Börje Carlsson

Polisen hinner inte med – men vilken myndighet gör det?

2018-07-05

Vilka poliser är det som inte hinner med? Det handlar om de poliser som arbetar som poliser med polisiära göromål. De poliser som inte hinner med är de poliser som åker på larm om olika inträffade händelser som grova rån, våldtäkter, misshandel, grova stölder och alla andra typer av brott och ordningsstörningar.

   Här finns bestämda prioriteringar som medför att allt eller inget kan prioriteras men vad hjälper det när poliser i yttre tjänst är så få så att man knappast vågar skicka dem på jobb av rädsla för att inte ha någon patrull att skicka om något ännu mer prioriterat dyker upp.

   Därför möts allmänheten oftast av svaret ”vi har ingen patrull att skicka” trots att det kanske finns ett par patruller som blivit beordrade att ha en LA-kontroll (Lag om alkoholutandningsprov) till statistikens fromma. Trots att det kan finnas en patrull som man inte vågar skicka för ”tänk om det händer något värre”.

   Det handlar således ofta om en ledningsfråga och de polisiära ledarna är många men inte alltid tillräckligt insatta i sin polisiära roll eller kunskap om varför polisen finns. Polisen är till för medborgaren. Medborgaren är inte något nödvändigt ont som polisen måste stå ut med.

   Det handlar vidare om de poliser som skall utreda de brott som följer av de yttre polisernas verksamhet och inkomna ej nedlagda (om det finns några sådana) anmälningar.

   Det talas om att polistätheten är nere på 195 poliser per 100 000 invånare. Detta är ingen förskräckande låg siffra om alla Sveriges cirka 20 000 poliser arbetade som poliser. När man räknar polistätheten borde man egentligen mäta den polistäthet som föreligger genom att man räknar de poliser som finns nära allmänheten eller medborgaren i yttre eller utredande tjänst.

  • Varför räkna in en massa administrerande poliser vars civila göromål inte påverkar allmänheten?
  • Varför räkna in de poliser som har andra helt civila arbetsuppgifter?
  • Varför räkna in de poliser som bara genom ett flitigt ja-sägande rör sig i olika skikt utan att göra just någonting.
  • Varför räkna in alla de poliser som aldrig hörs säga ”jag hinner inte med”?

   Poliser som inte utför polisarbete behöver aldrig säga ”jag hinner inte med”. Skulle någon drista sig att säga så skulle han omgående få en eller flera medhjälpare för hur fan skulle det se ut om polisen inte hinner med det administrativa och byråkratin.

   När man tittar på vad polisen inte hinner med så handlar det hela tiden om händelser/skeenden/åtgärder som berör allmänheten. Polisen hinner inte åka på larm, de hinner inte med utredningar, de hinner inte ens med att utfärda pass.

   Poliser ska svara för ordning och säkerhet, de ska förhindra, utreda och beivra brott. Hur svårt kan denna grundtes vara att förstå.

   Poliser ska inte hålla på med administration detta gör civilanställda lika bra eller bättre. Man behöver inte ha poliser som chefer över de civilanställda som utövar byråkrati och administration. Polisiära reträttplatser kan behövas men det blir löjligt när polisledningar hittar på olika göromål för att sysselsätta utbrända, halvkrassliga, problemfyllda men kanske mest trötta poliser.

   Det blir rent löjligt när en utbildad polis främsta uppgift är att hålla reda på lokalpolisområdets nycklar. En polis som bara skall finnas tillgänglig för det fall att en ny polisstation skall byggas eller en gammal byggas till. En polis för att hålla reda på olika kartor, planeringar, telefonlistor eller statistik, gruvhål och så vidare nästan i oändlighet.

   Dan Eliassons sista uttalande innan han befordrades till chef för MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) var att säga att polisens nästa målsättning var att få 50% av poliserna att tjänstgöra i polisområdena. Målsättning var alltså att hälften av poliserna skulle jobba i polisområdena.

   Om detta yttrande var rätt så styrks jag i min uppfattning att bara poliser i polisområden och lokalpolisområden bör räknas när polistäthet anges och om så sker är plötsligt siffran nere i förfärande 90-95 poliser som mest per hundra tusen invånare.

   Också inom polisområdena finns byråkrati som utarmar den polisiära verksamheten. Ja till och med i lokalpolisområdena förekommer en omfattande byråkrati men värst är den på regional och på riksnivå. Är det rimligt med en så omfattande byråkrati på minst fyra nivåer?

   NPM (New Public Management är en sammanfattning för organisatoriska och styrningsrelaterade reformer inom den offentliga sektorn) som numer är legio i olika myndigheter. NPM har en förmåga att genom en ohygglig byråkratisk administration skapa en organisatorisk överbyggnad som synes kunna svälja hur mycket administration som helst.

   Idag tycks ingen av svenska myndigheter hinna med sitt jobb. Trots att de flesta myndigheterna finns till för medborgarna tycks dessa mer liknas vid något nödvändigt ont.

   Det enda positiva – om det nu är positivt – med att myndigheterna inte hinner med, är att Trafikverket inte hunnit med att tilldela hundratusentals medborgare körkortsvarningar för begångna förseelser.

   Migrationsverket hinner inte med, Arbetsförmedlingen hinner inte med och Försäkringskassan har lååånga köer. Vården har ännu längre köer och ska nu omorganiseras efter ett koncept som tycks sakna all verklighetsförankring.

   Kan inte något i Sverige få utvecklas på ett naturligt, följsamt och effektivt sätt utan att myndigheter och landsting ska lägga sina näsor i blöt och ”koncentrera, renodla och effektivisera” verksamheterna?

   Medborgarna i Sverige är tålmodiga och vänfasta, de är solidariska och empatiska och visar myndigheterna en osannolik förståelse men nu börjar många tröttna och förväntar sig bättre valuta för de skattemiljarder de betalar. Det är inte rimligt att mest pengar läggs på skrytbyggen och administration. Det måste komma något utöver detta.

  • Medborgarna vill ha en fungerande polis inte en byråkratisk och administrerande polis.
  • De vill ha en fungerande sjukvård där inte specialistläkare står arbetslösa bara för att politiker koncentrerar vården till några få sjukhus dit patienten oftast inte hinner innan de (patienterna) avgår med döden.
  • De vill ha fungerande myndigheter där till exempel Trafikverkets hantering blir rättssäkert. Hur rättssäkert är olika påföljder för olika trafikbrott? Av fortkörare som tagit av fartkameror bötfälls 30–40% av olika skäl men en del av dessa tilldelas också en körkortsvarning medan en del slipper för myndigheten hinner inte med.
  • Sveriges medborgare vill ha ett fungerande och rättssäkert Migrationsverk där de asylsökande får snabba, rättssäkra och väl genomarbetade beslut.
  • De vill ha en fungerande Arbetsförmedling dit både arbetssökande och arbetsgivare med förtroende kan vända sig.

   Kort sagt – det måste snart till en förändring med ett nytt fokus på vad som är myndigheternas främsta uppgift. Administration och byråkrati eller medborgarna. Det politiska käbblet speglar väl hur medborgarna inte vill ha det.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.