökande för att kvalificera in i den nya lagen ha ansökt om asyl senast den 24 november 2015. Det är ett datum som återfinns även i annan lagstiftning på migrationsrättens område då det är styrande för den så kallade tillfälliga lagen eller begräsningslagen som den kommit att kallas. På så sätt finns det i vart fall någon stringens i lagstiftningen.

   Men i slutändan är det bara ytterligare ett sätt att begränsa antalet sökande. Sökte barnet uppehållstillstånd den 25 november 2015 eller senare är man inte aktuell för den nya lagen oaktat hur länge man har fått vänta på sitt första beslut från Migrationsverket. Var är logiken i det? Förslaget syftar ju till att skydda väl integrerade ungdomar.

   Ett annat krav är att den sökande i samband med tidigare ansökan om asyl anvisades eller borde ha anvisats till en kommun som ska ordna boende. Det fanns på den tiden ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige men som efter en blick från handläggaren direkt blev uppskriven i ålder.

   De registrerades således aldrig som barn och anvisades därför inte heller till någon kommun. Då asylprocessen har dragit ut på tiden har de nu enligt egna uppgifter hunnit fylla 18 år och migrationsdomstolarna gör därför ingenting åt att korrigera det fiktiva födelsedatum som Migrationsverket tilldelade dem vid ansökningstillfället.

   Dessa barn är nog de som får anses ha hamnat allra mest i kläm. De har blivit uppskriva i ålder efter en blick från en handläggare. De har aldrig omfattats av det skyddsnät som finns för ensamkommande flyktingbarn i form av boende i kommunens regi, god man, offentligt biträde i samband med ansökan, skolgång osv. Och nu när det införs en lag som syftar till att ge barn och ungdomar möjlighet till uppehållstillstånd för studier så omfattas de inte heller.

   Den nya lagen är naturligtvis mycket glädjande för alla de ungdomar som uppfyller samtliga kriterier för att omfattas av den nya lagen då de nu ges en ny möjlighet till uppehållstillstånd för studier. Men frågan är hur många som egentligen kommer att omfattas?

   När man väl lägger ner så mycket tid och energi och pengar på att införa en ny lagstiftning i syfte att legalisera vistelsen för de väl integrerade ungdomarna i samhället, varför lägger man då så stor möda på att begränsa antalet sökande? Varför väljer man en lagstiftning som snarast syftar till att exkludera än att inkludera?

   Till dessa funderingar kommer den återkommande frågan; Varför får inte barnen stanna?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Advokat Emilie Hillert arbetar i lika mån med migrationsmål som med brottmål. Hon är en av Sveriges främsta migrationsrättsadvokater och företräder dagligen sina klienter mot Migrationsverket.

   Hon har engagerat sig ideellt i migrationsfrågor för frivilligorganisationer. Hon ligger bakom JO-anmälningar som lett till att JO riktat allvarlig kritik mot Migrationsverket och hon har fått prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen för bristfällig handläggning i migrationsdomstolen.

   Emilie Hillert söker minska den enskildes underläge vid Migrationsverkets myndighetsutövning och är öppen i sin kritik mot bristerna i systemet. På sin privata Fb-sida tar hon upp rättssäkerhetsfrågor. Mer information om henne finner ni på www.processadvokat.se.

   Emilie Hillert är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.