Hur polisens överskottsinformation får och inte får användas

2018-08-17

Om man frågar en polischef om hur de använder överskottsinformation, blir oftast det korrekta svaret att man inte använder sig av överskottsinformation. Så låt mig berätta utifrån min erfarenhet om hur polisen faktiskt använder överskottsinformation.

   Nu har betänkande Rättssäkerhetsgarantier och hemliga tvångsmedel kommit från Sigurd Heuman, som är ordförande i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

   Det handlar om striktare regler om hur överskottsinformation från hemlig telefonavlyssning, sms, e-post, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och postkontroll ska få användas. Enligt Heuman ska det här hjälpa polisen att klara upp fler brott.

   Eftersom skyddet för medborgarna mot dessa åtgärder är grundlagsskyddat får det användas först efter en framställan av en åklagare hos domstol, där det också angivits vilket specifikt brott som behöver uppgifterna.

   Att reglerna för detta styrs upp är bra men det kommer inte att medföra att fler brott klaras upp, vilket beror på att överskottsinformationen ofta redan används. Kanske Heuman har undersökt detta men bara fått de förväntade svar som en korrekt polischef bör svara. Det korrekta svaret borde vara att överskottsinformation inte används – men detta är oftast inte sant.

   Så här gjorde vi på min tid: Överskottsinformation som inte var akut sparades på hög tills ärendet var klart, varefter det portionerades ut till olika utredare som hade ärenden där informationen var vital.

   Här angavs inte att uppgifterna kom från hemliga åtgärder utan de såg ut som tips från en ”vanligtvis pålitlig tipsare”. Att man väntade berodde på att man inte ville riskera att den hemliga åtgärden avslöjades för tidigt.

   Överskottsinformation som var akut användes till olika ingripanden som såg ut att vara tillkomna av en slump. Här kunde uppgifterna lämnas i förtroende till ett yttre befäl på den ort varifrån uppgiften härrörde och där källan angavs för att riktigheten i tipset skulle vidimeras. Därefter var det upp till detta befäl att skapa en situation som var realistisk utan att källan avslöjades.

   Vid ett antal tillfällen har överskottsinformation använts akut för att klara upp grova misshandelsbrott och grova rån. Inte någon gång har källan behövt avslöjas.

   Det är dock bra om reglerna om överskottsinformation blir klarare eftersom det annars betyder att det blir den avlyssnande polisens egna samvete som avgör hur det ska användas. (För att utesluta eventuella invändningar så användes överskottsinformationen inte på bagatellartade skitbrott.)

   I situationer med överskottsinformation kunde man inte heller vända sig till närmaste chef eftersom denne oftast inte var beredd att tumma på reglerna.

   När man nu ser över dessa regler så vore det klädsamt om också regler för masstopsning klarlades. Även mot detta är medborgaren grundlagsskyddad men också här gör polisen tolkningar som jag menar att förarbetena till grundlagen inte medger. Jag har inget emot dessa masstopsningar men de måste vara reglerade på ett klart och riktigt sätt.

   Polisen arbetar ofta praktiskt men det är inte alltid att åtgärden är reglerade på det sätt som de används på och det ska inte vara upp till den enskilde polismannen att behöva ta detta ansvar.

   Det här är visserligen ett gammalt exempel men det kan visa utvecklingen: För ett antal år sedan kunde polisen ibland få in någon brottsling med ohemult mycket kontanter på sig. Om då poliserna visste att denna brottsling hade stora skadestånd utdömda som låg hos Kronofogden så fick polisen inte ringa Kronofogden och tipsa.

   Poliser var dock tvungna att svara på en förfrågan från Kronofogden. Hur lösa detta? Jo man ringde till någon förtrogen på Kronofogden och anmodade denne att ringa till polisen och göra en förfrågan på brottslingen. Detta har nu ändrats men det finns fortfarande praktiskt polisarbete som inte alltid är enligt lagens bokstav och som därför bör klarläggas.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.