Elisabeth Massi Fritz – jurist eller populist

2018-07-04

När Metoo-vågorna slog som högst mot den mediala stranden postade kändisadvokaten Elizabeth Massi Fritz en målning på Instagram föreställande sig själv i knytblus med ett svärd i handen och en lagbok under armen. I bakgrunden syntes en hop av skrikande kvinnor. En av dem håller upp ett Metoo-plakat.

   Det är ganska vanligt att internationella artister och TV-kändisar har fans som målar teckningar av dem. Det är väldigt ovanligt att svenska advokater har det.

   Men Elisabeth Massi Fritz är ingen vanlig advokat. Hon är ett medialt fenomen. Som varumärkesbyggare är hon extremt skicklig och har på detta sätt alltmer kommit att framstå som den advokat i Sverige som tydligast står upp för kvinnors rättigheter. ”En kämpe och en riddare med lagboken och svärdet mot ondskans alla makter” står det under Instagram-bilden. Formuleringen är konstnärens men Massi Fritz inser att det är rader som förtjänar att återges för en större publik.

   Jag måste säga det direkt. Jag har problem med det där svärdet. Inte utifrån en konstnärlig aspekt. Det är nämligen alldeles utmärkt träffsäkert målat och formulerat. Bilden och texten säger väldigt mycket om Elisabeth Massi Fritz.

   Mitt problem är att för andra advokater och målsägarbiträden upphör kampen när lagens möjligheter är uttömda. Massi Fritz vet att man med massmedias hjälp kan komma ett steg längre – att man med lagboken under armen kan gå ett steg längre än man kan med den uppslagen.

   De senaste dagarna har Elisabeth Massi Fritz i egenskap av målsägarbiträde beslutat sig för att överklaga två uppmärksammade domar där åklagarna efter noggrann analys konstaterat att det inte finns fog för ett överklagande. Det innebär att de efter att ha läst tingsrättsdomarna inser att fallet knappast kan vinnas i Hovrätten.

   För det första har vi Fittjadomen där en samlad expertis konstaterar att domen är ytterst välskriven och att Tingsrätten omöjligen kunde nå en annan slutsats än vad den har gjort. De som ska klandras i det fallet är polisen som på flera punkter allvarligt försummat sitt utredningsarbete. Utredningens brister är så stora att det nu inte går att avgöra vad som faktiskt har hänt eller inte hänt.

   För det andra har vi Martin Timell-domen där den kände TV-profilen friades från anklagelser om våldtäkt. Det var ganska väntat. Nio år efter en händelse är det väldigt svårt att bevisa vad som är en minnesbild och vad som verkligen hänt. Det fanns mig veterligen inga seriösa bedömare som heller på förhand trodde att rättegången skulle leda till en fällande dom.

   När en åklagare väljer att inte överklaga så betyder det att åklagaren efter analys är övertygad om att Hovrättens bedömning kommer att bli lika negativ. Det vore i detta läge tjänstefel att överklaga. Så som rättssystemet ser ut så kan ett brottsoffer då istället överklaga med hjälp av sitt målsägarbiträde. Målsägarbiträdet förväntas då inkomma med ny bevisning (vilket i båda nämnda fall troligen blir ytterst svårt). Om målsägaren förlorar denna rättegång så är det hon eller han själv som får stå för kostnaden.

   Frågan man bör ställa sig är om Elisabeth Massi Fritz nu, trots åklagarnas motsatta bedömning, är så övertygad om fällande domar i Hovrätten att hon tycker att överklaganden är motiverade även om de riskerar att äventyra kvinnornas privatekonomi?

   På sin Instagramsida får hon just frågan om vem som står för kostnaden om hon förlorar Fittja-fallet igen. Massi Fritz svarar så här (med tre emoji-symboler efter föreställande bedjande händer, en rosa blomma och en röd ros):

”För det fall hovrätten kommer fram till att hon kommer stå för vissa av kostnaderna kommer en insamling ske.”

   Det blir helt enkelt det svenska folket som ska betala för Massi Fritz önskan om att åter stå i rampljuset. Det låter hårt men jag tror faktiskt att det är precis vad det handlar om. 

   Varumärkesbyggandet kräver att Sveriges mest kända kvinnokampsadvokat inte viker ner sig när samhället sviker. Det är en begriplig mediestrategi, men jag kan nog tycka att Elisabeth Massi Fritz kan betala för sin reklamplats ur egen ficka istället för att tigga om donationer. Vill hon jobba pro bono, alltså gratis åt sin klient så är det en annan sak, men mig veterligen har hon inte erbjudit sig att göra detta.

   Fittjafallet och Timell-fallet har en sak gemensamt (i alla fall om man ska utgå från medierapporteringen och diskussioner på sociala medier). Det tycks finnas många människor som menar att de utpekade gärningsmännen borde dömas trots att den juridiska bedömningen innebar ett frikännande.

   Elisabeth Massi Fritz har med olika uttalanden i media gjort sitt bästa för att underblåsa idén om en rättsskandal. ”En skam för vårt rättssamhälle” kallade hon samma dom som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg kallade ”utomordentligt välskriven och ovanligt pedagogisk”.

   När det gäller sexualbrott står ofta ord mot ord och teknisk bevisning kan saknas. Det är ett näst intill hopplöst utgångsläge. Ingen vill att förövare ska slippa undan och att offer inte ska få den upprättelse de förtjänar, men vi vill inte heller ha ett samhälle där oskyldiga döms utifrån känslostyrda premisser. 

   Elisabeth Massi Fritz instagramkonto har mer än 95 000 följare och uppdateras så gott som dagligen med proffsigt tagna foton av henne själv. Det är tydligt att arbetet dokumenteras av en anställd professionell fotograf. Poserna är ibland ganska traditionellt kvinnliga och för tankarna till Elle eller Vouge, men det kombineras snyggt med bilder på  lagböcker.

   Emellanåt publiceras bilder där hon och advokatfirmans unga kvinnliga anställda skrider fram i stadsmiljö på ett sätt som för tankarna till Sex and the City. Stenhård modern urban feminism. Det är väldigt svårt att tycka illa om det där. Jag tycker själv att det ser riktigt coolt ut.

   Och under bilderna står det alltid små visdomsord. Under en bild där Elisabeth Massi Fritz poserar med armarna i kors framför ett dussin exemplar av Sveriges rikes lag och lite andra böcker med eleganta bokryggar i guldtext har hon skrivit:

”Jag sviker INTE min klient i målet Fittja våldtäkten. Det här målet är utan tvekan den värsta gruppvåldtäkten jag har arbetat med under mina 27 verksamma år. Det är dessutom ett brott riktat mot en målsägande som på många sätt redan är utsatt. Hennes mänskliga rättigheter är viktiga för mig som hennes ombud. Därför ska det här målet prövas av hovrätten. TACK för allt stöd idag. Alla mail, alla frågor.”

   Det är välformulerat (minus särskrivningen). Hon börjar med att säga att hon inte sviker sin klient och ordet ”inte” är i versaler för att betona den starka lojaliteten. Sedan används erfarenhetsargumentet för att visa att advokaten är rutinerad och vet vad hon talar om. Då får det större effekt när hon sedan betonar att det här är det värsta fallet av alla.

   När denna känslomässiga grund är lagd kan huvudargumentet ta plats. Målet överklagas för att klientens mänskliga rättigheter är viktiga för målsägarbiträdet.

   Men vänta lite nu. Ska fallet upp i Hovrätten för att klientens mänskliga rättigheter är viktiga för ombudet? Borde inte fallet tas upp i Hovrätten för att ombudet menar att det finns ytterligare bevisning som gör att fallet nu kan leda till en fällande dom eller för att Tingsrätten på något sätt allvarligt dragit felaktiga slutsatser?

   Jag tror att Elisabeth Massi Fritz är väl införstådd med att hennes klienter kommer att förlora i både Fittja-fallet och i Timell-fallet, men att det inte spelar någon roll. I dessa tider har medierna blivit våra nya tribunaler och en stor del av straffen (inte minst i sexualbrottsfall) är de massmediala uthängningarna.

   Låt oss ta Martin Timell som exempel. Han är kanske ett svin på en massa sätt. Jag har ingen aning och det är ändå inte det som prövas i ett våldtäktsfall. Det jag vet är att det inte fanns någon bevisning för att fälla honom för våldtäkt.

   Det enda straff Timell då kan få för denna påstådda gärning är det straff som det mediala rampljuset kan ge honom. Överklagan till Hovrätten fungerar därför i sig själv som en straffskärpning av den medialt avkunnade domen. Timell ska rullas i aska och tjära en gång till.

   Under en bild på Instagram som visar en intervjuad Elisabeth Massi Fritz skriver hon följande om Fittja-domen:

”Min klient såg den friande domen som ett svek. Sedan kom åklagarens återkallelse av överklagan, ytterligare ett svek. Min klient är även sedan tidigare sviken av samhället. Att som målsägarbiträde svika henne kommer INTE på tal.”

   Det stora problemet här är att en identiskt avkunnad dom i Hovrätten med all sannolikhet bara kommer leda till ytterligare ”svek”. Det är inte nödvändigtvis vare sig ansvarsfullt eller empatiskt att låta någon av de här kvinnorna förlora en rättegång till.

   Tillbaks till den där Instagrambilden. Elisabeth Massi Fritz med lagboken under armen och svärdet i handen. Borde hon inte ha svärdet under armen istället och lagboken i handen förresten? Om hon nu nödvändigtvis ska ha något svärd överhuvudtaget.

   När man gick till ting i det medeltida Sverige så innebar det att man la sina vapen åt sidan och istället lät den juridiska argumentationen avgöra. Lagbok istället för svärd. Det är en klokare ordning än dagens dubbla domstolsväsende där allt mer av rättskipande börjar flytta ut på sociala medier och massmediala plattformar.

   Vi måste acceptera att vissa konflikter aldrig kan lösas i en domstol. Det sker givetvis brott där gärningspersonen slipper undan straff och brottsoffer inte kan få juridisk upprättelse. På samma sätt händer det att oskyldiga människor döms för brott de inte har begått. I en rättsstat vill vi att domstolar dömer utifrån objektiv bevisning. Då minimerar vi ändå risken för orättvisa.

   Alla som har ägnat juridik den minsta tanke inser varför rådande ordning är att föredra framför skampålar och grundlösa insinuationer om att domstolar inte gör sina jobb. Elisabeth Massi Fritz har säkert många goda intentioner men hon måste nog bestämma sig för om hon vill vara jurist eller populist.

För övrigt anser jag att…

   Det är rimligt att Fritz och hennes byrå nu redovisar öppet redan insamlade medel till den utsatta tjejen i Fittja-fallet. Joakim Lamotte har enligt egen utsago samlat in den jämna summan 600 000 kronor, men summan har aldrig bekräftats av byrån.

   Kommer dessa pengar att användas till att debitera tjejen för arbetet med överklagandet och hovrättsförhandlingarna eller arbetar Fritz och hennes kolleger gratis? Svaret får vi i Hovrättsdomen men ett förtydligande kan behövas redan nu.

   Helt enkelt: Samlade Joakim Lamotte in så mycket pengar som han sa och går de till ett eventuellt brottsoffer eller till en kändisadvokat?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.